kan inte sluta gråta.

Du kan upplysa din kille om att det finns ingenting i Sverige som heter "tvingas till abort". Den Abortlagstiftning vi har ger kvinnan rätt till sista ordet oavsett vad alla andra säger.

Han är väl i chock. Det var jag också då jag och min kk blev oplanerade föräldrar (då var jag bara 18 men ändå). Chansen att det blir ett annat, betydligt trevligare, tonläge från honom när han kommer ur den inledande chock-fasen och börjar inse vad som är på väg att hända, är stor.

Låter bra. Jag hoppas verkligen du behåller (för din skull). Kram! <3

Det kommer jag göra om allt går bra ??

Och kanske börjar inse att han har allt att vinna på att även han drar sitt strå till stacken för att skapa en civil atmosfär mellan föräldrarna redan från början för barnets skull än att man ska börja med massa utdragna och infekterade tvister.

Även om förhållandet skulle ta slut så har man vunnit mycket på om man kan vara goda vänner för barnets skull redan från början.

Allt går om man vill :) Min sambo och jag hade varit tillsammans i två månader när jag plussade. Nu har vi varit tillsammans i 3,5 år och väntar snart vårt andra barn. Vi har inte haft några stora konflikter eller så, men så har vi rätt lika syn på det mesta.

Såg att det verkar löst sig för er, så bra!!

Lycka till

Gör absolut inte abort om du känner så.

Va i samma situation för 5 månader sedan, tyvärr så gjorde jag det. Och mår fortf piss över det och ångrar mig över hela mitt hjärta. Har jag kunnat dra tillbaka tiden hade ksg gjort helt annorlunda. Snälla lyssna på dig själv gumman. Ingen annan. Annars är det bara du som får lida av det.