Sitter lite i samma sits, jag blir 47 i höst och har 4 barn varav minstingen blir 3 nu i sommar, de andra blir 6, 9 och 11.
Jag har sökt in på högskola för att lämna ett jobb jag vantrivs på, går vi vidare med graviditeten så kommer bebis i februari så jag hinner gå en termin :/
Vet varken ut eller in
Lite liknande. Över fyrtio och tonåringar. Ny man och hade lagt allt med barn åt sidan ovh såg fram emot att börha totalfokusera på mig själv. Byta jobb, resa och allt det som stått tillbaka pga barn och dålig ekonomi. Meeeen nu ville livet att jag ska fortsätta med barn .....
Ibland känns det helt okej och sen finns dagar som idag då jag känner mig inte lika okej.
Känner mig så oerhört kluven, går nästan och hoppas på MF för att slippa beslutet och är samtidigt livrädd efter några besvärliga MF som slutat med ambulans till sjukhuset
Resten av familjen (maken + de 2 äldsta barnen på 9 & 11) hade nog sagt NEJ om jag frågat om de vill ha en bebis så det känns väldigt ego om jag genomför graviditeten, tiden räcker ju knappt idag för att se och ta hand om de barn vi har
Ångest :(
Nog ett nytt MF på väg, gravtest visade 2-3 veckor och borde visa +3 och idag har jag börjat ha lite blodblandade flytningar så nu är det nog bara att invänta ett nytt MF :(
Känner mig både lättad och ledsen
Nä det behöver det inte men jag har aldrig blött under de graviditeter som slutat med barn + att testet visade alldeles för få veckor, nu molvärker det i rygg och mage oxå så det är nog på gång nu