Är det dumt att inte göra abort?

Jag hade en bra relation med en man i några år och efter att det tog slut fortsatte vi ses då och då för sex. Lite dumt för jag älskade honom fortfarande men kunde inte stå emot. Han träffade sen en ny tjej och blev ihop med henne och sade att nu slutar vi träffas. Dock låg han med mig en sista gång (och sa efteråt att han verkligen ångrade det). Kondomen sprack och nu är jag gravid i tidig vecka och vet inte vad jag ska göra.

Första tanken var abort för han har ju en annan tjej och det kommer aldrig bli vi igen, det är jag säker på. De är lyckliga ihop och så.

Men... jag är 38 år och har inga barn. Det kan vara min sista chans att få det.

Det som talar för att behålla är att det kan vara min sista chans och jag har alltid önskat barn. Han är en bra, stadig, lugn och fin person som kommer ta sitt föräldraansvar för barnet och älska det. Jag har bra ekonomi, egen bostad etc.

Det som talar emot är att han har en ny relation och verkar lycklig och jag vill att han ska vara lycklig och vill inte förstöra för dem. Det som också talar emot är att jag fortfarande älskar honom och är kär och det gör ont att ha honom i mitt liv när han är med någon annan och det kommer jag ju behöva när barnet är litet.

Jag tvekar. Vad tycker ni? Jag har inte berättat för honom ännu. Vi kom överens om att inte ha så mkt kontakt nu så han kan fokusera på sin nya relation men att ev försöka bli vänner i framtiden om känslorna lägger sig och det är ok för hans partner. Vi är väldigt lika som personer, bägge tycker om djupa tankar etc och vi skulle nog ha roligt ihop som vänner om jag inte älskade honom. Men jag är rädd att det kommer ta flera år att komma över honom då mina känslor är starka.

Han är 36 och har inga barn. Hans nya är 35 år om det spelar roll. Hon har inte heller barn. Jag vet inte om det är något de vill ha tillsammans men vet att han alltid sagt att han vill ha barn i framtiden.

Jag hade en bra relation med en man i några år och efter att det tog slut fortsatte vi ses då och då för sex. Lite dumt för jag älskade honom fortfarande men kunde inte stå emot. Han träffade sen en ny tjej och blev ihop med henne och sade att nu slutar vi träffas. Dock låg han med mig en sista gång (och sa efteråt att han verkligen ångrade det). Kondomen sprack och nu är jag gravid i tidig vecka och vet inte vad jag ska göra.

Första tanken var abort för han har ju en annan tjej och det kommer aldrig bli vi igen, det är jag säker på. De är lyckliga ihop och så.

Men... jag är 38 år och har inga barn. Det kan vara min sista chans att få det.

Det som talar för att behålla är att det kan vara min sista chans och jag har alltid önskat barn. Han är en bra, stadig, lugn och fin person som kommer ta sitt föräldraansvar för barnet och älska det. Jag har bra ekonomi, egen bostad etc.

Det som talar emot är att han har en ny relation och verkar lycklig och jag vill att han ska vara lycklig och vill inte förstöra för dem. Det som också talar emot är att jag fortfarande älskar honom och är kär och det gör ont att ha honom i mitt liv när han är med någon annan och det kommer jag ju behöva när barnet är litet.

Jag tvekar. Vad tycker ni? Jag har inte berättat för honom ännu. Vi kom överens om att inte ha så mkt kontakt nu så han kan fokusera på sin nya relation men att ev försöka bli vänner i framtiden om känslorna lägger sig och det är ok för hans partner. Vi är väldigt lika som personer, bägge tycker om djupa tankar etc och vi skulle nog ha roligt ihop som vänner om jag inte älskade honom. Men jag är rädd att det kommer ta flera år att komma över honom då mina känslor är starka.

Han är 36 och har inga barn. Hans nya är 35 år om det spelar roll. Hon har inte heller barn. Jag vet inte om det är något de vill ha tillsammans men vet att han alltid sagt att han vill ha barn i framtiden.

Ni har kanske rätt i att jag kommer att ångra mig om jag gör abort. Jag ska nog börja med att ringa honom ikväll och berätta och höra vad han säger, känner mig ganska nervös över det. Jag vet inte alls hur han kommer att ta det.

Det som gör att jag tvekar är att jag är en känslomänniska. Jag har inget tvivel att jag kommer att klara av att ta bra hand om barnet men jag är 90% säker på att han kommer vilja vara lika involverad som jag och det kommer bli väldigt jobbigt pga mina känslor tror jag. Klarar/orkar man det? Att träffa sitt ex som man älskar så mkt i så känslig situation och veta att han är någon annans. Det är det jag oroar mig mest över.

Obs jag skulle aldrig få för mig att undanhålla barnet/försvåra för dem. Han är en jättefin människa och kommer bli en underbar pappa, det är jag säker på och barnet förtjänar att de ska få en bra relation även om det tar väldigt hårt på mig. Jag måste komma på innan om jag klarar det.

Hur ska man göra för att det ska bli lättare?

Hjälp vad svårt. Jag hade nog behållt. Det låter ju som att ni båda är två vettiga människor och att barnet får bra föräldrar även om ni inte är tillsammans. Så är det ju för många med skilda föräldrar. Vad gäller dina känslor för honom så tänker jag att sånt oftast lägger sig. Det är väl trots allt ändå få som fortsätter att vara kära i sina ex för resten av livet? Klart att det händer, men det vanligaste är väl ändå att man så småningom går vidare.

Fast du kommer må ännu sämre om du gör abort och samtidigt är olyckligt kär, det slutade i katastrof för mig när jag gjorde abort med mitt ex när jag fortfarande va kär i honom.

Exakt. HON vill ha barn. Exet då? Och barnet som redan från början får växa upp med föräldrar som inte är tillsammans. Ibland undrar jag hur kvinnor är funtade. Så fruktansvärt egoistiska.

Ja, jag anser att det är egoistiskt att sätta ett barn till världen under sådana omständigheter. Ibland borde abort verkligen vara ett tvång.

Nu skrev jag aldrig att det SKA vara ett tvång för ensamstående. Läs en gång till innan du kommenterar.

Det är inte ofta jag tycker att tjejer/kvinnor ska behålla fostret om inte båda föräldrarna är överens. Och behåller man fostret utan att pappan vill, då är man egoistisk. Man måste ju kunna ha sex utan att för den sakens skull vilja ha barn. Eller?