Sorg efter hund

Förstår din känsla. Har själv varit där och inte sett någon mening med att leva, allt har varit nattsvart. Har inte hund, men kaniner och marsvin. Har haft det under väldig många år och genom årens lopp har jag förlorat fyra kaniner och fyra marsvin. Det är fruktansvärt var enda gång, men på något sätt går livet vidare, även om vissa dagar är jobbigare än andra. Speciellt när man nyss har förlorat en liten livskamrat. Jag säger inte att det är rätt väg att gå, men jag brukar försöka skaffa en ny liten vän så snart som möjligt. Hur ont förlusten än gör och fast en ny aldrig sin ersätta den man har förlorat, men det hjälper mig. Jag brukar tänka att det på något sätt var meningen, att det var den här tiden vi skulle ha tillsammans och att vi gjorde det bästa möjliga av den tiden (sen måste jag bara tro att jag kommer få se dom igen när min tid är över, annars hade jag inte orkat stiga upp ur sängen vissa mornar) och att det nu finns plats för en ny liten vän i mitt liv. En vän jag i annat fall inte hade träffat. Förlorade en av mina älsklingar för två veckor sedan, den äldsta av mina kaniner, hon blev 4år och 11 månader. Jag hade räknat med många år till, men prognosen var väldigt dålig och hon hade väldigt ont så jag tänkte på henne istället för mig själv och lät henne somna, precis som du gjorde. Nu har jag en ny liten vän. Hon kommer aldrig kunna ersätta hon jag har förlorat, men underlättar min "läkning" otroligt mycket. Försök att tänka på vilket bra liv din vän hade och försök aktivera dig och kom ihåg att äta för det hade din hund velat att du skulle göra. Styrkekramar till dig!!