• Anonym (veligtvärre)

    HUR går man???

    Jag och min man har varit gifta i 3 år, vi har 3 underbara barn tillsammans och har nyligen flyttat till en större bostad.
    Det låter bra, eller hur?
    Men det är inte så, vi flyttade hit i hopp om att det skulle bli bättre, visst i bråkar mindre och vardagen är likadan dag till dag, vi pussas och någon kram men utöver det har vi ingen intimitet.
    Min man vill så gärna men jag har ingen lust.
    Jag är besatt av att titta på andra boenden och tänker jämt på hur det skulle vara att bo själv, jag har en slags längtan inom mig men samtidigt velar jag för att vad skulle alla andra tycka o säga? Hur skulle jag klara av att såra honom? Hur skulle barnen klara det? Jag har bara ett kontaktnät via honom och jag är så rädd för ensamheten som skulle uppstå om jag flyttar.
    MEN är det här det jag vill? Är det dags att gå? Vad skulle andra säga? Klarar jag av att såra honom? Älskar jag inte honom? Kan man få tillbaka intimiteten? Eller är det kört och dags att gå?
    Jag har nyligen fått ett jobb med mindre procent och det är bara på jobbet jag känner mig glad, uppskattad och det känns tungt att gå hem.
    Kan ni ge mig råd? 

  • Svar på tråden HUR går man???
  • Anonym (Mm)

    Äter antidepp. och lugnande för att klara av vardagen.

  • Fjäril kär
    Anonym (Mm) skrev 2018-08-14 13:12:35 följande:

    Men vi är gifta och då måste man hålla sitt löfte, i nöd och lust tills döden....


    Det måste man inte alls.
  • Anonym (Mm)
    Fjäril kär skrev 2018-08-14 13:44:19 följande:

    Det måste man inte alls.


    Jo om man inte vill bryta sitt löfte och göra alla besvikna!
  • Fjäril kär
    Anonym (Mm) skrev 2018-08-14 18:35:03 följande:

    Jo om man inte vill bryta sitt löfte och göra alla besvikna!


    Men det är okej att du är besviken?
  • Fjäril kär
    Anonym (Mm) skrev 2018-08-14 18:35:03 följande:

    Jo om man inte vill bryta sitt löfte och göra alla besvikna!


    Äktenskapslöftena är ju redan brutna när äktenskapet inte längre funkar. Ni älskar ju uppenbarligen inte varandra i nöden?

    Och så vitt jag vet är man bara två i ett äktenskap. Så vad alla andra anser har ingen betydelse.
  • Anonym (veligtvärre)
    Anonym (...) skrev 2018-08-14 12:16:38 följande:

    Jag är i EXAKT samma sits. Tre barn, många år ihop, en man som inte vill separera men heller inte vill kämpa. Ett sexliv där jag bara känner mig som ett hål, ingen annan närhet än just könsligt. Alla kramar och all närhet måste leda till sex, annars vill han inte ha någon närhet. Vilket innebär att när jag har mens så rör han inte i mig alls:(

    Parterapi har vi testat. Jag fick gå själv för han "tror inte på sånt".

    Jag drömmer mig bort till ett eget liv, en egen lägenhet. Men samvetet äter upp mig. Jag har inget kontaktnät överhuvudtaget så en separation för min del skulle bli sååå tung. Men jag vill bara bort:(


    Kram! Parterapi vägrar min man gå på, tycker det är strunt, bara på kvinnans sida. Visst är det jobbigt att längta ut? Jag har samma problem, mitt kontaktnät skulle försvinna, det skulle bara vara mina barn och exman. Det skulle bli otroligt mycket skvaller och åsikter.


  • Anonym (veligtvärre)
    Anonym (Mm) skrev 2018-08-14 18:35:03 följande:
    Jo om man inte vill bryta sitt löfte och göra alla besvikna!
    Precis så!
  • Anonym (veligtvärre)
    mamaleona skrev 2018-08-14 12:37:42 följande:

    "Han har tagit hand om dig i många år"??????? Låter väl knasigt, du är väl en självgående vuxen kvinna som skött hem o barn o jobbat? Eller? Man tar väl hand om varandra i en familj. O jag hoppas alla sköter om även andra relationer trots man lever i en familj, för vänner är guld värda tex en dag som den då man skiljer sig. Alltför många glömmer sina vänner, o märker det den dagen dom står ensamma. Det blir ofta en chock för den som jnte vill skiljas när orden e sagda. Inga hot mm skall du lyssna på, alla är ansvariga föf sitt eget liv. Det blir bättre, o en förändring kan också göra att båda börjar må bättre när vardagen hittat sin rytm. Jag tänkte som du i 3års tid tills jag sa orden. Sen började allt praktiskt rulla på o nu har jag bott själv (barn vv) snart 2år. Vi mår båda bättre. Lycka till.


    Jag har tagit barnen och hushållet. Jag har ingen egen ekonomi. Jag har inga vänner, jag flyttade till honom. Vid skilsmässa skulle han bli tvungen att försörja mig och han skulle vägra. Alla skulle säga jag utnyttjat honom, skitsnacket skulle hagla och jag skulle inte kunna gå utanför dörren utan att skämmas eller känna mig obekväm.
  • Anonym (...)
    Anonym (veligtvärre) skrev 2018-08-14 20:22:04 följande:

    Kram! Parterapi vägrar min man gå på, tycker det är strunt, bara på kvinnans sida. Visst är det jobbigt att längta ut? Jag har samma problem, mitt kontaktnät skulle försvinna, det skulle bara vara mina barn och exman. Det skulle bli otroligt mycket skvaller och åsikter.


    Mina föräldrar vände mig ryggen totalt när jag nämnde separationen. Så jag känner mig så jäkla ensam nu.

    Vad värre är, jag har gått och blivit uppöveröronenkär i en annan.. vill bara kräkas över hela situationen:(
  • mamaleona
    Anonym (veligtvärre) skrev 2018-08-14 20:25:57 följande:

    Jag har tagit barnen och hushållet. Jag har ingen egen ekonomi. Jag har inga vänner, jag flyttade till honom. Vid skilsmässa skulle han bli tvungen att försörja mig och han skulle vägra. Alla skulle säga jag utnyttjat honom, skitsnacket skulle hagla och jag skulle inte kunna gå utanför dörren utan att skämmas eller känna mig obekväm.


    Nämen inte försörjer väl man sitt x, om man skiljer sig får man underhållsbidrag för barnen, men inte underhåller han ju dig. Varifrån fick du det? Var o en sköter sig själv, om det så betyder socialhjälp. Sök jobb redan imorgon, börja göra nåt.
Svar på tråden HUR går man???