Han älskar mig inte längre.....

Nej jag kan verkligen inte tänka mig att se mitt ex med en annan tjej, verkligen inte! Jag jobbar i en butik och idag kom det in en kille som liknande mitt ex. Mitt hjärta slog flera dubbelvolter för jag trodde det var han!!!!

Så nej jag är nog inte över mitt ex. Men ändå känner jag: "kom igen nu tjejen, det har gått snart 4 månader, släpp nu den här snubben. Han tänker knappast på dig, så varför i helvete ska du ens lägga en tanke på honom?!"

Jag har alltid gått på min magkänsla. Så fort något det minsta lilla har tagit emot har jag alltid avstått. Så det tar emot att dejta, så jag borde avstå. Ändå tänker jag att börja dejta kanske är tröskeln jag måste kliva över för att någon gång kunna gå vidare och få bort tankarna på den där snubben jag fortfarande tycker väldigt mycket om....

Nej inte än, men känner att jag är på god väg. Vi har inte träffats på 3 månader, endast skrivit lite kort med varandra. Så om 3 månader borde jag inte tänka på honom alls lika mycket. Han finns ju i mina tankar varje dag...

Nej men ska ju inte pressa eller tvinga sig fram i något. Jag menar tar det emot att dejta ska man avstå. Även hur mycket man vill gå vidare. Det ska ju vara kul att dejta! Annars är det väl ingen vits med att dejta, eller hur?

Jag tror inte heller det kommer funka för mig att dejta eller träffa någon annan kille just nu. Jag skulle bara jämföra honom med mitt ex, och i början av dejtingen bara tänka på mitt ex.

Fasen att det ska ta sån tid att komma över en person!

Men det handlar väl om att man blev abrupt lämnad. Han gick och kvar stod ju jag med alla mina kärleks känslor. Jag menar, nu då? Vad skulle jag göra med alla mina kärleks känslor, det är ju inte så att man bara kan pressa bort dom...

Jag tror jag hade lättare kunnat gå vidare om jag hade kunnat släppa honom helt och hållet! Typ glömma, gå vidare och aldrig mer behöva prata med honom!

Men satan i gatan vad irriterad jag är på mitt ex just nu! Han har tappat bort kvittensen för mina nycklar, han skrev fel adress på paketet. Mina nycklar är spårlöst borta!

Värsta är att jag måste fortsätta kontakta honom och att han har strulat till det för mig!!!

Jag är en vuxen kvinna och kan inte lägga över ansvaret på någon annan med detta. Det är inte ens mina nycklar eller min lägenhet. Om jag lägger över ansvaret på någon annan blir jag precis lika oansvarlös som exet!!

Det är tufft att behöva kontakta honom, det är det! Men jag vill inte låta någon annan behöva göra det åt mig. Det är liksom mitt problem..

Det är något mellan oss. Känns som jag har varken ork eller energi att blanda in ytterligare en person i detta jävla nyckel dilemma!!!

Ja tack för tipset. Men som sagt det är mitt problem och jag måste hantera det själv. Jag kanske överdriver.

Men ändå det är liksom mina hemnycklar till mitt hem som är helt borta. Man vet aldrig i vem händer dessa nycklar kan hamna.

Ja, jag blev arg på han och sa att han ska gå till sitt postombud där han bor och se om det finns ett paket som väntar på honom! Han får fan göra något åt hans misstag tycker jag!

Ja det enda han säger är att det löser sig och det ordnar sig. Min kompis undrade vad han egentligen menar med det? Hon tycker jag ska fråga honom och hon tycker han beter sig svinigt. 

När han inte ens försöker hitta mina nycklar! Ja allt är bara en enda röra. Och han försöker inte ens hitta dom....

Alltså hur ska jag kunna vara säker. Jag var säker att den här killen älskade mig och skulle aldrig få mig att må dåligt. Men där hade jag så fel.

Så ärligt talat jag vet inte. Men känns liksom, varför skulle han ljuga för mig? Varför koka ihop en sådan soppa och krångla till allt om han nu har tappat bort nycklarna och istället bara vara ärlig?

Ja det är allvarligt om ett rekat brev kommer bort. För jag antar de breven hanteras på ett annat sätt än vanlig post? De sorteras inte ens med annan post utan enskilt? Eller?

Alltså om det är som du säger att han inte vågar och han är feg då är han inte den killen jag lärde känna och trodde han var. Det är inte likt honom att bete sig så!

Men ja, jag vet att han kan vara slarvig och lite tankspridd. Men inte att han tappar bort ett kvitto så där!

Ni vet min historia med exet, nycklarna, kan inte glömma honom osv.

Det har nu gått 4 månader. Tankarna är mindre på honom men finns där varje dag. Jag vill verkligen gå vidare. Träffa någon ny potential kille. Gick nyligen på en tinder dejt med en jätte snäll kille.

Självklart tänkte jag pp mitt ex hela tiden. Jämförde också.

Varför är jag så här? Kommer det aldrig gå över för mig?

Måste jag vänta ytterligare 4 månader för att kunna börja dejta?

Bör jag helt enkelt fokusera på mig själv och glömma allt som har med killar å göra ett tag?