Ja men absolut! Att låta ungen känna sig ännu mer bortvald ( för det känner han antagligen när han fått syskon så tidigt) och få mer förskoletid är säkert lösningen på problemet.
Fast nu svarade ju personen på en annans inlägg angående utökad tid på förskola. Personen har inte sparkat på TS utan besvarade en annan persons kommentar.
Hur skulle det vara bättre för pojken att vara på förskola längre?
Det här är något som TS med sin familj måste jobba på själva och få ihop det. Pojken måste få en chans att få smälta den nya familjemedlemmen och ta till sig detta. Såsom TS beskriver så gör dom ju pojken väldigt delaktig och försöker tillgodose hans behov med att få egentid med föräldrarna också. Men då ska han helt plötsligt uteslutas och få vara borta flers timmar till under dygnet?! Det kommer enbart bli lättare för TS under de få timmar som pojken är på förskolan extra. Problemet hemma kommer fortfarande kvarstå.
Fatttar inte hur folk tänker med förskola som att flera timmar till skulle vara lösningen på allas problem? TS skulle få det lite lättare några timmar till under dygnen men det tar inte bort det riktiga problemet. Ett bra samarbete mellan TS och hennes man är det ultimata samt råd och tips från erfarna.
Att lämna bort sina barn är inte dagens lösning på allt.
TS hoppas det blir bättre för er. Fortsätt uppmuntra sonen och gör han delaktig.
Hoppas folk i din närhet hjälper dig och din man.
Nej. Personen sparkade inte på mamman. Man måste väl kunna ha en åsikt utan att man idag kränker/sparkar eller hatar på någon?! Det är ingen som tvivlar på att TS är trött och kämpar men om du frågar vilken småbarnsförälder som helst så känner nog alla likadant som TS. Det gjorde föräldrar före internets tid också, det var vara att mer föräldrar inte kunde yttra sig lika mycket om hur dem kände sig. Alla föräldrar upplever det TS gör. Det är jobbigt, det är påfrestande men att lämna barnet på dagis är INTE lösningen. Jag har jobbat inom barnomsorg i flera år och förskola är till för att man ska lämna sina barn där för att man ska åka och jobba.
Ifrågasätter inte att pojken INTE har kul eller trivs men problemet hemma kvarstår med svartsjuka och det faktum med att pojken är väldigt aktiv. Om problemet fortfarande gäller i skolålder - vad gör man då?
Pojken kommer komma hem myclet senare, vars trött och kanske överstimulerad och ska då agera ut ännu mer? Det här är ju något familjen måste jobba på tillsammans.
Mitt scenario behöver inte stämma om barnet går på förskola och inte ditt heller.
Men faktum är att barnet kommer fortfarande vara lik krävande när han kommer hem sen.
Pojken kommer ju även slå på sitt lilla syskon när han är hemma.
Det är tufft att vara förälder som sagt och TS är inte ensam om sin situation. Hur skulle der bli i längden om förskola var öppet för alla föräldrar som hade der jobbigt med äldre syskon?
Jättetråkigt det som TS går igenom men det är inget som förskolan kan hjälpa till med.
Hoppas läkare kan hjälpa till och ge råd och om dom nu vänder sig till barnpsykolog så är ju det jättebra. Men der kanske är så enkelt att pojken bara vill synas och höras.
Vi här inne på familjeliv ska heller inte påstå att barnet inte är inom normalspannet för alla barn är trotts allt olika. Du vet inte vur detta barn är eller upplever situationen så var inte så snabb med att peka finger där