SskSabina86 skrev 2018-04-20 13:14:43 följande:
Jag förstår och respekterar att inte alla tycker om jag tycker. Var dock inte riktigt beredd på så starka reaktioner/inlägg från vissa. Men jag skrev ju ett inlägg för att jag ville ha lite input så jag lyssnar och tar till mig. Någon hönsmamma är jag dock inte (lite utav ett påhopp tycker jag men ok)dock är jag känslosam och likaså min dotter. Jag skulle absolut inte vara sur, otrevlig eller kräva en massa saker av min exmans flickvän. Jag tycker bara att det är tråkigt att hon inte verkar vara så intresserad av barnen. För det är dessvärre det intrycket jag fått. Självfallet är det upp till deras far att se till att de känner sig delaktiga när de är hemma hos honom. Tyvärr kan jag inte prata med honom då han överhuvudtaget inte lyssnar på mig när det gäller någonting. Jag har såklart pratat med min dotter och sagt precis det som ni skriver att hon inte ska behöva vara eller kallas för bonusmamma om hon inte vill osv. Men som sagt jag får nog tänka om lite gällande hans flickvän men kommer ändå tycka att det är tråkigt.
Kanske för att du gör misstaget som många gör, lägger ansvaret på den som inte är förälder.
Det är pappan som är och förblir ansvarig för hur det fungerar hemma hos dom, det enda man kan kräva av hans nya, är precis som jag skrev förut, respektfullt bemötande mot din dotter och vara trevlig.
Om det inte fungerar, så lägg ansvaret där det hör hemma, hos pappan.
Tyvärr är det inte alltför ovanligt att man lägger en föräldraroll på en ny, speciellt om det är en kvinna. Fortfarande förväntas det av oss kvinnor att vi med automatik ska älska barn, bara för att vi är kvinnor, att vi har en moderlig ådra, som vaknar till liv när det dyker upp ett barn. Vi kvinnor som inte är sådana, vi får direkt "skulden" om det inte fungerar i den nya relationen.
Sedan är det inte alls ovanligt att en ny kvinna får på sig rollen att backa upp dåligt föräldraskap hos mannen.
Om man ska generalisera grovt, en kvinna som inte städar efter partnerns barn, inte tar tvätten, inte ser till att logistiken fungerar, inte köper presenter, gullar med barnen, nattar dom, läser läxor med dom, hämtar på dagis etc etc. De är urusla och borde absolut inte flytta ihop med en man med barn.
En man som inte gör detta, det är helt OK, men är en fantastisk bonuspappa om han kickar boll ett par timmar några timmar en vecka. Det behövs inte mer för att en man ska lyftas till skyarna (OBS grov generalisering).
Du själv gör några fundamentala misstag. Du tycker att denna nya kvinna ska bli nästan som en fullvärdig förälder, snälla nån, de har bott ihop i två månader, de vuxna håller för fullt på med att känna in sig i detta och har nog fullt upp att hitta sina egna roller.
Du är besviken att en barnlös kvinna inte känner av hur det ska vara att leva med barn, det är skitsvårt, har man inte bott med ett barn innan, man vet ingenting. Man har levt ett liv där man bott ensam, kunnat köra sitt eget race fullt ut när man varit hemma, helt plötsligt kan man inte det, dessutom får man otroligt många, både uttalade och outtalade förväntningar som man förväntas leva upp till.
Sedan finns det en hel del kvinnor som fixar det galant, många som behöver en väldigt lång startsträcka.
Ge det tid. Om ett par år så kanske din dotter och den nya har hittat sin relation (den de båda känner sig bekväma med) och fungerar utmärkt tillsammans, eller så kommer de inte hitta en relation, utan det blir ett kompromissande för båda.
Men det du kan göra är faktiskt att förklara att det är svårt att flytta ihop, för några mycket svårt, för några mindre svårt, att NN tidigare bott själv och nu ska hon leva sin vardag med två personer som hon måste lära känna ordentligt, det tar tid.
