Är det verkligen värt det att skicka barnet till privatskola långt från hemmet?

Det är inte så enkelt som att sätta barnen i överklasskolor och inbilla sig att de får ''det bästa nätverket''. Man inbillar sig att barnet ska få den rika överklassen i sitt nätverk men det är inte så det fungerar.

Om du inte kan ge barnet lyxvaror och lyxvanor har ditt barn inget att komma med utan kommer i sammanhanget att vara fattig om ni är en vanlig medelsvensson med medelinkomst.
Barnens ärver sia nätverk av föräldrarna i det sociala skiktet och är inte NI där kommer barnet inte att tas upp. Det kommer att accepteras men inget mer än så bara för att det går i samma klass.
Så summan av kardemumman för en medelsvensson är att barnet kommer att ha ett mycket sämre nätverk än om det går i en skola som inte är överklassens högborg.

Som någon sa: det bästa du kan göra är att ge barnet en trygg och studiemotiverande uppväxt.

Det bästa sättet att få ett studiemotiverat barn är att ge barnet det som förälder. Det du tänker på är kamrattryck och det kommer att ha större betydelse än föräldrainverkan först i tonåren och då är det redan för sent för att skapa studiemotivation.

Kamrater på hemmaplan med ungefär samma socioekonomiska bakgrund, studiemotiverande föräldrar och så förstås kärlek och trygghet har enormt mycket större inverkan än de ''rätta'' skolorna med de ''rätta'' barnen.

Man kan alltid välja en friskola som ligger hyfsat i närområdet. Dit är det sällan absurt långa köer.

Nu pratar jag om överklassen, de som dominerar i de skolor TS nämner och att det ger ett bra nätverk.
Det är faktiskt inte så det fungerar i det sociala skiktet utan barnen ärver sina föräldrars. För Svensson är det en annan sak och det ''sociala arvet'' existerar knappt.

Sen halkar du på socioekonomi och det är irrelevant i sammanhanget.

Det finns inga elitskolor i Sverige. Du pratar om skolor dit överklassen söker sig och det är en helt annan sak. Det drillar inte begåvade barn på det sätt man menar med ''elitskolor'' utan det är barn till föräldrar som räknas tillhöra samhällets toppskikt. 
Därför finns det inte den forskning du frågar efter i Sverige.

Däremot finns det gott om människor med medelklassbakgrund som har gått på de skolor som nämnt och som idag vittnat om att de kände ett enormt utanförskap, bla pga socioekonomiska faktorer. (Va? Vem åker inte halva världen runt på weekends och bär Prada? Herregud så torftigt. Vem hänger med till mitt krypin till Paris på lovet?)

Många gör som du och tror att välbeställd=intellektuell och högpresterande. Det är inte så det fungerar i svenska skolor.

Tyngst väger alla dagar i veckan att inte hamna i ett utanförskap. intellektuell miljö styr man i otroligt hög grad själv som förälder i hemmiljön. Svensk skola kan här bara vara ett komplement. Dvs, du kan aldrig avsäga dig ditt föräldraansvar och lägga det på skolan oavsett hur länge du letar i Sverige. Ska du sätta ditt barn i en elitskola som präglas av intellektuell miljö måste du söka dig utomlands.

Jag håller med dig helt här. Sverige skulle behöva elitskolor som grundar sig på prestation, förmåga och begåvning. Sådana finns inte alls idag. Miljöerna i skolorna kan, som någon sa, skilja sig rejält åt, men trots det är de inte elitskolor.

Knappast mer begåvade, det är en myt.
Studiemotiverade och krav på att prestera i skolan däremot.

Självklart är barnens prestation avhängigt med hur skolmiljön fungerar.

Utanförskap är illa oavsett vad det baseras på. Att bo i misär som du kallar det skapar inte kriminella barn utan det är avhängigt med hur barnet har det i hemmet.