Klarar inte av vår 3-åring

Fast nu svarade ju personen på en annans inlägg angående utökad tid på förskola. Personen har inte sparkat på TS utan besvarade en annan persons kommentar.

Hur skulle det vara bättre för pojken att vara på förskola längre?

Det här är något som TS med sin familj måste jobba på själva och få ihop det. Pojken måste få en chans att få smälta den nya familjemedlemmen och ta till sig detta. Såsom TS beskriver så gör dom ju pojken väldigt delaktig och försöker tillgodose hans behov med att få egentid med föräldrarna också. Men då ska han helt plötsligt uteslutas och få vara borta flers timmar till under dygnet?! Det kommer enbart bli lättare för TS under de få timmar som pojken är på förskolan extra. Problemet hemma kommer fortfarande kvarstå.

Fatttar inte hur folk tänker med förskola som att flera timmar till skulle vara lösningen på allas problem? TS skulle få det lite lättare några timmar till under dygnen men det tar inte bort det riktiga problemet. Ett bra samarbete mellan TS och hennes man är det ultimata samt råd och tips från erfarna.

Att lämna bort sina barn är inte dagens lösning på allt.

TS hoppas det blir bättre för er. Fortsätt uppmuntra sonen och gör han delaktig.

Hoppas folk i din närhet hjälper dig och din man.

"Det känner han antagligen när han fått syskon så tidigt? What? I vilken värld är det tidigt att få syskon vid dryga två års ålder? Vi har en bebis och en 2,5-åring och storasyskonet känner sig inte ett dugg "bortvald" och älskar sitt lillasyskon. Du borde ge sjutton i att uttrycka dig kategoriskt (och felaktigt!) i syfte att sparka på en TS som redan ligger. TS sons beteende låter lite för extremt för att falla inom normalspannet och hon behöver ju uppenbarligen avlastning för att inte braka ihop helt. Då är ju förskolan ett jättebra alternativ under förutsättning att sonen trivs där.

Personen sparkade på TS genom att påstå att sonen skulle känna sig bortvald. TS och hennes man verkar göra allt de kan för att sonen ska få positiv uppmärksamhet och låter som ett riktigt skolboksexempel på hur man ska göra när barn får syskon. Tveksam om hon kan göra mer utan att försumma sin andra son. Att hon börjar känna sig deprimerad är ett varningstecken som bör tas på allvar. Det är naturligtvis bättre med förskola + en mamma som orkar vara en bra och närvarande förälder än att bara vara hemma med en allmer utsliten och deppig mamma.

Jag förstår inte hur du ser på förskolan? Att låta barnet gå till kompisarna och den välkända miljön på föris är inte att "lämna bort" barnet. De flesta barn trivs med aktiviteter och kompisar i treårsåldern, det är utvecklande och stimulerande och roligt. Det är ju inte som att TS skulle skola in en ettåring. TS har dessutom ett ansvar mot BÅDA sina barn, om hon i nuläget inte förmår skydda den yngre från misshandel så är det ju bra om den lille kan få lite mer fredad tid tills storebrors våldsamma fas gått över.

Nej. Personen sparkade inte på mamman. Man måste väl kunna ha en åsikt utan att man idag kränker/sparkar eller hatar på någon?! Det är ingen som tvivlar på att TS är trött och kämpar men om du frågar vilken småbarnsförälder som helst så känner nog alla likadant som TS. Det gjorde föräldrar före internets tid också, det var vara att mer föräldrar inte kunde yttra sig lika mycket om hur dem kände sig. Alla föräldrar upplever det TS gör. Det är jobbigt, det är påfrestande men att lämna barnet på dagis är INTE lösningen. Jag har jobbat inom barnomsorg i flera år och förskola är till för att man ska lämna sina barn där för att man ska åka och jobba.

Ifrågasätter inte att pojken INTE har kul eller trivs men problemet hemma kvarstår med svartsjuka och det faktum med att pojken är väldigt aktiv. Om problemet fortfarande gäller i skolålder - vad gör man då?

Pojken kommer komma hem myclet senare, vars trött och kanske överstimulerad och ska då agera ut ännu mer? Det här är ju något familjen måste jobba på tillsammans.

Mitt scenario behöver inte stämma om barnet går på förskola och inte ditt heller.

Men faktum är att barnet kommer fortfarande vara lik krävande när han kommer hem sen.

Pojken kommer ju även slå på sitt lilla syskon när han är hemma.

Det är tufft att vara förälder som sagt och TS är inte ensam om sin situation. Hur skulle der bli i längden om förskola var öppet för alla föräldrar som hade der jobbigt med äldre syskon?

Jättetråkigt det som TS går igenom men det är inget som förskolan kan hjälpa till med.

Hoppas läkare kan hjälpa till och ge råd och om dom nu vänder sig till barnpsykolog så är ju det jättebra. Men der kanske är så enkelt att pojken bara vill synas och höras.

Vi här inne på familjeliv ska heller inte påstå att barnet inte är inom normalspannet för alla barn är trotts allt olika. Du vet inte vur detta barn är eller upplever situationen så var inte så snabb med att peka finger där

Personen sparkade på TS genom att påstå att sonen skulle känna sig bortvald. TS och hennes man verkar göra allt de kan för att sonen ska få positiv uppmärksamhet och låter som ett riktigt skolboksexempel på hur man ska göra när barn får syskon. Tveksam om hon kan göra mer utan att försumma sin andra son. Att hon börjar känna sig deprimerad är ett varningstecken som bör tas på allvar. Det är naturligtvis bättre med förskola + en mamma som orkar vara en bra och närvarande förälder än att bara vara hemma med en allmer utsliten och deppig mamma.

Jag förstår inte hur du ser på förskolan? Att låta barnet gå till kompisarna och den välkända miljön på föris är inte att "lämna bort" barnet. De flesta barn trivs med aktiviteter och kompisar i treårsåldern, det är utvecklande och stimulerande och roligt. Det är ju inte som att TS skulle skola in en ettåring. TS har dessutom ett ansvar mot BÅDA sina barn, om hon i nuläget inte förmår skydda den yngre från misshandel så är det ju bra om den lille kan få lite mer fredad tid tills storebrors våldsamma fas gått över.

Personen sparkade på TS genom att påstå att sonen skulle känna sig bortvald. TS och hennes man verkar göra allt de kan för att sonen ska få positiv uppmärksamhet och låter som ett riktigt skolboksexempel på hur man ska göra när barn får syskon. Tveksam om hon kan göra mer utan att försumma sin andra son. Att hon börjar känna sig deprimerad är ett varningstecken som bör tas på allvar. Det är naturligtvis bättre med förskola + en mamma som orkar vara en bra och närvarande förälder än att bara vara hemma med en allmer utsliten och deppig mamma.

Jag förstår inte hur du ser på förskolan? Att låta barnet gå till kompisarna och den välkända miljön på föris är inte att "lämna bort" barnet. De flesta barn trivs med aktiviteter och kompisar i treårsåldern, det är utvecklande och stimulerande och roligt. Det är ju inte som att TS skulle skola in en ettåring. TS har dessutom ett ansvar mot BÅDA sina barn, om hon i nuläget inte förmår skydda den yngre från misshandel så är det ju bra om den lille kan få lite mer fredad tid tills storebrors våldsamma fas gått över.