Att skaffa barn, en självisk handling?

Det är själviskt att skaffa många barn.. om man bara skaffar två, en för dig och en till din partner, så ersätter de barnen er när ni dör. då blir det inte en större befolkning och det är ju bra. men då bortser jag från sjukdomar, olyckor och död, tyvärr händer ju sådant också.

 

Men om man ständigt vill vara gravid och sedan ha en liten bebis i något år bara för att gynna sig den söta stunden så är det själviskt..

Nej, självisk innebär inte att man gör något man vill som inte bara är till för att göra världen bättre, det är ju en helt skruvad människosyn. Vad kallar man då dom som verkligen är själviska som skiter i andra och gör saker som direkt påverkar andra negativt, exploaterar andra? Om man kallar både det och vanlig, sund självkänsla där man gör saker man gillar för samma ord suddar man ut verklig själviskhet. Vilket är anledningen till att riktigt egoistiska och exploaterande människor hävdar att alla gör som dom (det ska ta udden av deras omoral).

What? Men varför lever du själv? Du är lika mycket en av dom överbefolkade, varför ska just du leva isåfall? För att du är självisk?

Läste du ens vad jag skrev?

Hej igen!

En liten reflektion:

Jag tycker att det verkar vara så att de som i tråden förespråkar tesen att det är själviskt att skaffa barn, oftast gör det på ett svepande, generaliserande sätt. Deras egen tes gäller ALLA, men det finns ingen personlig historia där som referens. Ingen personlig beskrivning över egen själviskhet, för att illustrera tesen.

Det finns de andliga inriktningar där en är alla och alla är en. Ska man anta att den person som pratar även för mig har trosuppfattningen att det är just DEN personen som är ALLA?

De som inte håller med om att det alltid är själviskt att skaffa barn verkar, åtminstone här i tråden, oftare utgå från en egen personlig berättelse, och verkar heller inte lika intresserade av att applicera sin personliga upplevelse av livet på alla andra.

Även de här i tråden som rent generellt inte tycker att det är själviskt att skaffa barn, och verkar tala i mer breda, opersonliga filosofiska ordalag... även dessa verkar långt mycket mindre nitiska i användandet av ordet ALLA.

Undrar varför det är så?

Och...

Är inte ödmjukhet och öppenhet ganska viktiga attityder om man som fysiskt begränsad varelse ska kunna ana sig till fler och större sanningar?

Är man då ofta sluten och arrogant är det väl dessutom än större risk att man själv inte är den som snappat upp den där gäckande hala ABSOLUTA SANNINGS-valen som simmar i Universums ocean...

Den där valen man ironiskt nog är besatt av, och så ofta ritar teckningar av för att visa kamraterna.

Är det inte intressant att olika personers teckningar ser så olika ut? Är valen kanske större än vi tror? Har den kanske många sidor?

Jag får erkänna att jag också älskar valen, men på ett sådant vis att jag vill inte riktigt greppa den utan mer simma en stund med den då och då, okej kramas lite, kanske.

... Fast den blir så blyg och tillbakadragen när jag nämner ALLA.

... Den blir verkligen det.

Att skaffa barn är en väldigt "simpel" process när det är ett eget val, antingen skaffar man ett barn eller inte. Vad var och en har för känslor när det gäller livet i allmänhet och hur fina barn kan bli är jag fullkomligt ointresserad av, men jag märker att somliga tog riktigt illa upp.

Jag tycker att svaret på din fråga, Fågel Flax, är ganska självklar. Frågan jag gav var generell, skaffa barn innebär ALLA som skaffar barn (som faller inom att de själv vill ha barn och har valt det osv).

De som blir helt till sig av ordvalet går igång med sin egen historia, hur icke-själviskt det är och hur älskade deras ungar är eller vad det nu är som har tagits upp. Klart man inte pratar om "alla" då, för då har man plötsligt tagit frågan som ett personligt påhopp.

Barn vill ha riktiga föräldrar så absolut inte.

Håller med

Hur menar du nu?

Att barn behöver och har rätt till sina riktiga föräldrar. Det är en del av barnkonventionen. Givetvis ska vi se till att så många barn som möjligt får tillgång till sina föräldrar. Därför är det viktigt att folk skaffar barn. De är inga siffror som man kan kasta runt hur som helst.

Så du menar att barn som inte existerar ska födas fram för att de har rätt till föräldrar?

Samhället måste tas över av några och då helst av människor med fungerande relationer och känsloliv. Det skapas då barn växer upp i trygga familjer med sina föräldrar.

Jag vet inte riktigt vad det hade med tråden att göra, men okej.

Hej TS!

Vilka starka ord du använder...

Om det är MIG du tolkar så att jag tagit illa upp, blivit helt till mig av ditt ordval, eller sett din fråga som ett personligt påhopp, så är det din tolkning som inte alls stämmer.

Om det är någon annan du menar så kan du kanske nämna det till den personen?

Det låter inte alls bra att det skulle vara en sådan stämning i tråden, jag har inte märkt det.

***

Trådstarten du formulerat innehåller frågan om det är själviskt att skaffa barn. Det är en tråd där man kan rösta Ja eller Nej, och ÄVEN lämna sina kommentarer.

Jag röstade inte eftersom alternativen var för få. Däremot skrev jag en kommentar, och sedan ett par kommentarer till.

Har du inte förstått hur kommentarerna är relevanta för din TS så kan du hoppa över dem för egen del. Jag tycker att de är relevanta, och det kanske någon mer som läser i tråden gör, vem vet.

Jag tycker nog också, baserat på vad du skriver i din kommentar ovan om mitt inlägg, att det här med att svaret på min fråga är så självklart för dig, att det kan bero på att du inte har förstått den...

Naturligtvis, din trådstart är svart-vit, på samma sätt som en del av de som kommenterat i tråden har en svart-vit inställning. Eftersom du själv är av åsikten att det ÄR själviskt att skaffa barn, så verkar min observation inte helt ogiltig...

DÄREMOT, det finns ju som sagt en kommentarssektor...

Jag tolkade det verkligen som att även de som inte tycker att din frågeställning alltid har ett svartvitt svar skulle kunna kommentera där...

Men ska det nu vara så exakt, så skulle du kanske ha skrivit redan i trådstarten att endast de som tycker att frågan är en JA-och-NEJ-fråga göre sig besvär att kommentera, eller bevare mig väl länka sina åsikter till sina egna direkta erfarenheter, så att de som läser inlägget har en referens varifrån man fått sin uppfattning i ämnet?

Och då blir min observation än mer relevant, för frågan är om ditt röstningsresultat inte blir missvisande då?

Jag menar, om en majoritet av de som tycker att JA det är ALLTID själviskt att skaffa barn gladeligen röstar, medan de som inte alltid tycker att det är själviskt inte är lika benägna att rösta ett kategoriskt NEJ...

Precis som jag själv faktiskt inte har kunnat rösta bu eller bä här...

Där finns ju absolut ett statistiskt problem där, isåfall...

Särskilt när eller om du inte heller tycker att min kommentar är en relevant röst?

Sedan sitter du där med ditt röstningsresultat, som bekräftar din egen sanning, att sanningen är svartvit, men sannings-valen den har simmat iväg för länge sedan. Det säger jag bara!

***

Och...

Att skaffa barn är inte ett nollsummespel nej, det har du helt rätt i. Man kan inte skaffa ett halvt barn eller avstå till 75 procent. Antingen skaffar man barn eller inte, det är riktigt.

Men att göra VALET att skaffa barn eller att inte skaffa barn behöver verkligen inte vara EN VÄLDIGT SIMPEL PROCESS.

Vad man har för relation till Livet och med Universum kan också vara högeligen relevant för vad man väljer, och varför. Det gäller ju alla stora existentiella val, inte minst det som handlar om liv så tydligt som en födsel gör.

Att du är FULLKOMLIGT OINTRESSERAD av att höra om folks berättelser omkring detta, gör inte dessa berättelser mindre relevanta för din fråga.

***

Nu har ju du enligt egen utsago tron att de som skaffar barn gör det utifrån en personlig vilja, en personlig vilja då i bemärkelsen Jag vill ha en tröja, jag vill ha ett barn?

Du har också flera gånger i tråden beskrivit din trosuppfattning att innan det finns en fysisk bebiskropp finns det ingen Upplevare, inget medvetande?

Eftersom du säger att det för dig är en väldigt simpel process huruvida du väljer att skaffa barn eller inte, så gör jag det försiktiga antagandet att det för dig verkligen är det.

På de premisserna blir dina egna slutsatser ganska så logiska.

Och det du tycker och tror kan mycket väl vara sant. För dig, för någon annan. För si och så många.

Men det är inte den ENDA sanningen.

Jag menade att barnaskapandet är relativt simpel process, man har sex/får spermier etc. Det är något vem som helst i princip kan göra (räknar inte med infertila nu).

Du har skrivit en kort novell ovan som jag bara skummade igenom, jag vet inte varför tråden ska vara så svår att förstå eller varför en del vill övertolka det jag säger, och nej, det var inte dig jag först och främst syftade på.

Ok, men då förstår jag inte hur du menar att det är relevant för trådstarten. Att själva barnaskapandet som följer på valet att skaffa barn är enkelt... Men du kanske svarade på något annat i tråden.

Jag tror att du vill bara ha ett svart eller ett vitt svar, och annars tycker du att folk har missförstått syftet med tråden.

Det känns såklart inte jättelönt för mig att skriva mer här, baserat på ovanstående svar.

Lycka till iaf.

Syftet med tråden var att svara ja eller nej på frågan, ifall handlingen "att göra ett barn" är själviskt. 

Att jag har åsikten att "Ja, det är själviskt" innebär inte 100 andra saker än just det. Jag tycker inte att alla ska sluta skaffa barn, jag tycker inte att folk som skaffar barn är konstiga och jag har inte en enda gång i hela tråden sagt det.

Sluta sväva ut, är väl det jag spontant tycker. Svara ja eller nej, lägg gärna till en förklaring varför, men att gå till attack för att ordet "själviskt" användes, och försöka ändra åsikt hos alla som röstade "Ja" är liksom inte riktigt önskvärt.

Tack för alla svar, jag tror tråden har gjort sitt så jag kommer lämna nu. Ni får självklart prata vidare om ni vill, men om ni undrar varför jag inte svarar så är det därför.

Godkväll!