HUR går man???

Jag frågade om ni BÅDA var beredd på att kämpa. Det innebär ju att du också måste ta ansvar för din egen kåthet

Jag har sagt att jag känner mig som en hora när han gör så och vad jag skulle vela ha och jag har även sagt att jag känner att känslorna försvinner emellanåt, på det svarade han bara jaha? och ang sexet svarade han mig är det så konstigt att det blir så här när du aldrig vill?

Jag har gjort gulliga saker men då börjar han klaga att han inte får sex och vad är poängen med det. Samma med pussar, han vägrar hångel eller mys med bara kramar o pussar för att han tycker jag retar han och gör han kåt på flit.

Jag känner inte jag får en chans ens att fixa detta för allt ska vara sex. Jag får dåligt samvete om jag inte släpper till och släpper jag till får jag ångest för jag känner mig smutsig.

Tror här ligger en typisk skillnad mellan män och kvinnor. Män behöver sex för att relationen ska vara bra, kvinnor behöver att relationen ska vara bra för att vilja ha sex.

Råkar man hamna i att något inte funkar så blir det svårt att fixa pga den onda cirkeln.

Är i nästan precis samma situation som du TS :/

Jag är i EXAKT samma sits. Tre barn, många år ihop, en man som inte vill separera men heller inte vill kämpa. Ett sexliv där jag bara känner mig som ett hål, ingen annan närhet än just könsligt. Alla kramar och all närhet måste leda till sex, annars vill han inte ha någon närhet. Vilket innebär att när jag har mens så rör han inte i mig alls:(

Parterapi har vi testat. Jag fick gå själv för han "tror inte på sånt".

Jag drömmer mig bort till ett eget liv, en egen lägenhet. Men samvetet äter upp mig. Jag har inget kontaktnät överhuvudtaget så en separation för min del skulle bli sååå tung. Men jag vill bara bort:(

Nu är vi tre :/ Tror det är vanligt tyvärr. Synd att vi förmodligen inte bor nära varandra, då hade vi kunnat stötta varann.

Min sambo förklarar det som att om vi har närhet/mys utan sex så känner han sig billig och mår dåligt av närheten pga att jag ju inte vill ha "hela honom" dvs sex. Så det är nästan samma sak fast helt tvärtom...

Vi har också provat parterapi några ggr men så slutade hon och han vill inte börja om med en ny.

"Han har tagit hand om dig i många år"??????? Låter väl knasigt, du är väl en självgående vuxen kvinna som skött hem o barn o jobbat? Eller? Man tar väl hand om varandra i en familj. O jag hoppas alla sköter om även andra relationer trots man lever i en familj, för vänner är guld värda tex en dag som den då man skiljer sig. Alltför många glömmer sina vänner, o märker det den dagen dom står ensamma. Det blir ofta en chock för den som jnte vill skiljas när orden e sagda. Inga hot mm skall du lyssna på, alla är ansvariga föf sitt eget liv. Det blir bättre, o en förändring kan också göra att båda börjar må bättre när vardagen hittat sin rytm. Jag tänkte som du i 3års tid tills jag sa orden. Sen började allt praktiskt rulla på o nu har jag bott själv (barn vv) snart 2år. Vi mår båda bättre. Lycka till.

Det där är ju en direkt konsekvens av att du alltid gjort allt för honom. Alltid ställt upp och alltid stöttat.

Han vet inget annat, han kan inget annat. Han förstår inte annat.

Det är precis exakt därför det är viktigt att båda tar hand om varandra lika mycket. Ge och ta. Mår du bra mår han bra och vice versa.

För att han vant sig vid att alltid vara i centrum hela tiden. För att du alltid satt honom först. För att han alltid är van att få som han vill.

Känner igen mig lite... Får inte ens en kram fast jag saknat honom då vi inte setts på många dagar. Är tillsammans mest för barnens skull.

Vi går nu i parterapi men gud vet om det hjälper??? Likadant här att hans njutning alltid varit prio 1 och han förstår inte mina behov.

Han lyssnar inte på mig!

Men vi är gifta och då måste man hålla sitt löfte, i nöd och lust tills döden....