Flytt med barn. ?
Behöver råd gällande hur en 9 åring kan klara en flytt från ett område där hon trivs i.
Jag har en nio åring sedan tidigare och en ett åring med min nuvarande. Min nio åring bor hos oss varannan vecka. Vi bodde innan cirka 15-20 min ifrån hennes pappa där hon bor varannan vecka. För att vara tillmötes gående mot hennes pappa så började hon skolan i det område han bor i och för att hon ville gå där. Detta område ligger lite ute på landet. Det är en bra skola och hon har massor med vänner.
När jag var gravid med lillasyster så kände jag att vi ändå behövde större och att jag ville att min nio åring skulle ha sina vänner nära och skolan nära även när hon är hos oss.
Så vi köpte ett hus i det området ( eller den orten ) så hon har nära skola, pappa, vänner. För henne är allt väldigt smidigt nu. Kan gå hem från skolan , och bor där klasskamraterna bor.
Redan när vi skrev på huset så kände jag att det inte kändes rätt. Min sambo tyckte dock det så det kändes ändå bra. Efter 2 veckor kände jag att sllt känns fel. Tänkte att jag ger det ett år och ser om det blir bättre.
Nu har det gått 1,5 år och jag trivs inte alls här. Min sambo trivs men han trivs lite var han än bor, han lägger inte så stor vikt vid det. Jag har försökt göra som han och följa hans råd men saknar mitt ?hem? varje dag.
Har väldigt svårt att finna ro här ute. Tycker allt med hus osv är extremt krävande och får bara ångest över allt som skall göras. Har krävande jobb och ett hus på det blev för mycket. Nu har min sambo märkt att jag inte är mig själv och väldigt nere och tyst samt många dagar där jag mest bara försöker spela glad. Han tycker helt klart att vi ska flytta så att alla kan må bra igen.
Jag har ventilerat med barnpsykolog som säger att de nära relationerna är det viktiga och inte var vi bor.
En flytt innebär inte att min dotter ska byta skola men att hon får 20 min resväg igen till skola samt förlorar enkelheten att gå mellan sina vänner.
Jag känner mig som världens sämsta förälder som ska ta detta ifrån min dotter för att JAG ska må bra. Är rädd att hon ska må dåligt istället. Behöva flytta igen, till något som är för henne sämre. Det känns så egoistiskt att jag inte bara klarar av att trivas så vi får en fin familje idyll i detta huset med barnen.
Är det någon som har erfarenhet av hur ett barn reagerar på detta eller varit i en liknande situation ?
Tack till er som orkade läsa !