IVF vid 38
Behöver starta en tråd om att vara kring 40 och hoppas på IVF. Jag och min man började i år vilket är sent nog för min del, jag är 38 och min make 32. Känner en viss stress för att det verkar vara jag som har svårt att bli gravid medan maken har många pigga rörliga spermier. Försöker se det positiva i detta att det förhoppningavis kan "kompensera" mina svårigheter.
Jag har försökt bli gravid med en tidigare partner för några år sedan men vi påbörjade aldrig IVF för att relationen var på upphällningen vid det laget (utredningen då visade inget).
Vad ska man göra med stressen att tiden är emot en? Och ska man förbereda sig för att det kanske inte kommer gå? Jag velar lite om hur jag ska tänka för att orka. Hoppet är uthålligt men besvikelsen blir så tung när det inte går som förväntat.
Vid första stimuleringen gick det ej att plocka ägg. Andra försöket fick de ut ett ägg som nu ligger på odling men som "inte såg bra ut" på dag 3. De ska se om det kanske kanske växer till sig över helgen. Båda gångerna hade jag fler ägg (3-8 st) vid ultraljud som jag inte förstår riktigt vart de tog vägen. Så nu finns en svag strimma av hopp och ganska mycket andra känslor som handlar om att detta inte verkar funka...
Vill gärna höra andras erfarenheter och hur ni tänker!