Otrohet

Är nog ett av grundproblemen för människor som är paniskt rädda för otrohet och lite sex vid sidan om att man har en grundmurad dålig självbild och är livrädda för att bli jämförd med andra. Där skiljer vi oss markant åt. Jag unnar min flickvän att ha sex med andra kvinnor i den självklara övertygelsen att hon aldrig kan ha bättre sex än vad hon har med mig. Som bisexuell kan de KK jag träffar erbjuda något jag inte kan få med henne och som hon gladeligen och mycket kärleksfullt unnar mig. För mig är en öppen relation där man unnar sin partner sexuella upplevelse även när man själv inte är närvarande det bästa bevis på kärlek och tillit man kan ge varandra. Samma sak med ett litet snedsteg kan man inte förlåta och gå vidare känns det i mina ögon som en i botten rätt gungig relation.

Men alltså.

Jag blir lite ledsen med alla som ska säga åt folk hur dem ska vara eller inte vara.

Någonstans ska väl människor med olika problem få ventilera sig lite. Och håller man inte med om vad personen gör så kanske man bara ska gå vidare till nästa ämne eller diskussionstråd.

Om TS frågar efter tips, eller ideer i något sammanhang, och om denne visar respekt så varför kan inte alla andra visa respekt för denne?

Varför är det så svårt i samhället att visa respekt för andra, mina problem kan vara viktiga för mig, men helt micro stora för någon annan. Är det då rätt av den andra att se ner på mina problem eller besvär?

Jag beklagar verkligen att vi inte bara kan vara sams, med allt skit som händer i världen hela tiden. Kan vi inte bara respektera varandra lite mer?

Så fort du tar steget att ha nån sidan om så börjar procenten att ticka... chanserna ökar markant för att du inte ska duga längre. Du måste vara bäst hela tiden för att försvara din plats på prispallen. Det hade jag aldrig orkat. Med min man vill jag alltid kunna vara mig själv. Har jag en svacka så vill jag att han finns där som ett stöd, inte ser sig omkring efter en potentiell sexpartner.

Samma tvärtom.

Man kan inte lösa en dålig relation genom att söka upp andra. Vårda det du har eller lev som singel.

Har din fru sex med andra män oxå?

Har mycket svårt att tro det. Har haft min flickvän i 10år och känner henne utan och innan om hon skulle träffa en annan kvinna på en bar eller liknande och dom här bättre sex en vad vi har så måste jag helt enkel vart jävligt usel under alla år. Fungerar helt enkelt inte så, riktigt bra sex får man när man lärt känna varandra under lång tid. Sex med KK och swingersbekanta är en krydda i tillvaron inget mer. Känner många som lever i öppna relationer och har många bekanta som swingat i väldigt många år och väldigt få av dessa separerar men bland mina så kallade vanliga bekanta så byter man livspartners hej vilt för att man tröttnat på varandra och är sugen på att testa något nytt.

Nej min flickvän har inte sex med andra män, det är helt enkelt inte hennes läggning.

Är inte riktigt i samma situation. Har ett öppet förhållande med min flickvän så jag för min del är inte otrogen när jag träffar mina KK som är både kvinnor och män och flera av dessa är gifta. Det lite komiska är att många får en fruktansvärd moralpanik över att man har sex med gifta personer trots att man i många fall faktiskt gör lilla frun och i vissa fall gubben där hemma en tjänst. Har träffat många KK som vid det lilla kuddsnacket berättat att relationen där hemma är mycket bättre sedan dom börjat träffa andra och frustrationen över ett dåligt eller obefintligt sexliv på hemmafronten är borta. Har lite svårt att tro att människan är skapt för att vara sexuellt monogam vilket gör att många inte mår speciellt bra i sina monogama relationen och faktiskt skull må bättre själva och bli en bättre partner för den man är gift med om man släpper den påtvingade mentala blockeringen som gör att dom inte kan skilja på sex och kärlen och ha en friare syn på sex utanför äktenskapet. Tack vare min livsstil som swinger och i en fri relation träffar jag på många par där man har en friare syn på sex och samlevnad än vad som är den rätt onaturliga samhällsnormen och flera av dessa par lever i mycket långa kärleksmässigt monogama relationer men där sexlivet är långt ifrån monogamt och dessa par framstår som klart mycket lyckligare och harmoniska än genomsnittsparet i en rent monogam relation. Tror faktiskt att påtvingad monogami är ett betydligt större problem för den mentala och i förlängningen den fysiska hälsan än vad en liten otrohetsaffär med lite kravlöst sex någonsin kan bli.

Men jaa

Såklart ska man föra en dialog. Självklart.

Men jag skulle önska att om en person, vem som helst, öppnar en diskussion om ett visst ämne. Så kan väl diskussionen fortlöpa inom parametrarna av den diskussionen som den som öppnade det hela?

Om jag vill ha en diskussion om otrohet i allmänhet så visst, förklara för mig varför det är bra/negativt och andra åsikter.

Men om jag frågar efter något annat så uppskattar jag svar på en viss av mina frågor, och tips osv.

Jag menar verkligen inget illa. Vill bara att man ska respektera varandra lite mer i samhället än vad vi gör.

Jag har gått igenom mycket tuffa tider, väldigt tuffa tider med min separation osv. Har lärt mig så mycket om mänskliga relationer och hur man ska hantera andra människor på ett helt annat sätt. Och det är jag förvisso tacksam för att det ändå kommit något galet minimalt positivt ur mitt kaos i livet.

Ber om ursäkt. Trodde att du var en man men förstår nu att du är bi och din flickvän lesbisk?!

Är det konstigt att dina andra vänner skiljer sig när dom är sugna på nått nytt då? Dom gör ett val att vara varandra trogna tills deras känslor svalnat. Bättre det än att gå i en olycklig relation eller gå bakom ryggen och vara otrogen.

Ni har en överrenskommelse som ni båda tycker fungerar. Det framkommer inte om TS har samma överrenskommelse med sin man, men jag är tveksam till det. Jag uppfattar det som att hon vill veta att det hon gör mot sin man är en cool grej som hon vill berätta för nån men ingen som känner henne. Hon vill vaa en i klubben så att säga... och det är fult.

Självklart är det att föredra att spela med öppna kort och vara ärliga mot varandra. Tyvärr fungerar det inte alltid så. Ser dock inte lika svart eller vitt på otrohet som många andra gör utan faktisk också ibland som en möjlighet till en nytändning. Levde tidigare i ett singelmonogamt förhållande med en man som jag också har en dotter med. Det vill säga jag levde i ett känslomässigt monogamt fängelse och han var vid några tillfällen otrogen. Var helt andra orsaker till att vi gick skilda vägar än några snedsprång på julfester och liknande. Det talade vi ut om och gick ganska enkelt vidare men det var andra saker som gjorde att det inte gick att gå vidare med den relationen. Bland annat min sexuella läggning och min önskan att få leva ut den på ett öppet och ärligt sätt.

Har flera bekanta som gått igenom otrohetsaffärer och faktisk stärkt relationen under resans gång. Har en vännina som under ett halvår träffade en man vid sidan om men som idag har en bättre relation till den man hon är gift med än vad de någonsin haft tidigare så en otrohet är inte alltid en dödsdom för en relation det kan vara en vitamininjektion som också gör att man sätter ett högre värde på det man har.

Håller helt med om att det som dödade relationen till min första man var inte de upprepade otrohetsaffärerna från hans sida. Det var ganska lätt att förlåta och gå vidare. Kan inte annat än att känna att om det värsta man kan tänka sig i livet är att en partner har lite sex vid sidan om så har man nog vart väldigt förskonad mot de motgångar i livet som man kan drabbas av. Var sedan själv otrogen i slutet av vårt äktenskap men då var äktenskapet i princip bara teater inför barn, vänner och bekanta. Det enda jag i detta ångrar är att jag var så förbannat svårflörtad för erbjudanden till lite sex vid sidan om fattades inte. Men tyvärr satt det någon Lutherdemon på axeln och hindrade mig från att ta för mig av vad livet hade att erbjuda.

Vad är det som är så hemskt med otrogna. Det har människor vart i alla tider och det kommer vi att fortsätta med till den dag jorden går under. Känns klart mer konstruktivt att acceptera detta och vara mentalt förberedd på att det är rätt sannolikt att under ett långt äktenskap så kommer antingen den ena eller båda två vid något eller flera tillfällen ha utomäktenskaplig sex. Om man i en relation inte är mogen och har förmågan att förlåta och gå vidare så saknas nog också insikten att man faktiskt inte äger varandra även om man är gifta. De äktenskapliga löftena får väl ändå ses lite som sagobokslöften man ger under en rosenskimrande dag, har inte ganska litet substansvärde när realiteten kommer ifatt och det gått några år. I dag är för många ett äktenskap en rent juridisk sak som reglerar gemensamt ägande och är ett skydd vid dödsfall. Om du vill lalla runt på dina rosa moln så gör det men var inte så fördömande mot andra vars liv och vardag du inte har en aning om.