EmberEyes skrev 2018-06-01 23:49:31 följande:
jag tänker såhär (och det är inte baserat på några regler eller riktlinjer utan mina personliga värderingar):
Omkostnaderna för barnen (mat, deras del av boendet, kläder, aktiviteter, resor till skola och byte av boende osv) ska bekostas av båda föräldrarna. Denna omkostnad får föräldrarna dela på procentuellt, dvs om den ena föräldern tjänar 7000 och den andre 28000 (enklare att räkna på) så ska den som tjänar 7000 betala 20% av omkostnaderna och den som tjänar 28000 betala 80% av omkostnaderna.
Utöver barnen har pappan inget ansvar för mammans ekonomiska situation, den får hon lösa själv, och tills hon fått ett vettigt betalande jobb så får hon gå på soc.
Håller i princip med, fast proportioneringen ska baseras på de summorna som finns kvar efter att boende, resor till och från jobb mm är betalt. Och det måste finnas en rimlig beräkning på vad mat, kläder, aktiviteter för barnen ska kosta. Annars kan ju en säga att det räcker med gröt, second hand kläder och skola som aktivitet eller den andra att det ska vara senaste modet, oxfilé varje dag och ridning, golf, hockey mm inklusive läger.
I det här fallet skulle man kunna hävda att pappan betalar det han ska för barnens försörjning och att mamman ska bidra med sin del antingen med egna pengar eller med hjälp utav soc, alternativt säga att pappan bör bidra med en betydligt större andel av barnens totala försörjning för att hon inte har ekonomi till det.
Om mamman hade 0 kr i inkomst ska pappan då stå för 100 % av barnenes försörjning innan hon kan få soc? Hur blir det om de har kommit överens om att barnen ska ha det bästa med fina kläder, mat och aktiviteter och han betalar för detta? Då får hon ju garanterat inget försörjningsstöd och tvingas ta av barnens pengar till sin egen försörjning. Det är ju inte heller rätt.
