Han älskar mig inte längre.....

Ibland så tar man kanske varandra för givet efter ett tag och väntar på att den andra ska ta initiativ till att t ex träffas mer.
Sådant kan hända när man har varit ihop ett tag och det är något man kan behöva jobba på.

Nej,det är kanske inte enbart hans fel. Känslor kan,som sagt,ta slut.
Men det är inte enbart TS fel heller.
Det är ju inte så lätt för henne att hantera det här heller när han ger henne dubbla signaler.
Och det har TS all rätt att skuldbelägga honom för.
Så det är nog inte bara TS som borde sluta höra av sig. Det gäller även honom.

Jag tycker du ska boka en tidigare tid hos kuratorn.

Du behöver hjälp att hantera det här.

Och jag tycker inte att ni ska ha någon kontakt med varandra alls.

Du ska nog inte ha några förhoppningar.

Är man kär i någon så vet man det. Då velar man inte fram och tillbaka.

Jag tror det är bra för dig att ha jobbet att gå till också. Så du får tänka på annat en stund.

Du ska inte höra av dig till honom.

Du kommer inte att må bättre av det.

Jag förstår om du vill tala om för honom hur dåligt han har fått dig att må.

Men gör du det nu så lär du bara skjuta honom ännu längre ifrån dig.

Tro mig,du kommer inte att må bättre av att få berätta för honom vilken skitstövel han är.

Jag tror att du ska försöka hitta på något kul med dina vänner.

Gå ut en kväll och gör dig riktigt snygg och hoppas att han eller någon han känner ser dig.

Visa honom vad han har förlorat.

Alltså jag fattar inte, varför måste du vara stabil för att höra av dig om nycklarna?

Varför inte bara lösa det nu så du slipper den stressen (eller vill du behålla sista livlinan till honom så länge det går och leva på hoppet? Dålig strategi i så fall, det förlänger bara lidandet)

Du hade nog varit lika ledsen om han hade gjort slut tydligt också, tror du inte det? Det är väl inte pga att du inte vet vad han vill som är problemet? Eller?

Du kan ju ta kontrollen själv och avsluta så slipper du fundera mer. Jag förstår verkligen inte varför du skjuter upp allt och säger att du måste vara stabil.

Vill han ha dig kommer han ju reagera på om du avslutar och sluta ta dig för given.

Med tanke på hur du mår du kommer det ta månader, eftersom du vägrar släppa honom.

Skulle du må bättre om han skrev och frågade hur du mådde och du fick säga hur förtvivlad du är och han sa förlåt för allt men jag har funderat klart och jag vill att det är slut?

Skulle det underlätta för dig att gå vidare?

Vad är det du väntar på egentligen?

Varför ska du börja dramaqueena om nycklar och grejer då och hur fel och dåligt han betett sig mot dig när du blivit ?stabil??

Alltså jag fattar inte, varför måste du vara stabil för att höra av dig om nycklarna?

Varför inte bara lösa det nu så du slipper den stressen (eller vill du behålla sista livlinan till honom så länge det går och leva på hoppet? Dålig strategi i så fall, det förlänger bara lidandet)

Du hade nog varit lika ledsen om han hade gjort slut tydligt också, tror du inte det? Det är väl inte pga att du inte vet vad han vill som är problemet? Eller?

Du kan ju ta kontrollen själv och avsluta så slipper du fundera mer. Jag förstår verkligen inte varför du skjuter upp allt och säger att du måste vara stabil.

Vill han ha dig kommer han ju reagera på om du avslutar och sluta ta dig för given.

Med tanke på hur du mår du kommer det ta månader, eftersom du vägrar släppa honom.

Skulle du må bättre om han skrev och frågade hur du mådde och du fick säga hur förtvivlad du är och han sa förlåt för allt men jag har funderat klart och jag vill att det är slut?

Skulle det underlätta för dig att gå vidare?

Vad är det du väntar på egentligen?

Varför ska du börja dramaqueena om nycklar och grejer då och hur fel och dåligt han betett sig mot dig när du blivit ?stabil??

Alltså jag fattar inte, varför måste du vara stabil för att höra av dig om nycklarna?

Varför inte bara lösa det nu så du slipper den stressen (eller vill du behålla sista livlinan till honom så länge det går och leva på hoppet? Dålig strategi i så fall, det förlänger bara lidandet)

Du hade nog varit lika ledsen om han hade gjort slut tydligt också, tror du inte det? Det är väl inte pga att du inte vet vad han vill som är problemet? Eller?

Du kan ju ta kontrollen själv och avsluta så slipper du fundera mer. Jag förstår verkligen inte varför du skjuter upp allt och säger att du måste vara stabil.

Vill han ha dig kommer han ju reagera på om du avslutar och sluta ta dig för given.

Med tanke på hur du mår du kommer det ta månader, eftersom du vägrar släppa honom.

Skulle du må bättre om han skrev och frågade hur du mådde och du fick säga hur förtvivlad du är och han sa förlåt för allt men jag har funderat klart och jag vill att det är slut?

Skulle det underlätta för dig att gå vidare?

Vad är det du väntar på egentligen?

Varför ska du börja dramaqueena om nycklar och grejer då och hur fel och dåligt han betett sig mot dig när du blivit ?stabil??

Be en vän ring honom och bara säga "du får lämna tillbaka nycken nu!" Han kan lämna den via denne vän så slipper du själv konfronteras. 
Jag tänker att allt du skriver blir mer som undanflykter och ursäkter men du försöker intala dig själv att det är "riktiga" anledningar till att förhala. Men det är som föregående skrev i tråden att du gör det bara jobbigare för dig själv

Jag har också haft en nyckel på vift ett tag och det var verkligen skitjobbigt! Vi hade inte helt gjort slut men jag visste att det egentligen var slut, men ingen av oss hade sagt nåt. Han hade min nyckel men jag hade ingen till honom. Jag tyckte det var enormt jobbig att veta att det där låg framför mig, att jag på något sätt måste ta tag i detta och be om nyckeln. Jag mådde inte som du, men just att veta att nyckeln var på "fri fot" och att jag inte kunde veta vad han gjorde med den, om den låg hemma eller om han kastat den eller vad! 
Så bestämde vi att vi skulle ses i af (då hade vi inte setts på en månad). Jag åkte hem till honom för han hade feber och var inte kry. Han var riktigt sjuk, visade det sig när jag kom dit. Jag lagade middag åt honom för han hade inte orkat äta. Sen behövde det handlas lite så jag erbjöd mig gå till ICA och handla det viktigaste, han bodde granne med affären så inget speciellt jobbigt (+ att jag behövde komma ut från hans lgh). När jag skulle gå så skulle jag låna hans nyckelknippa så att jag kunde komma in i porten igen, och då såg jag att min nyckel hängde där. Jag bara tog den, sa inget! Handlade, la tillbaka hans nyckelknippa, och så småningom åkte jag hem till mig och visste att det här var sista gången vi sågs. Han var så pass sjuk så vi hade inte pratat om läget egentligen. 

Han hörde aldrig gav sig eller sa nåt om att nyckeln var borta. Det var så himla skönt att bara ta den :) 

Och resten av dina saker som han har kvar hos sig?

Du måste ju gå dit och hämta dem också,om du vill ha dem.

Eller om du kan skicka dit någon annan att hämta både de sakerna och dina nycklar och ge honom hans.

Heja! Om min berättelse gav dig en puff så stanna inte upp och börja grubbla nu utan gör't!   Tror det är jättebra med en mellanhand så att båda nycklarna ordnas upp samtidigt. Blir ju annars jobbigt om en skickar och inte den andra.