Min man älskar och prioriterar sin mamma först

Absolut! Att respektera och inkludera sin mor är en helt annan sak än att sätta mamma före allt annat, inkl sin egen hustru. Det är så snedvridet så det är inte sant. Jag får intrycket av TS att hennes gubbe helt enkelt älskar sin mamma så mycket att hans egen nya familj är mer eller mindre ovidkommande. Och så får det inte vara. Hans hem är hos sin fru och sina barn. Och det är där den främsta lojaliteten skall finnas. 

Och du är tjej/kvinna. Vi har ofta starkare band till våra mödrar än männen har, rent generellt. Utom just mannen i TS inlägg förstås.

Det lilla du berättar med din text och din rubrik säger mer om honom än om dig. Du har ett svin till karl. 

vad spelar det för roll? En Mamma är fortfarande kvinnan som gett en liv

Han hade behövt prioritera dig först absolut men nu är detta den man du valt att leva och vara tillsammans med och frågan nu lyder alltså : ? vad ska du göra åt det??

Du har tre val:

Acceptera (utan att gnälla)

Förändra (svårt att förändra ngn annan.,)

Lämna (träffa ngn som är motsatsen mot den man du lever med nu)

Lycka till!

Och det normala är att man klipper navelsträngen och har en vuxen relation till sina föräldrar när man är vuxen.

Instämmer helt

Det innebär att så fort lilla mamma vill ha sällskap, då skall mannen släppa allt - inkl fru och barn - för att rusa till lilla mamma? Det finns väldigt krävande mödrar, framförallt ensamstående sådana, som hela tiden ringer till sin duktige son: kan du hjälpa mig sätta upp hyllan?, kan du klippa gräset åt mig?, kan du skjutsa mig till IKEA?, jag känner mig ensam, kan du komma och hålla mig sällskap ikväll?, vill du vara så rar och skjutsa in mig till stan - jag behöver en ny lampa?, mina servetter är slut, kan inte du åka och köpa?...… allt detta på samma vecka. Och sonen, han gör allt för lilla mamma. Och hustrun får stå med middagen som blir kall, natta barnen själv, åka till stranden själv osv osv osv. 

Nej!, säger jag. Mamma får lära sig klara sig själv. Däremot kan man visst umgås, och få viss hjälp med saker och ting - självklart skall man ställa upp - men man skall aldrig någonsin låta sin "nya familj" stryka på foten för att ens friska mamma saknar sin son  och är svartsjuk på hans fru som tagit lille gullifjunet ifrån henne. Vidrigt.

Jag tror att du misslyckats med att läsa TS.
I TS står det att sambon älskar och prioriterar sin mamma mer än henne.
Att älska sin mamma och prioritera henne mest betyder inte att man är ett våp som inte har en egen vilja eller egna åtaganden. Det betyder bara att en tillfällig förbindelse på 5-10-25 år aldrig kan mäta sig med den livslånga kärlek som finns mellan ett barn och en förälder, oavsett hur gamla de blir. Att du finner det vidrigt får stå för dig.

Jag ser det långt mer vidrigt att TS hänger upp sig på den biten än det faktiska problemet, att mannen misshandlar henne. Hela situationen sjuk, att TS ens bekymrar sig över sambons relation till hans mamma när hon borde bekymra sig över sin och sambons relation, vad hon tillåter deras barn att utsättas för och vad hon väljer att lära dem för normer i relationer är direkt skrämmande.

Och det är också riktigt vidrigt att många i tråden hänger upp sig på relationen mamma-son och väljer att helt blunda för att någon blir misshandlad.

Jag lämnade två svar, ett till dig, och ett direkt till ts. Och jag har sett samma sak, flera som lämnade ett svar till ts, där misshandel och den biten togs upp och sedan ett annat svar till dig.
Så nej, jag ser ingen som svarat att det är mamma/son-relationen som man har fokuserat på, utan misshandel.
Men flera har påpekat ett den (i flera av oss inte sunda) relationen mellan son och mor hade varit tillräckligt skäl att lämna

Konstig diskussion i tråden. Det stora problemet är att ts och hennes kille inte har det bra och han har slagit henne. Om han då skriker att han prioterar sin mamma är det nog inte så noga genomtänkt, bara en elakhet för att trycka ner. Det går inte att jämföra en mamma och en fru, de kan vara älskade och prioriterade lika mkt fast på olika sätt. En åldrad sjuk mamma behöver gå före ibland men de flesta val och beslut brukar ju göras ihop med sin partner. Jag har en jättesnäll svärmor men om vi skulle hålla på och bråka så skulle inte min

man behöva hålla på mej varje gång. Våra bråk fick vi väl reda ut själva och han behövde inte lägga sej i om det inte rör honom och om det rör mannen så får han väl "hålla på" det han tycker är bäst. Det är ingen tävling, man gillar ju sin partner och sina föräldrar och vill verkligen inte välja om inte en är väldigt hemsk. En man som alltid håller på frun skulle vara lika töntigt som att alltid hålla på mamma.

Jag tycker att min son ska älska och respektera mig även om han gifter sig och får barn.

Fast jag har misslyckats med min uppfostran om han kränker kvinnor.

Jag har läst så många trådar där kvinnor skriver och klagar på sina svärmödrar, de får inte komma när barnbarn föds. Då orkar de bara med sin mamma och sina syskon och så vidare.

De hatar mannens familj, inget hans familj gör är bra. Allt de gör är fel.

Jag har undrat några gånger hur en sådan vidrig och hemsk svärmor lyckats uppfostrat en man de älskar och vad de skulle tycka om deras söner behandlar dem likadant när de blir vuxnas.

Det är definitivt inte lätt att få en svärdotter som bara anser hennes familj och släkt är viktig.

Min svärdotter är av den senare typen. Så i stället för att reta mig på henne helt enkelt skiter i henne. De få gånger jag varit tvungen att träffa henne är jag trevlig, men hälsar aldrig till henne eller frågar hur hon mår.

Hade hon fått bestämma så skulle min son släppt all sin släkt och vänner och bara tillhört henne.