Jag är nyfiken att höra kvinnors upplevelser av detta (och även män för den delen).
Är "mansplaining", alltså det när en man förklarar något för (oftast) en kvinna på ett nedlåtande vis, vanligt förekommande upplever ni? Hur brukar ni reagera när det sker?
Jo, som kvinna med ungdomligt utseende och en avhandling i bagaget händer det då och då att jag stöter på mansplaining, dvs män som förklarar för mig hur det ligger till med det problemområde som jag har fördjupat mig i under fyra år effektiv tid.
Jag vill inte påstå att det är jättevanligt, men visst händer det.
Tycker mest att ordet används som en härskarteknik.
Det är väl inte riktigt "mansplaining" men jag har ganska ofta råkat ut för att män förutsätter att man är korkad och inte lika bildad som dem. Det blir ofta löjligt när de, med en röst som om de pratade med ett barn, ska förklara saker som man själv har bättre koll på. Eller när man får överdrivet beröm för att man kan vissa saker, det är lika löjligt som när kvinnor överöser män med beröm för att de är hemma med sina barn.
Hemma svarar jag bara nähä? menar du? och himlar med ögonen.
Verkar väldigt vanligt. Min fru mansplainar i stort sett varje dag. Lika så min kvinnliga chef.
Borde finnas nåt som heter momsplaining med för det är fan vanligare, mammor kan och vet allt om allt verkar det som.
Har själv 5 barn men ändå ska både min mor och svärmor tala om för mig hur jag ska ta hand om sista bebisen...jag tror mig ha rätt bra koll på läget dock.
Borde finnas nåt som heter momsplaining med för det är fan vanligare, mammor kan och vet allt om allt verkar det som.
Har själv 5 barn men ändå ska både min mor och svärmor tala om för mig hur jag ska ta hand om sista bebisen...jag tror mig ha rätt bra koll på läget dock.
Jaså? Farföräldrar, dvs farmor och farfar då alltså. I min släkt är det farfar och morfar som är värst. De ska förklara för de små barnen hur världen fungerar, bara det att världen fungerar inte så längre.
Jag måste nog säga att jag ser fler beskyllningar för mansplaining än jag ser mansplaining. Normal konversationsteknik har ersatts av att försöka plocka retoriska poäng hos vissa.
Det är väl inte riktigt "mansplaining" men jag har ganska ofta råkat ut för att män förutsätter att man är korkad och inte lika bildad som dem. Det blir ofta löjligt när de, med en röst som om de pratade med ett barn, ska förklara saker som man själv har bättre koll på. Eller när man får överdrivet beröm för att man kan vissa saker, det är lika löjligt som när kvinnor överöser män med beröm för att de är hemma med sina barn.
Kränkta karlar kan nog hålla på med sådant.
Men sen tycker jag också att kvinnor ena stunden frågar och vill ha hjälp med precis allt, fixa, hantverksmässigt, tekniska prylar etc, etc.
Ja, jag är sån själv som frågar om allt.
Och så helt plötsligt blir de klandrande mot karln som då säger till hur det fungerar nästa stund. Jag är inte sån. 
Men det finns kvinnor som är så.
Vi såg exempel på kränkta, okunniga män i tv-såpan Robinson som absolut skulle ta över styret med bygge och eldar, trots att vissa machotyper inte kunde.
Machokarlar som ignorerar kvinnor och ska bestämma finns det.
Samtidigt finns det kvinnfolk som i ett matriarkat bestämmer allt medan tystlåtna killar står bredvid också.
Jag för ingen statistik om vilket som är vanligast.
Konduktören i högtalaren: "Vi kör med nedsatt hastighet på grund av ett mötande tåg.". Mannen mittemot till sin fru och hennes väninna: "Det är så att de kör med nedsatt hastighet på grund av ett mötande tåg.". Eh, ja, det hörde de ju just!
Det där beror på att det (tyvärr) har varit kvinnornas sak att ta hand om barnen. När männen tar lika stort ansvar för barnen lär det bli annorlunda.