Mansplaining - hur vanligt är det?

När det gäller kommunikation ligger ansvaret hos utsändaren att göra sig förstådd.

Som jag nyss skrev så är personen inte alltid medveten om att den "mansplainar", men tack för att du förklarade det för mig.......

Du splainar alltså. Ja där ser man.

Nja. Kommunikation handlar om att ge och ta. Det sker lika mycket hos mottagaren som utsändaren.
Då alla tolkar budskap efter sina erfarenheter och förmågor finns ett delat ansvar. Utsändaren har ansvar att vara så tydlig som möjligt, mottagaren för att försöka tolka så riktigt som möjligt, tex att inte försöka projicera sina åsikter på utsändarens budskap.

När någon håller en monolog är ansvaret enbart utsändarens men det är inte oftast inte då som splaining uppstår.

Jag höll med dig om att många inte är medvetna om splainandet. Jag poängterade bara att det ofta brister i mottagarens ansvar, att många anser att andra ska vara tankeläsare och intuitivt veta vad den andra vet och inte vet.

Det är först då utsändaren är medveten som det kan bli splaining.

Tja.
Jag är inte tankeläsare. Är du?

Jag brukar ofta bara le och nicka och i mitt inre idiotförklara personen i fråga. Det finns ingen orsak att ställa till en scen eller nåt. Det är han som gör bort sig.

En fördel med att bli äldre är att det händer mer sällan. Ofta är alla införstådda i att det är jag som är expert på mitt område. Men ibland råkar man ju upp för riktiga stolskott. Jag var på en middag i somras där en äldre man, ekonom, trots att jag berättat vad jag (yngre, kvinnlig, ingenjör och tidigare forskare) jobbar med, började förklara för mig hur komplicerat ämnet var. Det saknades bara ett lilla gumman...

Du menar han förklarade det som att du inte visste om att det var komplicerat?

Precis.

Är mansplaining inte en slags subkategori av härskartekniker? Att trycka ner någon annan via olika subtila uttryck. Att sänka någons förmågor och egenskaper via ord och meningar.

Självklart ska mottagaren försöka förstå men i grunden ligger ändå ansvaret hos utsändaren att göra sig förstådd så väl som möjligt. Eventuella missförstånd ligger då hos utsändaren.

För övrigt, splaining uppstår oavsett om utsändaren är medveten eller inte. På samma sätt skulle man kunna säga att man inte förolämpar en person bara för att man inte begriper att man gör det, men det tar inte bort det faktum att man faktiskt varit otrevlig/ohyfsad/förolämpande.

Nu splainade du lite svårtytt här tycker jag, menar du att utsändaren är den som börjar mansplaina? Har du något konkret exempel kanske?