Önskekost, orättvist?

Har man selektiv ätstörning så absolut, då måste de ta hänsyn till det. Det är ingen skillnad mot att tex nån är synskadad, brutit ett ben osv och man måste ta hänsyn till det. Bara för att det inte syns på utsidan går det inte att ignorera. 

Ni som gnäller i tråden och tycker det är bara att äta, ni får nog läsa på lite om vad SÄ är och hur det kan fungera ihop med autism. Har man dessutom autism nivå 2 så är det rätt mycket som kan skapa svårigheter. 

Skillnad på att vilja ha en viss kost bara för att man har lust än om man faktiskt har en diagnos som gör det. Jag skulle kunna äta oxfile varje dag för att jag hade lust men det gör jag förstås inte. 

För ett barn med SÄ kan det kännas ungefär som om man tvingas äta lera (eller något annat oätligt) när man får något som bara inte går. Det handlar ofta om konsistens, hur det känns när man sväljer och sånt. Det är tröttsamt med folk som inte vill försöka inse att alla inte är likadana. Det handlar inte om att "det är bara att vänja sig vid grönsaker" , det här är ett större område än så.

Varför skulle det inte vara sant? Googla på ämnet innan du svarar kanske? Eller ska vi tolka ditt inlägg som att du bara läst TS och inte resten? 

Jag har en snart myndig son med liknande problem och när han var liten visste jag inget om sånt här och inte de på dagis heller, verkade det som, för de "tjatade" på oss föräldrar om att det var så svårt att få ungen att äta. De trodde ju först (som en del i den här tråden verkar tro) att vi föräldrar varit lata och bara gett honom det han pekade på i matväg men vi har kämpat, provat, mutat, lekt, tjatat - tills man lär sig att man inte ska göra så alls, det skapar i värsta fall ätstörningar som kan leda till anorexia, då man skapar ångest kring matsituationen om man ska försöka tvinga ett barn att äta något som för dem känns som om de stoppar jord eller nåt annat oätligt i munnen! Att tvinga ett barn att äta saker som tex framkallar kräkreflexen är ju inte sunt.