Forum 40+ - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Fler 40 plussare som plussat?

    Tis 1 maj 2018 21:34 Läst 38663 gånger Totalt 394 svar
    Tis 1 maj 2018 21:34

    Hej!

    Helt ny här och det här är mitt första inlägg så ha tålamod.

    Plussade igår och bör vara i v 6 (om det räknats rätt) med bf 28/12 vilket var en överaskning om än en rätt trevlig sådan.

    Finns det fler över 40 som plussat och vill följas åt?

  • Sön 13 maj 2018 17:38 #41
    Mawie skrev 2018-05-13 17:23:38 följande:

    Har tyvärr fått en del komplikationer, och har inte fått något vidare bra bemötande.

    Den 16 mars i v 15, skulle jag hjälpa ett barn upp som fastnat i en buske( jobbar på förskola) Hukade mig något och drog upp henne bara i armarna, då kände jag hur det kändes kallt mellan benen, 10 min senare på toaletten ser jag hur ngt säckliknande hänger ut, får panik och skakar i hela kroppen, tror stt nu kommer foster och allt ut. ( 3 mf 2017)Försöker trycka tillbaka upp i slidan och jag börjar blöda. Åker till akuten och tas in på gyn, där säger dem att barnet mår bra men att livmodertappen släppt och åkt ut. Får någon slags plastring som ska hålla tappen på plats.

    Gyn skickar mail till bm på mvc sen hör jag inget alls från min bm, försöker ringa och få tag på henne men inget svar tillbaka.

    Vecka 20 och ultraljud blir jättedåligt bemötta av bm hon är stressad, irriterad, svarar snäsigt när vi frågar om det finns någon möjlighet att se könet, säger hon att det ingår inte i hennes arbetsuppgifter, vi var så glada och förväntansfulla, då bröt jag ihop och börja tjuta, killen var förbannad och vi gick där i från.

    Kvinnan i receptionen stoppade oss och vi fick samtala med chefen vi fick en ny ulljudstid men fick även ventilera mig om allt annat som hänt och om bm som inte kontaktat mig.

    Har fortfarande inte hört något i från henne 2 mån senare

    Fått prata med en annan barnmorska dock och har fått en läkartid den sista maj.

    Har skrivit ett långt brev hur jag mår, för jag har blivit deprimerad och är ledsen och orolig för hur allt ska bli, rädd för att föda för tidigt, kan jag ens föda vaginalt? Vilka risker finns,hur länge kan jag ha plastringen? Är rädd att ta bort den.

    jobbar som om inget har hänt och gråter på kvällarna.

    Kan jag ens bli gravid igen?Jag kan inte förlora det här barnet.operation? Även suttit med papper som ska in för försäkringsfrågor och tusen andra papper, Orkar inte och ingen verksr bry sig.


    Usch vad tråkigt! Otur att råka på sånt tråkigt bemötande! Låter som du fått framfall?
  • Sön 13 maj 2018 17:53 #42
    Cougar79 skrev 2018-05-13 17:25:07 följande:

    Vore kul att höra allas bf baserat på sista mens. Själv får jag olika baserat på vilken sida jag väljer men 31 december blir det på de flesta. Nyårsafton!


    Bf 11 september, sista mens 2 dec 2017

    Kan bero lite vad det står i inställningarna på appen.

    Men du kommer få datum när du är på ultraljudet, det kan ändra sig något.
    Bf 11 sep
  • Sön 13 maj 2018 18:04 #43
    Mawie skrev 2018-05-13 17:23:38 följande:

    Har tyvärr fått en del komplikationer, och har inte fått något vidare bra bemötande.

    Den 16 mars i v 15, skulle jag hjälpa ett barn upp som fastnat i en buske( jobbar på förskola) Hukade mig något och drog upp henne bara i armarna, då kände jag hur det kändes kallt mellan benen, 10 min senare på toaletten ser jag hur ngt säckliknande hänger ut, får panik och skakar i hela kroppen, tror stt nu kommer foster och allt ut. ( 3 mf 2017)Försöker trycka tillbaka upp i slidan och jag börjar blöda. Åker till akuten och tas in på gyn, där säger dem att barnet mår bra men att livmodertappen släppt och åkt ut. Får någon slags plastring som ska hålla tappen på plats.

    Gyn skickar mail till bm på mvc sen hör jag inget alls från min bm, försöker ringa och få tag på henne men inget svar tillbaka.

    Vecka 20 och ultraljud blir jättedåligt bemötta av bm hon är stressad, irriterad, svarar snäsigt när vi frågar om det finns någon möjlighet att se könet, säger hon att det ingår inte i hennes arbetsuppgifter, vi var så glada och förväntansfulla, då bröt jag ihop och börja tjuta, killen var förbannad och vi gick där i från.

    Kvinnan i receptionen stoppade oss och vi fick samtala med chefen vi fick en ny ulljudstid men fick även ventilera mig om allt annat som hänt och om bm som inte kontaktat mig.

    Har fortfarande inte hört något i från henne 2 mån senare

    Fått prata med en annan barnmorska dock och har fått en läkartid den sista maj.

    Har skrivit ett långt brev hur jag mår, för jag har blivit deprimerad och är ledsen och orolig för hur allt ska bli, rädd för att föda för tidigt, kan jag ens föda vaginalt? Vilka risker finns,hur länge kan jag ha plastringen? Är rädd att ta bort den.

    jobbar som om inget har hänt och gråter på kvällarna.

    Kan jag ens bli gravid igen?Jag kan inte förlora det här barnet.operation? Även suttit med papper som ska in för försäkringsfrågor och tusen andra papper, Orkar inte och ingen verksr bry sig.


    Men fy fan! Blir arg och ledsen haf blir för din skull! Hoppas verkligen att du får hjälp och blir lyssnad på nu framöver och inte ens behöver din gamla bm.

    Kramar
  • Sön 13 maj 2018 18:27 #44
    Mawie skrev 2018-05-13 17:23:38 följande:

    Har tyvärr fått en del komplikationer, och har inte fått något vidare bra bemötande.

    Den 16 mars i v 15, skulle jag hjälpa ett barn upp som fastnat i en buske( jobbar på förskola) Hukade mig något och drog upp henne bara i armarna, då kände jag hur det kändes kallt mellan benen, 10 min senare på toaletten ser jag hur ngt säckliknande hänger ut, får panik och skakar i hela kroppen, tror stt nu kommer foster och allt ut. ( 3 mf 2017)Försöker trycka tillbaka upp i slidan och jag börjar blöda. Åker till akuten och tas in på gyn, där säger dem att barnet mår bra men att livmodertappen släppt och åkt ut. Får någon slags plastring som ska hålla tappen på plats.

    Gyn skickar mail till bm på mvc sen hör jag inget alls från min bm, försöker ringa och få tag på henne men inget svar tillbaka.

    Vecka 20 och ultraljud blir jättedåligt bemötta av bm hon är stressad, irriterad, svarar snäsigt när vi frågar om det finns någon möjlighet att se könet, säger hon att det ingår inte i hennes arbetsuppgifter, vi var så glada och förväntansfulla, då bröt jag ihop och börja tjuta, killen var förbannad och vi gick där i från.

    Kvinnan i receptionen stoppade oss och vi fick samtala med chefen vi fick en ny ulljudstid men fick även ventilera mig om allt annat som hänt och om bm som inte kontaktat mig.

    Har fortfarande inte hört något i från henne 2 mån senare

    Fått prata med en annan barnmorska dock och har fått en läkartid den sista maj.

    Har skrivit ett långt brev hur jag mår, för jag har blivit deprimerad och är ledsen och orolig för hur allt ska bli, rädd för att föda för tidigt, kan jag ens föda vaginalt? Vilka risker finns,hur länge kan jag ha plastringen? Är rädd att ta bort den.

    jobbar som om inget har hänt och gråter på kvällarna.

    Kan jag ens bli gravid igen?Jag kan inte förlora det här barnet.operation? Även suttit med papper som ska in för försäkringsfrågor och tusen andra papper, Orkar inte och ingen verksr bry sig.


    Fy vad tråkigt och vad ledsen jag blir för din skull <3
  • Sön 13 maj 2018 18:36 #45
    Mawie skrev 2018-05-13 17:23:38 följande:

    Har tyvärr fått en del komplikationer, och har inte fått något vidare bra bemötande.

    Den 16 mars i v 15, skulle jag hjälpa ett barn upp som fastnat i en buske( jobbar på förskola) Hukade mig något och drog upp henne bara i armarna, då kände jag hur det kändes kallt mellan benen, 10 min senare på toaletten ser jag hur ngt säckliknande hänger ut, får panik och skakar i hela kroppen, tror stt nu kommer foster och allt ut. ( 3 mf 2017)Försöker trycka tillbaka upp i slidan och jag börjar blöda. Åker till akuten och tas in på gyn, där säger dem att barnet mår bra men att livmodertappen släppt och åkt ut. Får någon slags plastring som ska hålla tappen på plats.

    Gyn skickar mail till bm på mvc sen hör jag inget alls från min bm, försöker ringa och få tag på henne men inget svar tillbaka.

    Vecka 20 och ultraljud blir jättedåligt bemötta av bm hon är stressad, irriterad, svarar snäsigt när vi frågar om det finns någon möjlighet att se könet, säger hon att det ingår inte i hennes arbetsuppgifter, vi var så glada och förväntansfulla, då bröt jag ihop och börja tjuta, killen var förbannad och vi gick där i från.

    Kvinnan i receptionen stoppade oss och vi fick samtala med chefen vi fick en ny ulljudstid men fick även ventilera mig om allt annat som hänt och om bm som inte kontaktat mig.

    Har fortfarande inte hört något i från henne 2 mån senare

    Fått prata med en annan barnmorska dock och har fått en läkartid den sista maj.

    Har skrivit ett långt brev hur jag mår, för jag har blivit deprimerad och är ledsen och orolig för hur allt ska bli, rädd för att föda för tidigt, kan jag ens föda vaginalt? Vilka risker finns,hur länge kan jag ha plastringen? Är rädd att ta bort den.

    jobbar som om inget har hänt och gråter på kvällarna.

    Kan jag ens bli gravid igen?Jag kan inte förlora det här barnet.operation? Även suttit med papper som ska in för försäkringsfrågor och tusen andra papper, Orkar inte och ingen verksr bry sig.


    Men gud, vilket hemskt bemötande! Vad förbannad jag blir! Skulle byta barnmorska direkt! Jag fasade lite för just bemötandet, men kan bara konstatera att jag har fått ett heeelt underbart bemötande av alla här, från barnmorskan som tog hand om oss när jag fick en störtblödning i vecka 10, av vår egen barnmorska som ringer och kollar läget och lämnar provsvar (saknar sköldkörtel pga cancer så tar regelbundna prover) och som snappar upp varje liten grej och tar det på allvar, till alla barnmorskor och läkare som fullständigt omslöt oss när vi fick negativt besked på KUB. Jag börjar nästan lipa över alla underbara människor jag har runt omkring mig (skyller på hormonerna!). Jag har aldrig känt mig så omhändertagen som nu. Så jag vill bara tro att alla blir så här fantastiskt bemötta, men så är uppenbarligen inte fallet...
  • Sön 13 maj 2018 18:41 #46
    Cougar79 skrev 2018-05-13 17:25:07 följande:

    Vore kul att höra allas bf baserat på sista mens. Själv får jag olika baserat på vilken sida jag väljer men 31 december blir det på de flesta. Nyårsafton!


    BF 1/9, sista mens 27/11. Vår äldsta var beräknad på nyårsafton och jag var helt övertygad om att vi skulle gå över tiden, men si det passade inte gossen så han tittade ut redan den 23/12!
  • Sön 13 maj 2018 19:01 #47
    Carro04 skrev 2018-05-13 18:41:59 följande:

    BF 1/9, sista mens 27/11. Vår äldsta var beräknad på nyårsafton och jag var helt övertygad om att vi skulle gå över tiden, men si det passade inte gossen så han tittade ut redan den 23/12!


    Ja, vet inte vilket som är bäst - före eller efter nyårsafton ????????
  • Sön 13 maj 2018 19:35 #48
    Carro04 skrev 2018-05-13 18:36:08 följande:

    Men gud, vilket hemskt bemötande! Vad förbannad jag blir! Skulle byta barnmorska direkt! Jag fasade lite för just bemötandet, men kan bara konstatera att jag har fått ett heeelt underbart bemötande av alla här, från barnmorskan som tog hand om oss när jag fick en störtblödning i vecka 10, av vår egen barnmorska som ringer och kollar läget och lämnar provsvar (saknar sköldkörtel pga cancer så tar regelbundna prover) och som snappar upp varje liten grej och tar det på allvar, till alla barnmorskor och läkare som fullständigt omslöt oss när vi fick negativt besked på KUB. Jag börjar nästan lipa över alla underbara människor jag har runt omkring mig (skyller på hormonerna!). Jag har aldrig känt mig så omhändertagen som nu. Så jag vill bara tro att alla blir så här fantastiskt bemötta, men så är uppenbarligen inte fallet...


    Skönt att höra, att ni fått bra bemötande, tycker det är så viktigt att man möts av omtänksamhet, oftast är det många som har saker med sig i sin ryggsäck och man man känna sig skör och så gravidhormoner på det.

    Hoppas på att få träffa någon från aurora gruppen med för att prata förlossning, vill ju hemskt gärna föda vanligt men inte om jag får ännu mera besvär.
    Bf 9 sep
  • Sön 13 maj 2018 20:13 #49
    Cougar79 skrev 2018-05-13 19:01:05 följande:

    Ja, vet inte vilket som är bäst - före eller efter nyårsafton ????????


    Inte jag heller. Det blir ju som det blir liksom. Jag tror inte att vår son har lidit av att vara yngst i klassen, men å andra sidan har han alltid varit längst så folk tror att han är äldre än vad han är... Och att fylla år dagen innan julafton tycker han är toppen. Kan bli lite irriterad över folk som tycker synd om honom, för han känner ju precis tvärt om.
  • Sön 13 maj 2018 20:17 #50
    Mawie skrev 2018-05-13 19:35:28 följande:

    Skönt att höra, att ni fått bra bemötande, tycker det är så viktigt att man möts av omtänksamhet, oftast är det många som har saker med sig i sin ryggsäck och man man känna sig skör och så gravidhormoner på det.

    Hoppas på att få träffa någon från aurora gruppen med för att prata förlossning, vill ju hemskt gärna föda vanligt men inte om jag får ännu mera besvär.


    Men visst är det så! Jag håller verkligen tummarna för att du får ett bättre bemötande från och med nu. Roligt att vi båda väntar september-barn Känner du också att det är full fart därinne nu? Det är den mest lugnande känsla jag vet, när hon buffar runt och kickboxas.
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll