• Anonym (Barnen)

    Bli kallad mamma,viktigt?

    Hur viktigt är det för barnet om hon vill kalla bonusmamma för mamma?Och hur viktigt är det för bonusmamman att få bli kallad mamma?Tar barnen skada för detta om man ber barnet kalla bonusmamman för sitt namn istället.Personligen känner jag att barnet inte tar skada för detta.Och så slipper barnet bli förvirrad av alla sina mammor.

  • Svar på tråden Bli kallad mamma,viktigt?
  • Anonym (Biobonus)

    Kom förresten ihåg nu att jag också frågade min bonusmamma om hon kunde bli min mamma. Hon svarade samma som jag sa till mitt bonusbarn. Trots att hon och pappa gick skilda vägar efter många år ihop har vi ännu idag kontakt. Jag var 8 år när frågade och minns att jag tyckte det var synd att inte få ha henne som mamma, men svaret påverkade inte vår relation negativt alls. Tycker lika mycket om henne nu som jag gjorde då för 25 år sedan!

  • Anonym (Suck!)
    Anonym (bibo) skrev 2018-06-22 16:05:17 följande:
    Jag tror inte att ett barn som har en bra mamma mår dåligt om en bonusmamma säger att det är bättre att du säger mitt namn. Man kan ta lika bra hand om någon annans barn utan att bli kallad mamma. Tyccker jag! Du får gärna ha din åsikt. Vi tycker olika helt enkelt.
    Aha du menade så! Då missförstod jag.
    Blev själv tagen till andra "föräldrar" vid 4 års åldern där "mamman" krävde att bli kallad för mamma sen dag 1.När jag fyllde 5 började den dagliga misshandeln. 
    Därför som jag reagerade så starkt! 

    Men OM det nu är så att barnet redan har sin riktiga mamma med i bilden så kan jag inte förstå riktigt... hur man frivilligt kan skaffa barn för att sen inte låta dom växa upp i sin kärnfamilj som det borde vara.

    Personligen kan jag inte förstå hur man har tappat respekten till både djur och barnen och till sitt barns mamma eller pappa i dagens samhälle.

    Det avlivas, det skiljs det sviks, allt för att den vuxna ska få göra som dom känner för. Vuxna gör som dom vill. det är helt okej att gå efter vad man tycker är roligast eller efter vad man anser räcker till i sin plånbok eller splittra upp sina familjer för sitt egna begär! 

    Iallafall min uppväxt var som att bli inkastad i torktumlaren, allt efter de vuxnas känslor och beteenden.

    Det man kanske kan tänka på iallafall är att om barnet prompt insisterar på att kalla någon annan för mamma så kanske barnet trots allt inte har det så bra med sin "vanliga" mamma. Det kan ju vara ett varningstecken. Minns hur jag sa till en annan mamma att jag önskade att hon var min mamma då min "mamma" lika gärna kunde ha varit eller blivit hon. Och vilken utskällning jag fick! Idag hatar jag alla vuxna människor ! De bara sviker. Litar inte på någon och allt detta för Allt detta för eran egna egoism!

    Börja tänka på barnen! Sen kommer det dom som säger att dom har haft en perfekt uppväxt med en låtsas/styv förälder.. Förstår ni inte att ni bara förstör för de barn som faktiskt inte mår bra utav det hela? 
    Det sitter barn just nu och undrar  varför deras förälder inte ville vara en familj som det ska vara. Barn skuldbelägger också väldigt ofta sig själva och de mår dåligt. Även om de vuxna anser att "tiden läker alla sår". Nej vi ser allt mer diagnoser idag, så som add / adhd som egentligen bara är ett upp hakat "läge" i det känslomässiga hjulet som påvisar ifall barnet har gått på högvarv eller gått sönder när familjen splittrats upp! Istället ska man ge dom mediciner fast de inte alls hade behövt hamna där om de hade fått växa upp i sin kärnfamilj eller inte ha behövt utsättas för den andras förälderns sorg.

    Självklart kan det även utlösas p ga vissa händelser som ger kraftiga intryck hos barnet. Men då ingen vuxen vill ta sitt ansvar idag så skulle man på genetiskt arv och liknande! 

    Allt har bara blivit en bluff idag, familj, kärleken, vård, skola, politik, media.
    Det viktiga är ju att ha pengar och ha så kul som möjligt. Ingen vuxen ska behöva ha en djupare förståelse eller insikt.

    Någonstans under tiden som jag skev min denna text så finner jag det inom bords igen. Det är upp till barnet. Vad skadar det dig om vuxen att bli kallad för en "mamma" när det meta är en bluff ändå. Så länge det inte går ut över den riktiga mamman så kanske barnet har ett behov eller känner sig lite extra glad för att ha 2 mammor. För det är ju tillåtet idag att ha, 2 mammor och 2 pappor i de vuxnas värld, varför kan då inte barnet ha 2 mammor och en pappa eller 2 pappor och 2 mammor eller tvärtom?

    Jag menar, respekten för kärnfamilj finns knappt inte längre idag, som det gjorde förr, du vet då när den andra " mamman" sa Nej du får kalla mig för kompis.

    Ska man ge sig in i leken får man väl leken tåla som vuxen ??? Tills man en dag förstår värdet och behovet utav att vara en kärnfamilj. Svensken har allt ändå ska man man splittras frivilligt medans människor i andra delar utav världen inte har allt och måste splittras för att överleva.
    Nej det här landet håller på att gå käpp rätt ner åt H***** känslomässigt och psykiskt!
  • Sharper

    Mina barn, framförallt min yngsta säger pappa till min man. Han har funnits i pojkens liv sen han var 9 månader (blir 2 år om ett par veckor). Han är dock medveten om vem biologiska pappan är och träffar honom varannan helg. Min äldsta har sagt att han vill kalla min man för pappa ibland. Han är 5 år nu. Jag kommer aldrig neka mina barn att kalla min man för pappa även om han är bonuspappa. Däremot använder jag alltid min mans namn när jag pratar med mina barn.

    Min mans barn säger mitt namn. Dom har varannan vecka. Däremot har bonusdottern börjat säga "älskar dig" till mig på kvällarna vilket inte hänt tidigare. Skulle dom vilja säga mamma till mig får dom men vill dom hålla vid mitt namn är det MINST lika okej. Så länge barnen mår bra så är de det viktigaste.

  • Anonym (bibo)
    Sharper skrev 2018-06-23 08:30:40 följande:

    Mina barn, framförallt min yngsta säger pappa till min man. Han har funnits i pojkens liv sen han var 9 månader (blir 2 år om ett par veckor). Han är dock medveten om vem biologiska pappan är och träffar honom varannan helg. Min äldsta har sagt att han vill kalla min man för pappa ibland. Han är 5 år nu. Jag kommer aldrig neka mina barn att kalla min man för pappa även om han är bonuspappa. Däremot använder jag alltid min mans namn när jag pratar med mina barn.

    Min mans barn säger mitt namn. Dom har varannan vecka. Däremot har bonusdottern börjat säga "älskar dig" till mig på kvällarna vilket inte hänt tidigare. Skulle dom vilja säga mamma till mig får dom men vill dom hålla vid mitt namn är det MINST lika okej. Så länge barnen mår bra så är de det viktigaste.


    Jag kan förstå att det är okej. Men om det skadar relationen till mamman att låta ett bonusbarn kalla en för mamma så är det väl bättre att låta bli, tänker jag. Nu har det inte varit en aktuell fråga här, men jag kan tänka mig att hon blivit galen på mig om det hade hänt... Jag har ändå sett till att barnen känt sig som hemma och två ur familjen. En del saker är småsaker, men ändå stora bevis på att det verkligen räknas. Att dom finns i mina tankar även fast jag inte är förälder. Jag hoppas och tror att de verkligen känner det.
  • Sharper
    Anonym (bibo) skrev 2018-06-23 09:41:22 följande:

    Jag kan förstå att det är okej. Men om det skadar relationen till mamman att låta ett bonusbarn kalla en för mamma så är det väl bättre att låta bli, tänker jag. Nu har det inte varit en aktuell fråga här, men jag kan tänka mig att hon blivit galen på mig om det hade hänt... Jag har ändå sett till att barnen känt sig som hemma och två ur familjen. En del saker är småsaker, men ändå stora bevis på att det verkligen räknas. Att dom finns i mina tankar även fast jag inte är förälder. Jag hoppas och tror att de verkligen känner det.


    Blir biologiska pappan sur (i mitt fall) får han helt enkelt bli det. Mina barn vet vet som är biologisk pappa och vill dom hålla min man för pappa är det fritt fram för dom. Skulle aldrig neka dom det bara för att någon annan blir sur eller förbannad. Det är barnens val helt enkelt och jag anser att vi som vuxna helt enkelt får acceptera det. Kan man inte det så ska ändå inte barnet behöva ändra på sig
  • Anonym (bibo)
    Anonym (Suck!) skrev 2018-06-23 08:16:49 följande:

    Aha du menade så! Då missförstod jag.

    Blev själv tagen till andra "föräldrar" vid 4 års åldern där "mamman" krävde att bli kallad för mamma sen dag 1.När jag fyllde 5 började den dagliga misshandeln. 

    Därför som jag reagerade så starkt! 

    Men OM det nu är så att barnet redan har sin riktiga mamma med i bilden så kan jag inte förstå riktigt... hur man frivilligt kan skaffa barn för att sen inte låta dom växa upp i sin kärnfamilj som det borde vara.

    Personligen kan jag inte förstå hur man har tappat respekten till både djur och barnen och till sitt barns mamma eller pappa i dagens samhälle.

    Det avlivas, det skiljs det sviks, allt för att den vuxna ska få göra som dom känner för. Vuxna gör som dom vill. det är helt okej att gå efter vad man tycker är roligast eller efter vad man anser räcker till i sin plånbok eller splittra upp sina familjer för sitt egna begär! 

    Iallafall min uppväxt var som att bli inkastad i torktumlaren, allt efter de vuxnas känslor och beteenden.

    Det man kanske kan tänka på iallafall är att om barnet prompt insisterar på att kalla någon annan för mamma så kanske barnet trots allt inte har det så bra med sin "vanliga" mamma. Det kan ju vara ett varningstecken. Minns hur jag sa till en annan mamma att jag önskade att hon var min mamma då min "mamma" lika gärna kunde ha varit eller blivit hon. Och vilken utskällning jag fick! Idag hatar jag alla vuxna människor ! De bara sviker. Litar inte på någon och allt detta för Allt detta för eran egna egoism!

    Börja tänka på barnen! Sen kommer det dom som säger att dom har haft en perfekt uppväxt med en låtsas/styv förälder.. Förstår ni inte att ni bara förstör för de barn som faktiskt inte mår bra utav det hela? 

    Det sitter barn just nu och undrar  varför deras förälder inte ville vara en familj som det ska vara. Barn skuldbelägger också väldigt ofta sig själva och de mår dåligt. Även om de vuxna anser att "tiden läker alla sår". Nej vi ser allt mer diagnoser idag, så som add / adhd som egentligen bara är ett upp hakat "läge" i det känslomässiga hjulet som påvisar ifall barnet har gått på högvarv eller gått sönder när familjen splittrats upp! Istället ska man ge dom mediciner fast de inte alls hade behövt hamna där om de hade fått växa upp i sin kärnfamilj eller inte ha behövt utsättas för den andras förälderns sorg.

    Självklart kan det även utlösas p ga vissa händelser som ger kraftiga intryck hos barnet. Men då ingen vuxen vill ta sitt ansvar idag så skulle man på genetiskt arv och liknande! 

    Allt har bara blivit en bluff idag, familj, kärleken, vård, skola, politik, media.

    Det viktiga är ju att ha pengar och ha så kul som möjligt. Ingen vuxen ska behöva ha en djupare förståelse eller insikt.

    Någonstans under tiden som jag skev min denna text så finner jag det inom bords igen. Det är upp till barnet. Vad skadar det dig om vuxen att bli kallad för en "mamma" när det meta är en bluff ändå. Så länge det inte går ut över den riktiga mamman så kanske barnet har ett behov eller känner sig lite extra glad för att ha 2 mammor. För det är ju tillåtet idag att ha, 2 mammor och 2 pappor i de vuxnas värld, varför kan då inte barnet ha 2 mammor och en pappa eller 2 pappor och 2 mammor eller tvärtom?

    Jag menar, respekten för kärnfamilj finns knappt inte längre idag, som det gjorde förr, du vet då när den andra " mamman" sa Nej du får kalla mig för kompis.

    Ska man ge sig in i leken får man väl leken tåla som vuxen ??? Tills man en dag förstår värdet och behovet utav att vara en kärnfamilj. Svensken har allt ändå ska man man splittras frivilligt medans människor i andra delar utav världen inte har allt och måste splittras för att överleva.

    Nej det här landet håller på att gå käpp rätt ner åt H***** känslomässigt och psykiskt!


    Jag är ledsen för hur du har blivit behandlad! Förstår att det satt sina spår. Men jag är absolut intr en sådan kvinna som du växte upp med. Jag tror att om mina bonusbarn frågat så hade jag tagit upp det med min man och även kollat med deras mamma. Det gjorde jag när äldsta ville ha med mig på ett föräldramöte och visning av en ny skola tex. Jag tror att är viktigt att visa att man respekterar föräldrarna. Speciellt den man inte lever med. Inte så att man ska bli överkörd, men inte heller köra över deras roll. Jag har varit "mamman" i vårt hus kan man säga. Men är mamman med så backar jag.

    Kan också tycka att föräldrar ger upp lätt, men i detta fall tog det slut då min man blev bedragen för andra gången under deras förhållande. Han hade förlåtit och gått tillbaka till henne en gång innan för barnens skull och för att han verkligen ville ge dom en kärnfamilj. Han är själv uppvuxen med skilda föräldrar och många "bonuspappor" och någon elak "bonusmamma". Hon bad faktiskt honom om ursäkt för hur hon behandlat honom för ett par år sen. Det köndes gott.

    Hoppas att du har det bättre nu och att du kan få din kärnfamilj. Jag har ett par vänner som hade en dålig barndom som fått familj och gör allt rätt och verkligen har kommit till ro och fått sin familj.
  • Anonym (Svårt)

    Det där är jättesvårt. Jag vill bara bli kallad mamma av mitt barn. Båda mina bonusar har kallat mig mamma vid några tillfällen och den ene har frågat deras pappa om vi ska gifta oss och om hen då kanske kan få kalla mig mamma. Vet att det handlar mest om att deras faktiska mamma har gjort dem besvikna genom att flytta långt bort och lämna kvar dem här och detta är en del av traumat. Men på något vis känns det som jag sviker mitt eget barn genom att göra ordet mamma mindre värt om man sprider ut det på flera. Hade jag velat vara mamma till någon annan så hade jag ju skaffat fler barn.

  • Sharper
    Anonym (Svårt) skrev 2018-06-23 10:00:43 följande:

    Det där är jättesvårt. Jag vill bara bli kallad mamma av mitt barn. Båda mina bonusar har kallat mig mamma vid några tillfällen och den ene har frågat deras pappa om vi ska gifta oss och om hen då kanske kan få kalla mig mamma. Vet att det handlar mest om att deras faktiska mamma har gjort dem besvikna genom att flytta långt bort och lämna kvar dem här och detta är en del av traumat. Men på något vis känns det som jag sviker mitt eget barn genom att göra ordet mamma mindre värt om man sprider ut det på flera. Hade jag velat vara mamma till någon annan så hade jag ju skaffat fler barn.


    Hur kan ett så kärleksfullt ord som mamma eller pappa bli mindre värt för att icke biologiska barn använder dom? Jag är stolt över min man eftersom mina grabbar på 2 och 5 år vill kalla honom för pappa. Trots att dom träffar din biologiska pappa varannan helg, enstaka gånger mer. Det betyder ju att han gjort saker och ting rätt. Hade dom inte velat kalla honom pappa hade det varit helt okej också och det betyder inte att han gjort fel heller (vill förtydliga drt). Men att vilja kalla någon för mamma/Pappa är ju trots allt ett tecken på kärlek! Så förstår verkligen inte hur du skulle svika ditt barn för att bonus vill kalla dig mamma
  • Anonym (Svårt)

    P


    Sharper skrev 2018-06-23 10:05:33 följande:

    Hur kan ett så kärleksfullt ord som mamma eller pappa bli mindre värt för att icke biologiska barn använder dom? Jag är stolt över min man eftersom mina grabbar på 2 och 5 år vill kalla honom för pappa. Trots att dom träffar din biologiska pappa varannan helg, enstaka gånger mer. Det betyder ju att han gjort saker och ting rätt. Hade dom inte velat kalla honom pappa hade det varit helt okej också och det betyder inte att han gjort fel heller (vill förtydliga drt). Men att vilja kalla någon för mamma/Pappa är ju trots allt ett tecken på kärlek! Så förstår verkligen inte hur du skulle svika ditt barn för att bonus vill kalla dig mamma


    Ja du har rätt, det är inte logiskt. Men tolkar jag dig rätt så är du biomamma med en inte så närvarande pappa till dina barn. Du är alltså i samma sits som min sambo. Klart man är positiv till en extra förälder då. :)

    Jag kan väl vara en extra vuxen för dem, det kunde jag leva med. Men har aldrig velat eller tänkt ha en föräldraroll inann hon drog och nu har jag inget val.
  • Fritidsmamman

    Mitt barn kallar mig vid namn.

    Det är mitt biologiska barn och där finns ingen bonusmamma/bonuspappa med i bilden.

Svar på tråden Bli kallad mamma,viktigt?