Ensamt ensambarn

Jag kan förstå känslan som ensambarn, men då är ju vännerna än viktigare. Jag har en bror som är 8 år yngre så vi hade inte så stor del av uppväxten ihop. Jag kan ändå sakna att ha en god relation med en syster som jag ser en del andra ha, även som vuxna. Sedan har jag vänner där man mer eller mindre brutit med sitt syskon som vuxen, så det finns inga garantier att en syskonrelation fungerar varken som barn eller vuxen. Däremot underlättar det mycket att ha syskon (när det fungerar) då det blir mindre viktigt att ta hem kompisar, då det redan finns någon att leka med. Har man bara ett barn får man skapa goda förutsättningar att ta hem vänner.