Han älskar mig inte längre.....
Ällingen skrev 2018-09-19 10:54:37 följande:
Men det är ju därför du har kommit så långt. För att du skriver här. Det är ju ditt sätt att kunna gå vidare och komma längre ifrån honom. Så fortsätt med att skriva :)
Inlägg från: Steffqw
|
-
Precis. Det är därför jag kommit så långt. FÖr att jag har kunnat skriva av med mig och för att jag fått stöd och stöttning från utomstående.
-
Inte endast. Men det var här jag började. Jag startade tråden 2 dagar efter det tog slut. Mängde som svarade i tråden. Mängder med stöttning, råd och tips.Anonym (Jii) skrev 2018-09-19 10:56:41 följande:
Lyckades du endast genom skriva här?!
Ingen psykolog?
Jag tog till mig precis allt!
En plats att ventilera på och det hjälpte mig så mycket!
Jag gick till en psykolog några gånger. Men det gav mig inget.
Det som hjälpte mig mycket var att just få skriva av mig här, skriva privat i en blogg, älta, stöttning av mina nära och kära. Samt HELAAAA tiden vara aktiva.
Jag minns att jag ALLTID efter jobbet under mer än en månad gick direkt ut när jag kom hem. Jag åt inte, jag vilade inte. Jag gick långa promenader. De kunde ibland sluta på nästan 2 timmar.
Sen är jag jävligt glad att jag hade mitt jobb. I början hatade jag att gå till jobbet. Det var bara tufft och jag orkade knappt jobba. Men det var ändå en stund under dagarna som jag fick chansen att fokusera på annat.
Sen att jag så ofta aldrig försökte vara ensam. Varje helg umgicks jag med min familj. I veckorna pratade jag mycket tele.
Sen har jag tagit tag i min sport. Den ger mig mängder med energi. Den är som terapi i själen för mig <3. -
Tack som fan!! Jag är också glad att jag mår bättre och jag känner mig verkligen starkare!smulpaj01 skrev 2018-09-21 16:59:05 följande:
Du är superduktig och stark. Är så glad att du börjar må bättre. Det förtjänar du verkligen! Ha en underbar helg nu
Fy skam den som ger sig. -
Njaaa jag har aldrig tänkt att det ska räcka med en gråtkväll att komma över någon. Snarare att jag velat att min sorg under den här sommaren skulle bara ta slut och försvinna. Jag ville bara att det skulle ta slut med att känna så som jag gjorde, jag ville inte ha hjärtesorg.Anonym (lök) skrev 2018-09-22 17:05:44 följande:Fast ... många har ju även påpekat att det kan ta betydligt längre tid än du tror att komma över någon. För mig känns det lite som att du har eller har haft orealistiska förväntningar om att det räcker med en gråtkväll och sen är förhållandet glömt. Kan bara gratulera till att du har kommit så långt som du har, och att ett "återfall" eller tankar på exet betyder inte att din strävan hittills varit förgäves! Sorg är smärtsam och bör få vara smärtsam. Grattis till ditt nya liv :) Det blev något annat än det du tänkte men det kan bli hur bra som helst ändå!
Men jag trodde aldrig att det skulle gå över på en dag. Eftersom jag aldrig varit med om hjärtesorg förr visste jag inte att det skulle kännas så jävla jobbigt och jag visste inte heller hur man skulle bete sig eller bearbeta det hela. Det kändes som jag gick in i en depression..
Sen frågar jag ofta här hur lång tid det egentligen ska ta att komma över sitt ex helt enkelt pga av att jag inte vet själv vad som är normalt.
Ibland tänker jag att JAG är onormal som idag 4,5 månader senare sitter fortfarande singel, lördag kväll, ensam i min lägenhet. Och har inte det minsta sug att träffa en ny kille. Jag känner till och med att det tar stopp att dejta killar eller ha sex med dom. Är jag kräsen? Överdriver jag mitt breakup? Borde jag inte kunna gå vidare nu?
Men en sak vet jag iaf. Jag har verkligen blivit en starkare person idag än vad jag någonsin har varit tidigare. Jag har gått in med inställningen att jag måste bearbeta mig själv, att jag måste älska mig själv innan jag börjar älska någon annan. Och det bästa av allt, jag har börjat trivas i mitt egna sällskap. För 4 månader sedan hade jag ångest och mådde skit av att vara ensam en lördag kväll. Men ikväll är det mer än okej att vara ensam :) -
Ja alltså jag vet som sagt inte vad som är normal tid att gå och tänka på sitt ex och vad som är normal tid att "komma över någon". Men alla är olika. För vissa tar det mega snabbt med andra tar det jätte lång tid.Anonym (lök) skrev 2018-09-23 08:15:11 följande:Mjo, jag menade inte en dag rent bokstavligt, men det är det där jag menar - att du på något sätt känner att 4,5 månader är kort tid när det handlar om att ha förlorat någon man älskar. Och så funderar jag över vad du lägger i begreppet "gå vidare". I mitt tycke är det du gör nu verkligen att gå vidare! Att du kan leva ensam och vara nöjd med det tror jag är betydligt mer utvecklande och läkande än att kasta sig in i någon annans famn trots att du inte vill. I så fall blir det bara att försöka plåstra om ett sår som behöver egentligen behöver rengöras inifrån, om du förstår hur jag menar. :) Jag tror verkligen att det är otroligt klokt av dig att vara singel nu. Du har gott om tid, och kommer att träffa någon som är bra för dig när det är rätt!
Sen begreppet "komma över sitt ex och gå vidare" betyder för mig när man har gått vidare helt och hållet i livet. När exet inte längre är en begränsning i ens tillvaro. Kan man säga så? Eller blir det helt fel?
För just nu är mitt ex en begränsning i mitt liv. Han tar upp många tankar i mitt huvud när jag tänker på att träffa andra killar. Jag menar, jag vill träffa killar, börja dejta. Men det går liksom inte. Jag finner inte lusten i det alls...Jag börjar bara jämföra osv.
Sen blir det också sådan stress. Folk frågar mig, eller ja syster och mamma om jag börjat träffa någon ny. Och då blir jag så jävla ställd och tänker varför de ens frågar något sådant när de vet vad hårt jag tog det hela. För jag är ju inte alls redo att träffa någon just nu är ju ganska uppenbart...
Alltså det är så svårt att utrycka sig i text man vad känner innerst inne. Vad man har för känslor. Men i det stora hela försöker jag säga att jag har för bråttom. Jag vill väl ha en pojkvän. Jag vill ha någon som kan ersätta mitt ex plats. Men jag tror aldrig att det kommer kunna bli något med en ny kile om jag tänker i dessa banor.... -
Jag hoppas att allt kommer lösa sig. Idag har jag varit extremt nere och gråtit. Jobbigt när dessa dagar kommer. Jag gick och sa till mig själv "varför tror jag att smärtan jag känt i 4 månader just nu ska gå över? Varför just nu efter 4 månader liksom?" Den kan lika bra gärna fortsätta och det gör den ju också...Anonym (99) skrev 2018-09-23 11:40:31 följande:
Allt kommer lösa sig, det är jag säker på!
Minns inte hur gammal du är, men strax över 20 har jag för mig. Jag är dubbelt så gammal som dig, och jag trodde heller aaaaldrig att jag skulle komma över my first love.... och visst, det tog lång tid. Men så tänkte jag helt fel också, jämförde alla med honom och var helt fastlåst, glorifierade honom och upphöjde honom till skyarna som om han vore gud fader själv. Jag romantiserade allt som hade med honom att göra, och tyckte att jag var värdelös eftersom han inte ville ha mig.
Det har iaf passerat en hel del män sedan dess. Jag har blivit förälskad och begeistrad i många efter honom. Med varierande resultat. Har blivit lämnad och själv lämnat.
Du ger ett betydligt mognare och mer reflekterande intryck än mig själv i den åldern, så jag är helt övertygad att du kommer att gå vidare, komma över honom och bli förälskad i andra!
Och tips från coachen! Jobba med självkänslan, lär känna dig själv på djupet, våga utmana dig själv och gör sånt du gillar och lita på att DU DUGER! Då kommer du växa!!!
Önskar att någon sagt det till mig när jag var 20...
Jag är snart 27 år. Så jag är mer närmare 30 än 20 så är ingen ungdom längre...
Ja, visst sätter jag mitt ex högt upp, ser honom som någon jag verkligen tyckte/tycker om och en sådan pojkvän vill jag sträva efter. Kanske är det fel att tänka så?
Jag ser mig inte som värdelös pga mitt ex inte vill ha mig. Jag gjorde det först. Men inte längre....Jag känner mig bara tom...Jag vill inte vara ledsen längre. Jag vill känna glädjen. Den jag kände innan jag träffade mitt ex. -
Nej 4,5 månader är inte lång tid. Jag vet det. Men ändå känns det som en evighet sedan allt skedde...Anonym (29) skrev 2018-09-23 21:09:46 följande:
4,5 månader är inte lång tid. För mig tog det nog tre år innan jag var helt över mitt ex (men då hade vi inget rent avslut utan fortsatte att umgås vilket jag tror ledde till att jag behövde så mycket tid). Är i ett nytt förhållande nu men jag hade en lång period när jag inte träffade någon och sen ett gäng ONSs. Kom fram till att jag är hellre ensam än med någon som inte är rätt. Men då helt plötsligt dök han upp. Nu kan jag inte föreställa mig att vara tillsammans med mitt ex. Du kommer komma dit inom sinom tid. Kom ihåg att 27 år är inte gammalt :)
Hur länge gick du utan att träffa killar/dejta från ditt breakup?
Hur lång tid tog det tills du blev kär igen efter ditt breakup?
Jag har egentligen inte haft något "uppehåll" från att träffa/dejta killar sen det tog slut med mitt ex. Jag har liksom kört på. Varför egentligen? Hmm jag borde egentligen ha fokuserat på mig själv.. -
Ja vart vill ni jag ska börja?Anonym (Anonym) skrev 2018-11-10 21:37:30 följande:
TS! Kan du inte berätta hur det går för dig?
-
Okej vart ska jag börja...molly50 skrev 2018-11-11 20:00:45 följande:Berätta det du känner att du vill berätta.
Jag kan börja med att säga att jag mår okej idag. Jag är inte längre ett vrak. Mina känslor går inte i toppar och dalar. Jag är en mer stabil person. Jag har blivit lite tryggare i mig själv. Men jobbar fortfarande på min självkänsla som inte alls är något vidare.
Jag saknar mitt ex idag. Tänker inte på honom lika ofta som jag gjorde i sommras. Men han finns i mina tankar varje dag tyvärr. Jag har nog svårt att släppa honom helt och hållet. Vi har inte träffats på ett halvår, sen den dagen det tog slut...
Men vi skriver lite då och då med varandra. Jag bryr mig fortfarande om honom och jag tror han bryr sig fortfarande om mig. Han skrev t.om grattis på min födelsedag...
Men men. Jag har iaf gått vidare. Jag tror inte längre det kan bli jag och exet. Jag har skapat mitt egna liv och mina egna rutiner. Jag satsar på min hobby. Jag kämpar med att vara ensam. Det går och det är okej.
Jag är fortfarande singel. Men det tar inte emot att träffa killar längre som det gjorde i början när det tog slut mellan mig och exet. MEN jag har otroligt svårt att släppa in någon kille i mitt liv. Jag har så svårt med att öppna upp mina känslor.
Jag vet inte om det handlar om att jag är rädd för att bli så där ledsen och sårbar igen eller om det handlar om att jag inte har släppt mitt ex ännu med alla känslor.
Ärligt talat vet jag inte och jag försöker inte tänka så mycket. Jag vill väldigt gärna träffa en kille och bli kär. Jag vill så gärna ha en pojkvän. Men jag tar det som det kommer. Jag vill verkligen känna äkta kärlek och inte rusa in i något halvdant.
Jag vill kunna släppa all min kontroll och bara låta känslorna flöda. När jag gör det då vet jag att jag har träffat rätt kille...
Men ja, jag är fortfarande singel, ett halvår senare, känns lite tråkigt, känner mig ofta nere och deppig. Tror jag är ganska psykiskt nedbryten. Mina kompisar har sagt att jag kanske är deprimerad? Jag vet faktiskt inte.... -
Tack! Det värmer att läsa det du skriver. Förhoppningsvis kommer jag finna han med stort H någon dag. Men tror det kommer dröja ett tag. Ja jag kan dejta för skoj skull.smulpaj01 skrev 2018-11-17 13:06:01 följande:
Du har kommit en lång väg mot att må bättre. Det märks att du är både klok, eftertänksam och stark. Du ska vara stolt över dig själv.
En vacker dag kommer du träffa Han med stort H och när den dagen kommer så vet du att du är redo, tills dess kan du dejta lite på kul för att få bekräftelse och bygga upp din självkänsla.
Jag tror på dig och önskar dig all lycka till!
Det som jag är mest glad över att slippa känna den där otroligt jobbiga känslan som jag tror alla har när deras hjärta har precis blivit krossat. Den känslan är obeskrvilig och som man inte ens vill önska sin fiende ha.
Ibland tänker jag tillbaka hur dåligt jag mådde och jag får en rysning i hela kroppen av den där känslan. Bara en gnutta av den jobbiga känslan träder in i min kropp och tar ett kort varv.
Men tack och lov stannar den inte. Så ja, jag ska vara stolt över mig själv. Och ja som alla sa det är tiden som läker sår och faktiskt är det så jävla sant <3 -
Ja alltså jag har träffat killar. Men till dom har jag sagt att jag endast vill vänskap. Sen träffade jag en kille som jag hade sex med några gånger. Han är skum. Plötsligt slutade han höra av sig. Jag tog illa vid såklart.molly50 skrev 2018-11-17 18:05:33 följande:Du verkar ha kommit en bra bit på vägen.
Men du verkar vilja skydda dig själv från att bli sårad igen. Så kanske är du inte riktigt redo för att träffa någon ny ännu?
Ta den tid du behöver så kommer du att träffa någon i sinom tid.
Men försök att inte stressa fram något. Det blir sällan lyckat.
Har du fått tillbaka nycklarna då?
Så jag är nog inte helt läkt ännu och borde egentligen inte dejta ifall det inte slutar bra för då lär jag ta väldigt illa vid.
Men ja jag skyddar mig själv väldigt mycket och är extremt rädd för känslor och att gå in i någin salgs relation överhuvudtaget. Fast det är de jag egentligen verkligen vill, ha ett förhållande.
Nej han har nycklarna. -
Ja, jag ska inte ha någon kille. Om jag tycker det är jobbigt att vara själv, jag blir ledsen och får ångest då ska jag verklign inte ha någon kille!molly50 skrev 2018-11-18 13:42:30 följande:Det är bra att du är tydlig med vad du vill på en gång så killarna vet vad de har att förhålla sig till.
Då lär du också märka vad de är ute efter.
Det låter som att den kilen bara var ute efter en sak och sen slutade han höra av sig när han fått det han ville.
Låter inte som något att hänga i julgranen direkt.
Men om du tog illa vid dig av det så är du kanske inte helt redo att träffa någon ännu.
Just det du skriver att du skyddar dig själv från att bli sårad igen tyder också på det.
Ok. Han kanske har tappat bort nycklarna.
Jag måste först pch främst lära mig att kunna vara ensam och trivas i mitt egna sällskap. Det är super viktigt!!
Han har inte tappat bort mina nycklar! SKulle han aldrig göra. Han har de hemma hos sig i tryggt förvar. -
Okej på vilket sätt kändes det bättre för dig att vara ensam ett tag?molly50 skrev 2018-11-19 09:29:23 följande:
Jag tycker du resonerar förnuftigt här. Det är nog bra om du tränar dig på att vara ensam ett tag först,innan du träffar någon ny.
Så gjorde jag med. Och det hjälpte mig mycket.
Ok. Så han skickade dem aldrig?
Jo han skickade men de gick i retur till hobom pga jag aldrig fick någon avi.
Så nu får mitt ex ha mina nycklar. Jag litar på honom. -
Tror jag också behöver det. Jag känner inte alls igen mig själv. Jag är inte den jag brukar vara.molly50 skrev 2018-11-19 19:25:31 följande:Jag tyckte det kändes bra att få tid på mig att hitta tillbaka till mig själv och den jag var innan jag träffade mitt ex.
Jag behövde det för att bli redo att träffa någon ny.
Ok. Ja,om det funkar så är det väl ok.
SKa försöka hitta tillbaka till mig själv innan jag går in i något förhållande. Försöka bli lycklig på tu man hand <3 -
Men hur gör man det då?Anonym (99) skrev 2018-11-20 09:58:01 följande:
Känna sig redo...
Ja det kan man säkert göra.
Men har man inte gjort upp med gamla relationsmönster så sitter man ju där igen, förkrossad när det tar slut.
Det bästa är att verkligen gå till botten med sig själv och varför man fungerar som man gör. Antingen själv eller i terapi. Gräva sig ner till botten och inte blunda för det som skaver.
För har man sår sedan barndomen så fortsätter de spöka även i vuxenlivet.
-
Tack!Anonym (99) skrev 2018-11-20 11:01:17 följande:
Bra att du fokuserar på dig själv, tycker du verkar ha gjort enorma framsteg!
Men jag är ändå lite nyfiken, varför ska exet ha kvar dina nycklar? Vad är tanken med det?
Det finns ingen tanke med der. Det blev bara sådant krångel när nycklarna försvann vid posten och gick i retur till honom så jag hade varken ork eller energi att bry mig.
Jag har och hade ingen lust att säga hur vi nu skulle göra för att få mina nycklar.
De var viktiga för mig då, i sommras när jag var ledsen och förstörd.
Nu är det ok, ok att mitt ex har dom. Vad ska han göra liksom med dom?