Att skaffa barn, en självisk handling?
Utgå från att personen (föräldern) i fråga har ett val.
Är det själviskt att skaffa barn? Biologiska syftar jag på.
Utgå från att personen (föräldern) i fråga har ett val.
Är det själviskt att skaffa barn? Biologiska syftar jag på.
Det finns inga färger, enbart ljus och mörker. Det vi har ord för är upplevelserna våra hjärnor skapar när vi betraktar ljus av olika frekvenser. Illusioner. Och även om vi låtsas att färger objektivt existerar, ser vi ändå allting "tvärtom" mot hur det faktiskt är. En maskros kallar vi gul, för att den suger åt sig ljus av alla frekvenser utom den vi upplever som just gul. Det är ljuset omkring maskrosen som är gult, medan maskrosen i sig är alla färger utom gul.
Att vi har uppfunnit ett ord för ett fenomen innebär inte att fenomenet existerar, rent objektivt.
Hej TS!
Jag tycker inte att det går så bra att generalisera i den frågan. Svaret är inte alltid svart eller vitt, utan oftast nyanserat, komplext, och/eller skiljer från fall till fall.
Själv skaffade jag INTE barn av själviska skäl, det vill säga en egoistisk vilja var inte den avgörande bevekelsegrunden för mitt beslut.
Jag var helt enkelt på den punkten i min utveckling att det fanns utrymme för att ta emot och guida en ny liten varelse. Jag ger av mig själv för detta. Det är alltså en utgivelse.
På samma gång blev släkten mycket glad. Mitt föräldra-arbete gör att släkten kan fortsätta.
Livet kan bara fortsätta genom att nästa generation tar emot stafettpinnen.
Att det sedan visade sig uppfylla alla de högsta önskningar jag haft för mig själv i livet, och möta flertalet djupa primära inbyggda behov inombords, det är irrelevant för frågan.
Det är irrelevant därför att dels är sådana inbyggda mekanismer bortom min egen styrning och därmed bortom en självisk kontroll.
Allra ytterst är det dock irrelevant därför att en sådan hundraprocentig personlig lycka är en KONSEKVENS av mitt beslut, men inte alls på något sätt grundvalen för det.
Det är alltså inte alltid som alla varelser på Jorden skaffar barn av rent själviska anledningar.
Mina barn är här för deras egen skull, och ända sedan jag blev mamma så är även mitt liv för deras skull.
Jag lägger det i händerna på dem, och vilar i Kärlekens famn.
Men herregud, hur svårt var det att förstå den supertydliga beskrivningen av begreppen ?självisk? och ?egoistisk??
Det innebär ju inte att göra saker man gillar, det innebär att göra saker utan empati och att strunta i andra totalt, göra det man vill på andras bekostnad.
Att sätta sig ner i bussen för att det är skönt är inte själviskt, att däremot börja äta stinkande mat på bussen, sätta upp sina svettiga fötter på huvudstödet, prata högt i telefon osv är egoistiskt och själviskt. Det drabbar andra men personen skiter då i andra och att dom får lida.
Att bara skaffa barn med ett års mellanrum i 9 år skulle jag säga är själviskt då det påverkar barnen negativt att få så många syskon och så snabbt bli av med mamma och pappa för att en ny bebis kommer.
Att skaffa 10 barn för att dom äldre ska ta hand om dom yngre är själviskt för då får dom äldre inte vara barn och måste ta vad som är föräldrarnas ansvar.
Men att sätta ett barn till världen i sig själv är varken själviskt eller osjälviskt utan mer information.
Att INTE skaffa barn är inte själviskt heller!
Ja, det var själviskt. Hur du än vänder och vrider på det så gjorde du det för att det på något vis gynnar dig. Du har bara inte listat ut hur.
Men själviskt betyder inte bara att det gynnar en! Det betyder att man SKITER I ALLA ANDRA. Och det kan du inte säga att hon gör.
Ja, det var själviskt. Hur du än vänder och vrider på det så gjorde du det för att det på något vis gynnar dig. Du har bara inte listat ut hur.