Slagit min man. Hur be om ursäkt?

Jag har vart stressad under hela sommaren pga. olika saker, mestadels jobbrelaterade, hjärnan har gått på högvarv och jag har vart ganska svår att ha att göra med. Det eskalerade när jag blev full för några dagar sedan och missuppfattade en situation då jag i ren frustration och svartsjuka kastade ett glas som träffade min man i ansiktet. Han fick åka till akuten och sy flera stygn. han sa där att han hade ramlat på glas. Precis som hustrumisshandlare säger "hon ramlade i trappan" eller så. Jag har aldrig gjort något våldsamt tidigare, men det bara brast. Han har aldrig gjort något våldsamt mot mig.

Han säger att det är ok men går som på tå vid mig. Han har såndär sårtejp i flera smala remsor på ena kinden. jag önskar att det var övertäckt men det skall luftas tydligen. Han kommer få ett rejält ärr:( Jag har extrem ångest. Jag fattar inte hur jag tänkte, det var som i dimma, men jag vet att jag siktade på honom när jag kastade och kommer ihåg hur det lät när glaset gick sönder mot hans ansikte. Jag vill så gärna bli förlåten, få det ogjort, men hur skall jag göra? Hur ber man om ursäkt efter en sådan sak?

Skojjar du med mig eller?
Sånthär löser man inom familjen! Och man försonas som bästa vänner!

Min sambo som i och för sig "bara" utsatte mig för psykisk misshandel var väldigt mån om att vi skulle sköta det inom familjen.

Även jag hoppas att TS man söker stöd utanför familjen.

Ni ska veta att familjeliv.se formar hur svaren läggs ut. Har ni tänkt på det. Hur era svar ibland inte hamnar precis där ni tänkt?

Jag förstår att du skäms som en hund. Tror inte att du hade kastat glaset om du hade vetat att det skulle träffa, alkohol får en att tappa normala spärrar. Ja, det är fruktansvärt och ja, du gick över gränsen, det enda du kan göra är att gång på gång säga till din man hur ledsen du är och att det aldrig ska hända igen, och sedan hålla det löftet. Till alla som nu vässar tangenterna och ska skriva VA, hade du sagt så om en man slog en kvinna när han var full... ? Nej, det hade jag nog inte. Män är mycket starkare och kan döda en kvinna med sina bara händer. Män med aggressionsproblem är livsfarliga. Här pratar vi om en full kvinna som kastade ett glas. Dumt och omdömeslöst, men inget man behöver avsluta äktenskapet för. Händer det fler gånger så är det en annan sak men de flesta människor har någon gång gjort eller sagt något de ångrar när de var berusade. Förlåt dig själv och var ditt snällaste och mest kärleksfulla jag mot din man i många månader framöver.

Men herregud vad det är lätt att döma. Ni är så himla perfekta själva eller hur?!

Ni skulle väl aldrig råka göra nåt dumt! Det är så lätt att sitta på sina höga hästar och trycka ner den som har gjort fel!

Hon vet att hon har gjort fel! Hon ångrar sig! Och vet ni vad?! Det verkar som om hennes man har förlåtigt henne. Hon kommer inte att göra om det.

Ja absolut!

Det var en engångshändelse, hen ångrar sig innerligt och är beredd att jobba för att det aldrig skall ske igen.

Spelar ingen roll om det är man eller kvinna, människor gör misstag, några misstag över gränsen och får jobba hårdare på ångesten och att bli förlåten men jag tyckrt det är naivt att skrika ?lämna? för allt.

Ia alla trådar om fall där en man slagit sin fru och det är förstå gången, skriver 99% att man ska lämna vid första slaget, även om det aldrig hänt förr och personen ifråga aldrig haft tendenser. 
Det kan inte vara skillnad på kön här, tycker jag. Samma sak bör i så fall gälla i detta fallet också. 

Det här inlägget tyder verkligen på att du har problem. DU har problem med svartsjuka men HAN försäkrar dig ofta om att han älskar dig och aldrig skulle vara otrogen (tycker du att det låter som du tar ansvar, om du tog ansvar skulle han inte behöva bekräfta dig hela tiden. Då skulle DU söka hjälp för att lära dig hantera din svartsjuka) DU har kastat ett glas i ansiktet på din man men nu har du gråtit och HAN tröstat dig?

Att leva med någon som lider av en sjuklig svartsjuka leder ganska ofta till att den andra partnern är rädd för att bli anklagad och anpassar sitt beteende utefter detta för att slippa bli anklagad för något denne inte gjort. Är du helt säker på att så inte är fallet i er relation?

I ditt första inlägg har du många förklaringar: du har haft en stressig sommar, du var onykter, det hände i ren frustration, du var som i en dimma(?)... Förstår du hur det kan uppfattas som ursäkter?

Och att gråta sig till förlåtelse är att göra sig till ett offer för sitt eget beteende. Det är ganska standard hos människor som utövar relationsvåld!! Det är också en del av en normaliseringsprocess och gör det svårare för det verkliga offret (den som blivit misshandlad) att lämna!

Jag kan bara skriva under på det här.
Jag har själv levt i ett destruktivt förhållande med en sjukligt svartsjuk kulle som dessutom misshandlade mig.
Det ledde till att jag försökte anpassa mig efter honom och hans vilja för att slippa bli anklagad för saker jag var oskyldig till.
För det var ju vad jag blev hela tiden. Anklagad för att vara otrogen t ex.
Så fort jag gick utanför dörren.
Jag insåg till slut att det inte var hållbart och lämnade honom.
Och det är något jag aldrig har ångrat.
Det ska också tilläggas att det skulle visa sig att han själv var otrogen mot mig.
Så han anklagade alltså hela tiden mig för saker han själv gjorde.
Genom sig själv känner man andra,brukar man ju säga.
Och det stämde nog in där.

Jag och min man har pratat massor nu. Han tycker att saken är utagerad och har förlåtit mig. Jag skall inte dricka alkohol igen. Vi skall också ta en helg utan barnet och rå om varandra varje månad så vi får mer tid ihop som par. 

Äh...det där är väl inte så farligt. Tycker inte du skall behöva be om ursäkt. Du var ju stressad och hade haft en jobbig period. Sen lyckades ju han reta upp dig också så han kan ju till stor del få skylla sig själv. Det hade varit 1000 gånger värre om det hade varit tvärt om och han som hade kastat glaset i ditt ansikte. Men nu var det ju inte så. En riktig man skall tåla lite och en kvinna måste ibland få släppa ut lite frustration. Om du tänker efter så har han säkert samlat ihop till det över tiden.

Jag tror du missade att det inlägget var ironi... (Inte så skoj iofs.)

Inlägget bokstavligen osar ironi. Men roligt var det inte, och ser inte heller poängen med att dra upp en gammal tråd för ett dåligt skämt.

Inte ett dugg roligt, men jag tycker det var helt uppenbart att personen var ironisk - svårt att förstå hur man inte kan se det? 

Stå på er killar! Tjejer kan vara lika farliga!

Var det nu du som var ironisk?