Anonym (Xyz) skrev 2018-08-21 08:47:57 följande:
Själva handlingen att kasta ett glas på någon är helt förkastlig, oavsett konsekvenserna. Det är lika illa att kasta ett glas eller en flaska mot någon och missa helt, som det är att träffa. Brottet är själva handlingen att kasta, eftersom följden om du träffar kan bli katastrofal och till och med leda till döden. Beroende på utfall av kastet samt uppsåtet när hon kastade kan det vara allt från försök till misshandel till dråp eller till och med mord. Det är inte handlingen jag försvarar. Men här har vi en förövare som är helt medveten om att hon har gjort något fruktansvärt och som undrar hur hennes brott kan sonas, kanske särskilt eftersom det inte blir rättegång och straff. Hennes man älskar henne och vill inte skiljas men hon märker att han tassar på tå och verkar lite rädd för henne. Hon frågar hur hon ska göra för att de ska få tillbaka vad de hade innan detta hände. Livet är inte svartvitt. Bättre att ge TS konstruktiv input än att såga henne längs med fotknölarna. Det finns för övrigt väldigt många misshandlande män som anser att det är offrets fel att de misshandlade eller dödade hen. Hen gjorde ju förövaren så arg och fick därför skylla sig själv. TS här lägger skulden där den bör vara, på sig själv. Jag kan absolut instämma med andra i tråden om att hon, om hon har problem med svartsjuka, bör söka hjälp för detta men jag uppfattade frågeställningen som en engångshändelse i berusat tillstånd.
Du menar alltså att det faktum att många lägger skulden på offret ursäktar TS beteende...? Jag förstår inte din logik.
Våld är lika förkastligt oavsett om förövaren är en man eller kvinna. Jag som tidigare utsatts för våld i nära relation och läst både victimologi och kriminologi, samt jobbat med våldsutsatta kvinnor och barn kan tala om för dig att förövaren ofta är väldigt ångerfull. Det hindrar dock inte personen från att göra om det, och hos både offer och förövare sker en normaliseringsprocess som leder till att våldet successivt trappas upp.
TS har skrivit i tråden att hon lider av sjuklig svartsjuka som hon hävdar att hon håller för sig själv samtidigt som hon skriver att hennes man ofta talar om för henne att han aldrig skulle vara otrogen. Om TS hanterade sin svartsjuka själv och inte lät den komma till uttryck skulle hennes man inte behöva bekräfta henne genom att försöka övertyga henne om att han aldrig skulle vara otrogen. Sjuklig svartsjuka går hand i hand med en upplevd eller faktisk kontroll vilket påverkar den andra parten psykiskt. Att säga att hon inte utsatt sin man för psykisk misshandel för att hon säger att hon inte gjort det samtidigt som hon säger att hon lider av en sjuklig svartsjuka innebär inte att hon inte gör det...
Du och jag måste ha väldigt olika syn på vad det innebär att ta ansvar för sina handlingar, vilket jag antar att du menar då du menar att TS lägger skulden på sig själv? För mig tar man inte ansvar för sina handlingar om man samtidigt ursäktar dem. TS har också skrivit att hon gråtit och att mannen tröstat henne vilket i mina öron låter mer som att hon gör sig själv till ett offer än att hon jobbar på att bli förlåten för en handling som tyder på att man har ett problematiskt beteende man skulle behöva hjälp med.
TS borde, inte minst, för sin egen skull söka hjälp och stöd. Att förändra sitt beteende är inte enkelt och svartsjukan skapar naturligtvis lidande för även henne.
Hon är naturligtvis inte ond och att hon säger att hon inte vill göra om det är toppen, men vet du vad? Det säger alla som utövar relationsvåld. TS kan förändra sitt beteende men behöver någon utomstående att bolla med.
TS. Be om hjälp, prata med någon som har erfarenhet av den här typen av problematik. Enligt min erfarenhet är dom helt fantastiska på sina jobb. Och att be om hjälp är att ta ansvar för att man inte vill att det ska hända igen. Du fixar det här!
