Jag ÄLSKAR min svärmor!
Tycker det finns så många trådar här på FL som handlar om (ofta nyblivna) mammor som har problem/konflikter med sina svärmödrar. Och många i kommentarerna som känner igen sig.
Därför ville jag starta en tråd som handlar om det motsatta: vi som har en BRA relation till svärmor!
Min svärmor är underbar. Vår son är hennes (och svärfars) fjärde barnbarn, bebisen i magen blir nr 6. Svärmor är lugn, respektfull, fin med barnen. Vi bor i samma stad och träffas åtminstone varannan vecka, helst lite oftare om vi får ihop våra scheman (hon jobbar ca 80% både dag och kväll). Vi ringer ibland till varann bara för att prata och smsar också då och då. Vi delar våra scheman med varann så vi ska kunna synka när vi kan ses. Vi ställer upp som hundvakt åt varandra och de frågar ibland om de får ?låna? sonen för lek, promenader eller någon enstaka övernattning bara för att det är kul.
Hon respekterar vår önskan om att inte ge godis till sonen (han är 18 mån), och jag är okej med att hon bjuder på fikabröd och glass ibland (men oftast blir det bär och frukt!). De frågar oss vilka regler vi vill ska gälla hos dem men vi är också flexibla med att specialregler kan få gälla hos dom. De köper ibland något fint till honom, ofta något klädesplagg, mer sällan en leksak, men det blir inte FÖR mycket. De brukar fråga vad vi önskar oss till sonen runt jul och födelsedag så de köper bra saker. Vi har likande smak och kan prata om mat, blommor, hundarna, jobbet, heminredning och lite allmänt skvaller i förtroende. Vi lånbyter böcker, tidningar, recept och likande.
De har skaffat en barnstol, en sittvagn och en spjälsäng så barnbarnen kan vara hos dom (det är snart tre barnbarn under två år) vilket jag uppskattar så vi slipper släpa grejerna fram och tillbaka.
Jag har känt henne i fyra år nu och sedan i julas har jag känt att jag skulle vilja tala om för henne att jag älskar henne, så som jag säger till min egen mamma ofta. Det är bara svårt att säga det första gången, vill helst att vi ska vara ensamma och det ska kännas naturligt och inte obekvämt för henne. (Förslag på den välkomnas!)
Finns det någon mer än jag som tycker om sin svärmor eller är jag ensam?
(Ska lägga till att jag inte är lika bekväm med svärfar, mest för att vi är så olika! Men jag litar ändå på honom till 100% och han är UNDERBAR med sonen och de andra barnbarnen så det väger upp!)