Oengagerad bonusmamma?

Som barnvakt menade jag inte någon som ingår i familjekonstellationen. Var mer generellt menat som typ att alla vuxna ibland behöver någon annan som passar ens barn, t ex om båda är bjudna på vuxenklass. Det händer ju även i familjer med biologiska barn.

Jag tar hand om makens barn på samma villor som våra gemensamma. Har jag en ledig dag eller slutar tidigare spenderar jag gärna den med bonusen. Jag ser inte det som en belastning utan som tillfällen att bonda och lära känna en fantastisk liten människa. Tycker det är konstigt om man bara gör det när man själv har lust.

Om man säger som så, jag har aldrig gillat att vara barnvakt, för mig har det alltid varit en belastning att ta ansvar över andras barn. Jag satt aldrig barnvakt som tonåring, någon enstaka gång åt vänners barn som vuxen (men inget som jag gjorde bara så där, utan när de inte hade någon annan). Jag är helt enkelt ingen barnmänniska.
Nu var det inga sådana förväntningar på mig av sambon (och inte heller av sambons ex).
Mina syskonbarn bodde 60 mil från oss under småbarnstiden, så där var det inte heller aktuellt, sonens kusiner på andra sidan var samtliga betydligt äldre, så inte ens där var det barnvakt som gällde.

Om vi själva hade barnvakt, faktiskt inte innan han var 3 1/2, mer än kanske under någon timme någon enstaka gång. Då var det inte ens barnvakt, utan min syster ville låna honom, vips fick vi vår första gemensamma helg tillsammans på över tre år

Man behöver inte spela förälder bara för att man gillar och engagerar sej i sina bonusbarn. Mej skulle det aldrig falla mej in att ta rollen som bonusens mamma.Men när barnet är här lägger jag lika mycket tid och energi och kärlek på det barnet som vårt gemensamma. Men jag är inte barnets mamma. Jag är en vuxen som i går i barnets familj och som gillar barnet. För mej är det otänkbart att låta bonusen vara kvar på fritids när jag hämtar vår gemensamma bara för att bonusen inte är mitt ansvar.

Du gör det frivilligt, tar hand om din mans tidigare barn. Alla vill inte göra det utan anser att partners barn är partnerns barn. I synnerhet om man inte har några gemensamma barn.

I mina öron låter det hårt. Mitt bonusbarn presenterar mej i bland som sin bonusmamma. Skulle aldrig falla mej in att tillrättavisa barnet. Däremot är jag tydlig mot barnet att det är biomamnan och biopapappan som är dom riktiga föräldrarna. Man behöver inte ta över mammans roll bara för att man är bonusmamma.

Fast väljer man en man som har barn sedan tidigare så är man skyldig att behandla dom som fullvärdiga medlemmar av familjen. Man behöver inte gå all in och leka mamma, men att säga att man inte vill ha något ansvar eller göra något med barnen känns märkligt. Frågan är varför man då väljer en man med barn. Fattar det inte. Än mindre fattar jag varför mannen väljer en flickvän som inte gillar ens barn.

Nu känner jag att de faktiskt nyss flyttat ihop, det tar tid att få ihop vardagen. Är det dessutom barn inblandade med, så kan det ta ännu längre tid, då barnen inte är där på heltid så blir det lite som att börja om på nytt varje gång de kommer dit.

Och att lämna barnen till någon som de bara bott med en kortare period, i 4 dygn- det hade jag inte gjort. Och hade jag varit "den nya" så hade jag inte velat ha det ansvaret själv så lång period. Jag hade nog passat på att bara få ro om mig själv dom dagarna :) Det är min mans barn- hans ansvar att lösa det faktiskt :)

Det är bra att hon vågar säga nej, istället för att ta på sig ansvar som hon inte vill/klarar ha, för att bioföräldrarna ska vara nöjda.

Jag har 2 bonusbarn och 2 bonusbarn. Just nu lägger jag mer tid på sambons barn än vad han lägger på mina. Jag tex kör dom till skolan 3-4 gånger i veckan För att de ska slippa börja tidigt. Jag är sjölv med alla 4 barn mer än vad han är. Men framförallt min minsta ät bara snart 2 år gammal och min äldsta är 5. Hans barn är 8 och 10. Det är lättare för mig att ta hans barn än tvärtom. Jag är inne i allt detta med att vara småbarnsförälder och han har hunnit ta sig ifrån det. Vi har varit tillsammans 1 år och bott ihop i 4 månader. Ju längre tiden går desto bättre blir det :)

Du tycker att det är konstigt. Jag är uppvuxen i en sådan familj och tycker inte det är ett dugg konstigt att en person står utanför allt ansvar för barnet när det inte finns några gemensamma barn. Dessutom har nu dessa två personer nyss flyttat ihop. De har inte varit tillsammans längre än i 1 år. Frågan är ju hur väl den nya sambon och TS dotter faktiskt känner varandra. Jag förstår helt och fullt varför den nya sambon inte vill bli kallad för "bonusmamma" av ett barn hon sannolikt knappt känner (även om TS ex introducerat den nya för sin dotter väldigt fort så har de mindre än 6 månaders kännedom bakom sig).

Varför ska exets nya sambo ta ett ansvar hon inte önskar för ett barn som inte är hennes bara för att hon råkar vara tillsammans och bo med barnets pappa (som för övrigt inte ska vara på plats då)? Varför ska den nya sambon slängas på ett ansvar hon inte känner sig mogen för än?

Jag valde en man trots att han hade barn, han valde mig trots att jag var tydlig med var jag stod. Hans uppfattning var att jag inte behövde ta ansvar över hans barn. Hade han haft förskolebarn så hade det inte ens blivit aktuellt med att vara sambo.