Inlägg från: Anonym (Knäckt) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Knäckt)

    Hela livet bara rasar samman!!

    Vet knappt hur jag ska börja.. Jag och min man träffades för drygt 3 1/2 år sen, gifte oss efter 1 år. Jag hade varit själv i 8 år och väntade på den rätta och plötsligt stod han där.

    Vi har haft det så bra, han har varit så kärleksfull och omtänksam, världens finaste! Vi flyttade till drömlägenheten och vi började prata om att försöka bli gravida snart. Det var mest han som längtade efter barn.

    När vi träffades var han i slutet av en behandling för missbruk. Han verkade vara trygg och bestämd hur han ville leva. Han hade då varit drogfri i 2 år. Han gjorde klart utbildning, hade lite olika tillfälliga jobb, fick beviljat lönebidrag och hade ett fast jobb på gång.

    I våras kom jag på honom att han tagit droger, det var en så stor chock!!! Jag ställde på honom och han sa att det inte skulle hända igen.

    När jag kom hem efter att ha jobbat natt hade han tagit alla sparpengar (som jag lagt undan), supit till och hamnat i fyllecell. Jag var så arg, ledsen och besviken! Han vägrade komma hem först men sen kom han påverkad och berättade att han missbrukat i ett år bakom min rygg och behövde hjälp!

    Jag skjutsade ner honom till beroendecentrum där han blev avgiftad.

    Då vi inte har något med socialen att göra hjälpte nära och kära till att samla in pengar för att snabbt få iväg honom på behandling. Han åkte iväg (25 mil hemifrån) och verkade vara tacksam och positiv och helt inställd på att fixa detta! Efter några veckor blev han mer och mer avstängd och kall. Ville bara smsa, orkade inte prata. Han fick beviljat av socialen att vara där i 3 månader. För drygt en vecka sen ringde jag till hemmet för att kolla hur mycket pengar som var lagom att flytta över som fickpengar tills han skulle få från dem och fick då veta att han inte var kvar där!!! Han hade gått därifrån 5 dagar tidigare. Vi hade smsat varje dag och han hade låtsas vara kvar.

    Ringde men han svarade inte, sen tillslut svarade han på sms och skrev att han inte var kvar men ej tagit droger eller druckit och behövde tid för sig själv och ville ha matpengar. Han vägrade svara på vart han var och vad han höll på med, krävde bara att jag skulle flytta över pengar så han inte skulle behöva begå brott för att få pengar till mat. Jag blev helt knäckt, hade ingen aning om vart han var eller hur han mådde. Han skrev att han skulle komma hem om några dagar men jag sa ifrån att så länge han inte tar emot hjälp så får han inte komma hem. Jag kan inte leva ett så otryggt liv!!

    Dagen efter ringer han och säger att han vill skiljas för det funkar inte, säger också att han träffat en annan, en dag tidigare. Jag blir ju totalt knäckt! Vad är det som händer? Det är som en vidrig mardröm som man bara vill vakna ur.

    Jag skickade bilder från bröllopsdagen och gulliga sms han skickat bara några veckor tidigare där han skrev att han var så lycklig att få vara min man och att han kommer fixa allt. Då bad han mig att inte skriva nåt mer. För några dagar sen fick jag ett sms där det stod att det var svårt att skriva under skillsmässopappren och en ledsen smiley.

    Vad f*n håller han på med?? Är han så feg så han bara drar ifrån allt ansvar!?

    Jag behöver ju prata om allt som hänt, förstår och vet ingenting! Vet inte ens vilken stad han är i! Det är verkligen från ena dagen hade jag världens finaste man och nästa ett riktigt svin!

    Jag kan ju inte skriva på några skillsmässopapper innan vi ens har pratat och förstått, jag går som i en bubbla av ångest och oveklighetskänslor! Jag kan bara inte förstå hur hela livet bara kan rasa såhär!!

  • Svar på tråden Hela livet bara rasar samman!!
  • Anonym (Knäckt)

    Det är bara så sjukt allting.. Kunde inte ens i min vildaste fantasi tro att något sådant skulle hända! Vi har levt ett så lungt och tryggt liv. Kommer själv från en strulig bakgrund men tog tag i mitt liv! Utbildade mig, tog körkort, fixade jobb, betalat skulder och jobbat med mig själv så det går!! Jag har väl utgått från mig själv mycket. Men han pallade inte att leva ett ärligt liv och ta ansvar.

    Har varit på anhörigstödsamtal två gånger. Men det svåraste i allt är att han bara flyr. Jag skulle verkligen behöva ett samtal, avslut för att försöka kunna gå vidare.

    Han skrev härom dagen till en gemensam vän att han skulle ta sig hem och försöka fixa till allt, men jag har svårt att se hur jag någonsin skulle kunna lita på honom igen. Jag skulle inte ens våga lämna honom själv hemma när jag ska jobba. Skulle han dessutom träffat någon annan så skulle jag aldrig kunna förlåta det.

    Det är så svårt när något sådant här händer helt plötsligt utan förvarning, jag kan liksom inte ta in det!

  • Anonym (Knäckt)

    Innan vi träffades tog han amfetamin och alkohol mest. Han har nog tagit allt men nu verkar det vara opiater och alkohol.

  • Anonym (Knäckt)

    Jag är så tacksam över att jag inte hann bli gravid!! Jag vet ju allt om medberoende och missbruk men det känns ju inte lättare för det, snarare tvärtom att jag kunde gå i den "fällan". Det blev ju vekligen ingen rolig semester, här sitter jag och "vaktar" hemmet ifall han skulle dyka upp, orolig för att han ska härja utanför.. Han har iaf inga nycklar, de lämnade han kvar när han åkte iväg. Men skulle han dyka upp påverkad så har han lika stor rätt att vara här som jag, fast det är jag som står för kontraktet.

  • Anonym (Knäckt)

    Han är ju tidigare dömd för våldsbrott, aldrig mot någon kvinna men ändå. Tror inte att han skulle ge sig på mig fyskiskt men man vet ju aldrig med en påverkad person om det slår slint. Funderar på att fixa larm så jag kan känna mig tryggare, speciellt när jag inte är hemma.

  • Anonym (Knäckt)
    Anonym (hm) skrev 2018-08-08 14:12:00 följande:

    Vilken drog använder han ? Det är skillnad på drog och drog!

    Låter förövrigt som att ni hade problem ett tag redan innan det att du kom på honom. 


    Han använder väl allt han kommer över, alkohol, opiater och amfetamin. Vad menar du med att det är skillnad?
  • Anonym (Knäckt)
    Anonym (Knäckt) skrev 2018-08-08 14:29:46 följande:

    Han använder väl allt han kommer över, alkohol, opiater och amfetamin. Vad menar du med att det är skillnad?


    Nej vi hade inga problem överhuvudtaget, allt var precis som vanligt. Han höll på och arbetstränade och skulle precis dagen efter han hamnade i fyllecell få fast jobb. Han mådde väl inte jätte bra av att jag försörjde oss i några månader men som sagt så var ju jobb löst. Men jag antar att det blev för mycket. Missbruk i smyg, börja jobba heltid när han inte jobbat så mycket innan. Han gjorde nog som han alltid gjort, fly när det blir för mycket och avsäga sig allt ansvar!
  • Anonym (Knäckt)
    Anonym (hm) skrev 2018-08-08 14:31:07 följande:

    Tja, det är ju inte hans ansvar att vara ts till godo. Hon har ju eget ansvar för sig själv. Visst? Men verkar som att ts har satt gränser eller iallafall viljat tro sig veta saker och ting utan att respektera vederbörandes månde m.m. Istället har hon gjort övertramp och ska dra in släkt och vänner i hans sorger och därefter skicka iväg honom till någonstans han kanske inte alls var redo för. Var ligger det hela i att vad han gör är hans ansvar? Bara massor krav för att bli accepterad. Sen när det inte fungerar, då får personen skylla sig själv och då har han helt plötsligt sitt egna ansvar. Hade man mötts på riktigt ifrån början och inte bara tolka och kräva massa saker så hade dom inte befunnit sig där dom står idag. Detta var bådas ansvar, men för att bli accepterad så kunde han inte vara den han själv ansvarar över. Visst? Så trött på dubbelmoralen i detta forum. Inte dig personligt menat, utan rent generellt!


    Det var HAN som bad om hjälp, det var HAN som ville lägga in sig och komma iväg på behandling för han sa att han inte skulle fixa det hemma. Jag ville först inte att han skulle åka iväg för att jag skulle sakna honom så mycket. Har funnits vid hans sida till 110% och han har ändå bara fortsatt ljuga. Jag har aldrig tvingat honom till något, det måste ju självklart komma från personen själv.
  • Anonym (Knäckt)
    Anonym (fly) skrev 2018-08-08 14:45:40 följande:

    Allt du säger i tråden TS visar att han har svårt att klara trycket. Så fort det ställs krav så flyr han till droger och alkohol. Han tar sig inte i kragen, han faller direkt så fort allvaret kommer och ställer sina krav. Han vill ha snabba kickar, han kan inte vänta ut suget. Han flyr TILL det istället för att fly FRÅN det. 

    Jag hade gått. 


    Ja jag tror att han så gärna ville men att han var alldeles för osäker i sig själv. Det är klart att det inte är lätt när man som 37 åring ska börja jobba heltid helt plötsligt. Det sa jag till honom att han kanske skulle börja på 50%, meningen med lönebidrag är ju att det ska anpassas efter personens behov. När han pluggade hade han den tryggheten men sen var det dags att börja ta ansvar "på riktigt"
Svar på tråden Hela livet bara rasar samman!!