Att skaffa barn, en självisk handling?
Utgå från att personen (föräldern) i fråga har ett val.
Är det själviskt att skaffa barn? Biologiska syftar jag på.
Utgå från att personen (föräldern) i fråga har ett val.
Är det själviskt att skaffa barn? Biologiska syftar jag på.
Nej, jag skaffade inte barn för att det gynnar mig.
Men när du gör det inre argumentet att om någons verklighet inte är som du säger så är det för att de inte har listat ut än att allt ändå är som du säger, så begränsar du din egen möjlighet att vara öppen för att det kan finnas andra verkligheter än din egen.
Ett sådant argument är också sprunget ur en viss arrogans...
Det verkar här ovan som att du verkligen tror på att det är DU som sitter på Sanningen om någon annans liv.
Slutresultatet blir att narcissistiska tendenser är självbegränsande, och därför faktiskt endast har måttlig inverkan på min sinnesfrid.
Att skaffa barn bidrar till överbefolkningen av planeten och är dessutom det mest destruktiva man kan göra för miljön, iaf enligt den där nya studien, länk här: iopscience.iop.org/article/10.1088/1748-9326/aa7541
På vilket sätt är inte det att "skita i alla andra" när man bidrar till något sånt?
Alltså dessa länkar... provar igen:
iopscience.iop.org/article/10.1088/1748-9326/aa7541
Jag skaffade barn för att jag ville ha barn, och det är ju i någon mening själviskt.
Jag gjorde det inte för släktets fortlevnad eller för att jag tror världen blir bättre av att just mina gener stannar i genpoolen, och ur det perspektivet är det också själviskt.
Däremot tycker jag det är ett fånigt uttryck att använda i sammanhanget.
Jag har aldrig träffat någon som skaffat barn för någon annans skull (det finns de som säger det, men att skaffa barn för att partnern vill det är ju även för sin egen skull för att man inte vill förlora partnern. Att tro att ett förhållande blir bättre av barn är dock skrattretande naivt), man gör det för att man vill ha barn, inte av någon annan anledning.
Absolut! Det skulle vara bra tråkigt om vi såg omvärlden (eller oss själva) som den (vi) verkligen var.
Har du något annat begrepp som passar bättre?
Nej, jag skaffade inte barn för att det gynnar mig.
Men när du gör det inre argumentet att om någons verklighet inte är som du säger så är det för att de inte har listat ut än att allt ändå är som du säger, så begränsar du din egen möjlighet att vara öppen för att det kan finnas andra verkligheter än din egen.
Ett sådant argument är också sprunget ur en viss arrogans...
Det verkar här ovan som att du verkligen tror på att det är DU som sitter på Sanningen om någon annans liv.
Slutresultatet blir att narcissistiska tendenser är självbegränsande, och därför faktiskt endast har måttlig inverkan på min sinnesfrid.
Att skaffa barn bidrar till överbefolkningen av planeten och är dessutom det mest destruktiva man kan göra för miljön, iaf enligt den där nya studien, länk här: iopscience.iop.org/article/10.1088/1748-9326/aa7541
På vilket sätt är inte det att "skita i alla andra" när man bidrar till något sånt?
Det är alltid själviskt att skaffa barn, men det finns lägen där det är ytterst själviskt, dvs när barnets bästa inte tas med. Som när ensamstående skaffar barn, som när "samkönade" skaffar barn, som är när grovt handikappade(så pass att de behöver assistenter till hjälp för att ta hand om barnen/behöver stödfamiljer etc) skaffar barn osv.