Vanligt för sexåring?

Om du vill veta om något av barnen har en diagnos så skaffa remiss till utredning. Ser ingen anledning till att familjeliv ska leka hobbypsykologer eller bedöma barn mot varann.

Det låter som om första barnet är ditt o det andra är din sambos o du hittar fel.

Om det inte funkar i skolan så ta det på allvar o utred barnet. Funkar barnet socialt o i skola osv så är barnet bara sån.

Vi utvecklas olika.

Ditt inlägg är väldigt rörigt men min son är i alla fall ganska exakt 6 1/2. Förstår inte riktigt exakt vad dom oroar dig? Dom är ju så små. Men i alla fall, min son då.

Simmar typ hundsim. Han sjunker inte men simmar inte heller.

Toabesök. Funkar skapligt men han vill att vi kollar.

Inte någon större koll på hur man är släkt. Han frågar, vet vissa saker men har inte koll riktigt. Jag tror det är lite abstrakt för dem.

Cyklar, kan väl egentligen men vågar inte riktigt. 15m kanske om man håller i pakethållaren.

Kläder. Jo han klär på sig och det blir rätt för det mesta. Inte koll på var grejerna är utan vi lägger fram och lägger det på rätt håll. Svårare saker typ tröga dragkedjor, skjorta m knappar får vi hjälpa med.

Borstar bara håret själv om man Tjatar och står typ bredvid.

Duschar själv men vi hjälper honom och säger hur han ska använda tvålen.

Han pratar mycket, berättar gärna, fantiserar mycket och leker mycket både med syskon och kompisar.

Det första barnet låter ungefär som mitt barn i utvecklingen (även om mitt är knappt 5). Lite tidigare på vissa saker och lite senare på annat. Barnet i ditt exempel är nog tidigare med påklädning och renare tal, men mitt kan läsa någorlunda och lärde sig cykla vid 3,5. Jag vet att mitt barn är tidigt generellt på det mesta men inte allt.

Barn nr 2 tycker jag verkar såpass sen i utvecklingen att jag som förälder hade begärt en utredning. Låter som att hen kommer få det svårt i skolan utifrån din beskrivning.

Låter som det först å du skrev är någon som är tidig.

Vår äldsta son lärde sig cykla som 7 åring. Han behövde påminnas om att klä på sig och andra saker i den åldern. Han är tankspridd o var vd 4 år innan han kunde hoppa. Dock lärde han sig bokstäver som 2,5 åring. Han hade svårt att ta instruktioner som 7 åring o lärarna fick påminna om att fullfölja sina uppgifter. Detta är mycket bättre idag då han är 9år.

Vitamin/mineralbrist kan ge sluddrigt tal o tex kopparöverskott. Har ni egen brunn med mycket koppar? Det kan även leda till klumpighet. Äter han bra näringsrik mat? Får han i sig omega-3 o andra bra fettsyror? Låter som han är i obalans näringsmässigt. En kinesiolog (googla) kan hjälp er att se obalanser som inte läkaren kan hitta. Det kan även vara överskott av andra tungmetaller som ger dessa problem.

Har barnet inte gått i förskola? Man kan ju undra varför de inte tagit upp detta där i så fall, så att han kommit till utredning? Eller att det inte uppmärksammats på

BVC? Jag tycker ni ska se till att gå utreda honom snarast. Ju tidigare man sätter in hjälp, desto större effekt får det ju förstås. Om det är så att barnet tex är familjehemsplacerat hos er, haft det tufft hos sin andra förälder, haft allvarlig sjukdom etc så kan det ju vara andra skäl än något neuropsykiatriskt etc (såsom

Miljöfaktorer) som påverkar. Hoppas ni får bra hjälp för både pojkens skull och för att minska er oro!

Det första barnet låter ungefär som min son när han var sex, men det är extremt stor variation bland barnen. Det andra barnet låter som ett barn sonen gått med i förskola/fsk-klass. Jag vet inte om de initierat någon utredning men jag skulle nog velat detta i föräldrarnas sits. Sen blir det sån extrem skillnad när man jämför med ett tidigt barn. Min son hade att par vänner hemma när han var sex och vi pratade om födelsedagar. Vännerna hade ingen koll på när de själva fyllde år eller hur gamla deras föräldrar var. Sonen har vetat detta sen länge och visste då ålder/födelsedagar på föräldrar/morföräldrar osv. Detta är fullständigt normalutvecklade barn,

Mitt barn kan/kunde allt det första barnet kan förutom att äta med bestick vid 18 månader, hon var strax över två när hon lärde sig det.

En del saker är det andra barnet garanterat sent med, som att förstå uppmaningar. Men det behöver inte vara något för den saken skull. Jag tycker du ska prata med skolan och se vad de tycker. Det är bra att du reagerar, OM det skulle vara något är det viktigt att få hjälp så fort så möjligt.

Mycket hänger ju ihop med motivation. Ett barn som inte vill klä sig själv och vet att det får hjälp efter ett tag kan vara hur dåligt som helst vid 6 år.

Samma med tal, blir barnet förstådd vad vissa inte motivationen. Min ena var sån, han brydde sig inte pm att rätta tal som vi förstod. Han vägrade f ö rita alls på 4-årskontrollen och är än idag kass på det (12-år)

Toalettbesök har ju mycket att göra med magens skick. Min 8-åring med tjorvig mage vill ofta att vi dubbelkollar efter toabesök eller iaf är i närheten så hon kan ropa vid behov.

Inget av det du skriver är i sig alarmerande men är totalbilden att allt är senare än genomsnittet bör man kolla upp det. Hur fungerar kompis-relationer? Finmotorik? Inlärning när barnet är motiverat?

Det där med farmor/farfar/mormor/morfar har tidigt mina barn länge stt då ihop. Det är på något sätt så abstrakt att jag varit liten att de inte kan se familjen framför sig. 10-åringen frågade så sent som för någon vecka sen hur många syskon jag har och då träffar de ändå mina syskon relativt ofta.

Barn är olika. Jag har många och de skiljer sig rejält åt i utvecklingen trots samma föräldrar. Mina grabbar, 4 o 6 år, är ohyggligt lata och spelar gärna dum bara för att slippa undan vissa saker. Hemma kan inte 4-åringen skära en falukorv i bitar, men på förskolan så skalar han sin egen potatis. 6-åringen kan se ut som en fågelholk om jag ber honom hämta något "på vilket bord?" *tittar på stolen *tittar under bordet osv... men jag vet att han bara spelar.

Så förskolan har inte larmat? Tycker att dom borde ha gjort det om han inte kan klä på sig själv. Här larmar dom redan vid 3 år om påklädningen inte fungerar.