• Anonym (veligtvärre)

    HUR går man???

    Jag och min man har varit gifta i 3 år, vi har 3 underbara barn tillsammans och har nyligen flyttat till en större bostad.
    Det låter bra, eller hur?
    Men det är inte så, vi flyttade hit i hopp om att det skulle bli bättre, visst i bråkar mindre och vardagen är likadan dag till dag, vi pussas och någon kram men utöver det har vi ingen intimitet.
    Min man vill så gärna men jag har ingen lust.
    Jag är besatt av att titta på andra boenden och tänker jämt på hur det skulle vara att bo själv, jag har en slags längtan inom mig men samtidigt velar jag för att vad skulle alla andra tycka o säga? Hur skulle jag klara av att såra honom? Hur skulle barnen klara det? Jag har bara ett kontaktnät via honom och jag är så rädd för ensamheten som skulle uppstå om jag flyttar.
    MEN är det här det jag vill? Är det dags att gå? Vad skulle andra säga? Klarar jag av att såra honom? Älskar jag inte honom? Kan man få tillbaka intimiteten? Eller är det kört och dags att gå?
    Jag har nyligen fått ett jobb med mindre procent och det är bara på jobbet jag känner mig glad, uppskattad och det känns tungt att gå hem.
    Kan ni ge mig råd? 

  • Svar på tråden HUR går man???
  • Pope Joan II

    Du klarar ju av att såra honom nu? Eller menar du att hans längtan efter intimitet och din olust till samma intimitet är mindre jobbig än om du lämnar honom?

    Ta ansvar för ditt liv och överlåt åt honom att göra detsamma för sitt liv. Han klarar sig säkert utmärkt efter en skilsmässa, det gör trots att de allra flesta.

  • Anonym (veligtvärre)

    Jag tvekar, förra gången vi hade ett gräl och jag sa att jag är trött, jag orkar inte mer, fick han panik och bönade mig att inte lämna honom. Panikångest.
    Han säger själv att han vägrar att jag lämnar honom.
    Hans lösning är att han ska få gå till andra men ändå så lever vi tillsammans, för han vill inte leva utan mig.

  • Pope Joan II
    Anonym (veligtvärre) skrev 2018-08-14 09:14:41 följande:

    Jag tvekar, förra gången vi hade ett gräl och jag sa att jag är trött, jag orkar inte mer, fick han panik och bönade mig att inte lämna honom. Panikångest.
    Han säger själv att han vägrar att jag lämnar honom.
    Hans lösning är att han ska få gå till andra men ändå så lever vi tillsammans, för han vill inte leva utan mig.


    Han kommer över det. 
  • Fjäril kär
    Anonym (veligtvärre) skrev 2018-08-14 09:14:41 följande:

    Jag tvekar, förra gången vi hade ett gräl och jag sa att jag är trött, jag orkar inte mer, fick han panik och bönade mig att inte lämna honom. Panikångest.

    Han säger själv att han vägrar att jag lämnar honom.

    Hans lösning är att han ska få gå till andra men ändå så lever vi tillsammans, för han vill inte leva utan mig.


    Har du/ni gjort allt ni kan för att få det bättre? VILL du tända på honom?

    Om ni nått vägs ände är det dags att förbereda inför en separation och HAN måste själv ta tag i det som får honom att må dåligt. Att stanna löser inga problem eller hur?

    Varför är hans mående viktigare än ditt?
  • Anonym (Jesper)

    Om ni vill ha tillbaka sexlivet måste ni vara beredd båda två på att göra det som krävs oavsett vad det innebär. Är ni det?

  • Anonym (veligtvärre)
    Anonym (Jesper) skrev 2018-08-14 09:30:47 följande:

    Om ni vill ha tillbaka sexlivet måste ni vara beredd båda två på att göra det som krävs oavsett vad det innebär. Är ni det?


    Problemet är att han är så uppenbar, när han väl är romantisk eller gullig, finns alltid en baktanke, han säger inget men han surar.
    Jag har sagt åt honom att försöka göra mig på humör, men han behandlar mig mer som en betald hora, klämma lite tuttar, rumpa, pilla och så ska den in och sen är vi bara klara, det finns som ingen känsla, bara behov och det äcklar mig.

  • Anonym (veligtvärre)
    Fjäril kär skrev 2018-08-14 09:27:24 följande:
    Har du/ni gjort allt ni kan för att få det bättre? VILL du tända på honom?

    Om ni nått vägs ände är det dags att förbereda inför en separation och HAN måste själv ta tag i det som får honom att må dåligt. Att stanna löser inga problem eller hur?

    Varför är hans mående viktigare än ditt?
    För att han har tagit hand om mig i alla år, jag känner mig som en skurk om jag skulle lämna honom.
  • Anonym (mmm)

    Parterapi är väl det ni behöver här, oavsett hur det sen blir. Ni har fastnat i gamla hjulspår, och det är jättesvårt att ta sig ur på egen hand. Även om båda verkligen vill jobba på saken är det jättesvårt utan hjälp utifrån. 

  • Pope Joan II
    Anonym (veligtvärre) skrev 2018-08-14 09:41:18 följande:
    Problemet är att han är så uppenbar, när han väl är romantisk eller gullig, finns alltid en baktanke, han säger inget men han surar.
    Jag har sagt åt honom att försöka göra mig på humör, men han behandlar mig mer som en betald hora, klämma lite tuttar, rumpa, pilla och så ska den in och sen är vi bara klara, det finns som ingen känsla, bara behov och det äcklar mig.
    Men sagt åt honom? Det finns ju rätt mycket mellan att han ska göra dig på humör och hur ni har det nu. Du ska väl också bidra med lite annat än bara en uppmaning om att han ska fixa så att du blir kåt?
    Anonym (veligtvärre) skrev 2018-08-14 09:44:48 följande:
    För att han har tagit hand om mig i alla år, jag känner mig som en skurk om jag skulle lämna honom.
    Ekonomiskt? 
  • Fjäril kär
    Anonym (veligtvärre) skrev 2018-08-14 09:44:48 följande:

    För att han har tagit hand om mig i alla år, jag känner mig som en skurk om jag skulle lämna honom.


    Det var inte svar på frågan.

    Varför är det inte lika viktigt att du mår bra?

    Det är ju ett måste och prioritet om ni över huvud taget ska få NÅNTING att funka.

    Ser du inte sambandet mellan hans oförstående och ditt avstånd?
Svar på tråden HUR går man???