• Anonym (Galen mamma)
    Äldre 26 Aug 13:34
    3259 visningar
    16 svar
    16
    3259

    Hur är era barn när ni träffar nya?

    Vill gärna höra hur era barn är/har varit när ni träffat någon ny och ålder på barnet.

    Hur är dom mot den människan och vad säger barnen om den nya?

    Hur har ni presenterat dom?

    Hur var det första gången ni var hemma hos den nya och när han/hon var hemma hos er?

    Min dotter va 3 första gången jag träffade en ny efter pappan, men vi var kompisar som bara hängde först så det var ok med tjejen hela tiden, efter ett år började vi få känslor och blev ett par. Avundsjuka till och från från dottern, hon kunde bli arg när han kom hit för han kom och förstörde osv enligt henne.

    Till saken här hör dock att han aldrig var så intresserad av henne eller att lära känna henne. Han hade aldrig haft barn så nära på det sättet och det kändes konstigt för han. Kunde inte ens va hemma med henne själv om vi hade glömt något i affären. Vi fick åka allihopa. Sådana saker.

    Hon är 7 nu och jag har träffat en kille som jag verkligen vill satsa på. Hon har träffat han några gånger innan hon fick reda på att jag tyckte om han, då verkade hon tycka om han. Men när hon fick reda på det så är hon bara hatisk. Men när vi ses alla så vill hon gärna prata med han mest osv, han är mer intresserad av henne och att prata med henne oså än vad mitt ex var. Han har egna barn med så jag antar att han fattar lite mer. Men när det är tal om att vi ska åka till han eller tvärtom blir hon bara arg och sur. Säger att hon hatar han osv.

    Han sov här i fredags, blev världens bråk med henne för hon ville sova i min säng (hon får det ibland). Tog väl sisådär 3 timmar att få henne i säng och försöka sova.

    Han skulle stanna över helgen men jag bad han åka i lördags för jag inte orkade en till kväll sådär.

    Sen idag så leker hon med en kompis, den kompisen har en "bonuspappa" som bor med henne och mamman. Hon kallar honom för bonuspappa hela tiden istället för hans namn. Så säger min dotter såhär "Man kan ju säga att xxxxxxx är min bonuspappa"

    Så det känns ändå inte som att hon inte tycker om han men väldigt Avundsjuk?

    Men när ger det sig? Jag vill inte undvika att träffa han när min dotter är hemma, hon bor hos mig heltid. Ingen pappa med i bilen. Samtidigt så kommer jag verkligen inte orka många dagar såhär..

    Det gick bättre med den förra killen även om han var ointresserad, han blev bättre med åren men jag fick pusha väldigt mycket osv.

    Ber till Gud att det är för att det är nytt, annars lär jag vara singel tills hon flyttar hemifrån

  • Svar på tråden Hur är era barn när ni träffar nya?
  • Anonym (mmm)
    Äldre 26 Aug 14:10
    #1

    Du ska vara lyhörd för ditt barn, prata med henne när det bara är ni två. Om framtiden, att du är kär i den här killen, och att hon alltid är den viktigaste men att du har kärlek för dem båda. Hennes reaktioner är inte så konstiga. Kan tyda på osäkerhet, oro över förändringen, oro över att du inte ska hinna vara med henne lika som innan utan att du ska vilja vara med honom mer osv. Det enda som hjälper är att hon känner att allt är ok, och det kan hon bara känna genom att du i handling verkligen lyssnar på henne, förstår hennes funderingar och tar dem på allvar.
    Hon behöver få veta att hon alltid kan prata med dig om det hon funderar på, även när det handlar om killen. Hon ska inte känna att du blir irriterad eller liknande, om hon är kritisk. 
    Kanske kan det också vara så att hon minns den första killen och att han försvann sen? Det finns ju en del barn som blir oroade och tänker "jaha, nu kom det en ny, men han kanske kommer försvinna han också" 

  • Anonym (Leee)
    Äldre 26 Aug 14:36
    #2

    Det här ska nog gå att lösa. Tålamod är nog nyckeln. 

    En sak jag lägger märke till är det där med t.ex. sängen. Är det så att dottern INTE får sova med dig när din karl är där så känner sig dottern åsidosatt. Liksom att "Jaha, nu kan inte göra detta mer för nu är ju X här." Detta skapar avundsjuka, specifikt om du reflekterar ts över andra fall. Det kanske finns mer tillfällen där dottern får stå tillbaka för att X är där. 

    En grund kan vara att "leva på som vanligt" när din nya är där ts, för då finns det liksom inget konkret för din dotter att störa sig på. Lägg märkte till att detta också kanske handlar om att dottern tycker du beter dig annorlunda/inte har tid för henne/etc när din nya är där. Sådant kanske du inte lägger märke till som nykär, men tänk på att hon ser dig/din karl utifrån andra ögon. 

    Ett tredje alternativ kan ju vara att du inte låter henne sova i din säng alls. Utan försöka sälja in att hon är stor nu, och förmodligen vill sova i egen säng. (Dock är detta en debattfråga då såklart barn vill sova med sin förälder lika mycket av "samma" grund din karl vill dela säng med dig = närhet). MEN, jag tror det grundläggande kan vara att det inte ska vara skillnad på om din karl är där eller ej. Och med det menar jag absolut inte att curla din dotter - utan att lägga upp en vardag som gör plats för både din karl och dotter utan att de ska behöva rubba på sina livsstilar. I början får man slå knut på sig lite innan det lägger sig bra. 

  • Anonym (A)
    Äldre 26 Aug 16:47
    #3
    Anonym (mmm) skrev 2018-08-26 14:10:24 följande:
    Du ska vara lyhörd för ditt barn, prata med henne när det bara är ni två. Om framtiden, att du är kär i den här killen, och att hon alltid är den viktigaste men att du har kärlek för dem båda. Hennes reaktioner är inte så konstiga. Kan tyda på osäkerhet, oro över förändringen, oro över att du inte ska hinna vara med henne lika som innan utan att du ska vilja vara med honom mer osv. Det enda som hjälper är att hon känner att allt är ok, och det kan hon bara känna genom att du i handling verkligen lyssnar på henne, förstår hennes funderingar och tar dem på allvar.
    Hon behöver få veta att hon alltid kan prata med dig om det hon funderar på, även när det handlar om killen. Hon ska inte känna att du blir irriterad eller liknande, om hon är kritisk. 
    Kanske kan det också vara så att hon minns den första killen och att han försvann sen? Det finns ju en del barn som blir oroade och tänker "jaha, nu kom det en ny, men han kanske kommer försvinna han också" 
    Kloka ord.
  • Anonym (Galen mamma) Trådstartaren
    Äldre 26 Aug 18:33
    #4
    Anonym (Leee) skrev 2018-08-26 14:36:52 följande:

    Det här ska nog gå att lösa. Tålamod är nog nyckeln. 

    En sak jag lägger märke till är det där med t.ex. sängen. Är det så att dottern INTE får sova med dig när din karl är där så känner sig dottern åsidosatt. Liksom att "Jaha, nu kan inte göra detta mer för nu är ju X här." Detta skapar avundsjuka, specifikt om du reflekterar ts över andra fall. Det kanske finns mer tillfällen där dottern får stå tillbaka för att X är där. 

    En grund kan vara att "leva på som vanligt" när din nya är där ts, för då finns det liksom inget konkret för din dotter att störa sig på. Lägg märkte till att detta också kanske handlar om att dottern tycker du beter dig annorlunda/inte har tid för henne/etc när din nya är där. Sådant kanske du inte lägger märke till som nykär, men tänk på att hon ser dig/din karl utifrån andra ögon. 

    Ett tredje alternativ kan ju vara att du inte låter henne sova i din säng alls. Utan försöka sälja in att hon är stor nu, och förmodligen vill sova i egen säng. (Dock är detta en debattfråga då såklart barn vill sova med sin förälder lika mycket av "samma" grund din karl vill dela säng med dig = närhet). MEN, jag tror det grundläggande kan vara att det inte ska vara skillnad på om din karl är där eller ej. Och med det menar jag absolut inte att curla din dotter - utan att lägga upp en vardag som gör plats för både din karl och dotter utan att de ska behöva rubba på sina livsstilar. I början får man slå knut på sig lite innan det lägger sig bra. 


    Bra skrivet. Har pratat med henne väldigt mycket. Hon sov jämt i min säng till förr ett år sen ungefär. Men nu får hon inte det och får ändå utbrott ofta när det är läggdags här som hos han...

    Vissa gånger när vi setts lite snabbt bara, så har det varit många tillfällen när han pratar mer med henne än mig, så tycker inte att hon borde va såhär ändå..

    Har frågat henne många gånger vid lugna tillfällen varför det är så illa när han kommer hit eller vi är där, och hon kan svara att hon inte vet eller att hon vill va själv med mig. Men vi är ju liksom själva jämt.

    Och hon kan ha kompisar sova hos oss flera dagar i veckan.

    Vi har två granntjejer som hon är nära och dom springer tvärs imellan och sover hos varandra närsom. Då går det att vara flera, men inte med killen..

    Men för ett år sen när hon jämt sov i min säng, hade jag väldigt svårt med vilket argument till varför hon inte skulle kunna det?

    Hon skulle sova hos mig jämt om hon fick, och hennes frågor är "men mamma vill inte du sova med mig?" Kunde såklart inte säga nej till det. Och "men mamma sängen är ju stor, om ni två får plats så får ju du och jag plats"?

    Vad har ni sagt för att era barn ska vilja sova själva? Ifall ni är ensamma då. Är man två känns det som en annan sak
  • Anonym (mmm)
    Äldre 26 Aug 21:09
    #5
    Anonym (Galen mamma) skrev 2018-08-26 18:33:15 följande:
    Bra skrivet. Har pratat med henne väldigt mycket. Hon sov jämt i min säng till förr ett år sen ungefär. Men nu får hon inte det och får ändå utbrott ofta när det är läggdags här som hos han...

    Vissa gånger när vi setts lite snabbt bara, så har det varit många tillfällen när han pratar mer med henne än mig, så tycker inte att hon borde va såhär ändå..

    Har frågat henne många gånger vid lugna tillfällen varför det är så illa när han kommer hit eller vi är där, och hon kan svara att hon inte vet eller att hon vill va själv med mig. Men vi är ju liksom själva jämt.

    Och hon kan ha kompisar sova hos oss flera dagar i veckan.

    Vi har två granntjejer som hon är nära och dom springer tvärs imellan och sover hos varandra närsom. Då går det att vara flera, men inte med killen..

    Men för ett år sen när hon jämt sov i min säng, hade jag väldigt svårt med vilket argument till varför hon inte skulle kunna det?

    Hon skulle sova hos mig jämt om hon fick, och hennes frågor är "men mamma vill inte du sova med mig?" Kunde såklart inte säga nej till det. Och "men mamma sängen är ju stor, om ni två får plats så får ju du och jag plats"?

    Vad har ni sagt för att era barn ska vilja sova själva? Ifall ni är ensamma då. Är man två känns det som en annan sak
    Har hon behovet av din närhet ibland så ska du absolut inte säga att hon inte får sova i din säng! Hon är faktiskt bara 7 år. Här hade vi ett barn som var uppåt 10  innan hon slutade sova hos oss (kom inte alltid men ibland) och det är min bonusdotter. Hon kom alltså trots att vi var två vuxna men vi löste det så att pappan låg i mitten. Funkade bra och med tiden slutade hon av sig själv att lägga sig hos oss. (hon kom bara om hon vaknade mitt i natten för då kunde hon inte somna om) 

    Jag vill absolut inte att barnen skulle tvingas in i något de inte var mogna för, bara för att deras pappa hade blivit kär i mig, liksom. 

    Däremot kan jag tycka det är bra om ni har den dealen att man somnar i sin egen säng. Du kan vara med och prata, läs saga eller vad ni brukar göra, så att hon känner sig trygg. Kommer hon däremot på natten får ni ta det. 
  • Anonym (Gud)
    Äldre 26 Aug 21:19
    #6
    +1

    Vad är det med föräldrar i vårt land egentligen? Inte nog med att du genomgått en skillsmässa när hon varit väldigt liten och i en extremt känslig ålder. Du drar dessutom hem killar som inte vill "va med henne" och som du är tillsammans med en kort period och sen träffar nästa.

    Tro fasen hon känner sig åsidosatt och blir förbannad?! Det är inte henne det är fel på. Hon kommer få men för livet som du håller på.

    Träffa någon ny om du nu måste det men gör det inte med första bästa utan en annan som du tror kan bli din livspartner. Allt hattande och alla nya partners kommer sätta spår i din dotter som inte ens Dr Phil kommer kunna reda ut.

  • Anonym (Skild­)
    Äldre 26 Aug 22:12
    #7

    Inte läst andra svar men här är mina råd.

    Tala om för din dotter att du märker att hon inte riktigt trivs med situationen. (Kanske med nåt exempel) säg sedan tydligt till henne att hon är det viktigaste i ditt liv, att du älskar henne och att du inte kommer älska henne mindre nu. Förklara att det blir en till person att tycka om och som tycker om er. Och att kärlek inte är sån att den blir mindre om fler blir inblandade, utan tvärtom! Kärleken blir större!

    Så gjorde jag med min dotter och det hjälpte. Hon var rädd att förlora mig. Därför betedde hon sig avigt mot min pojkvän i början.

    Sedan får du kanske vara extra lyhörd i början. Låt henne somna i er säng och bär sedan över henne. Involvera er med henne lite extra, spela spel etc. ge henne extra kramar etc. du ska se att hon lugnar sig då. Lycka till!

  • Anonym (Skild­)
    Äldre 26 Aug 22:17
    #8
    Anonym (Galen mamma) skrev 2018-08-26 18:33:15 följande:

    Bra skrivet. Har pratat med henne väldigt mycket. Hon sov jämt i min säng till förr ett år sen ungefär. Men nu får hon inte det och får ändå utbrott ofta när det är läggdags här som hos han...

    Vissa gånger när vi setts lite snabbt bara, så har det varit många tillfällen när han pratar mer med henne än mig, så tycker inte att hon borde va såhär ändå..

    Har frågat henne många gånger vid lugna tillfällen varför det är så illa när han kommer hit eller vi är där, och hon kan svara att hon inte vet eller att hon vill va själv med mig. Men vi är ju liksom själva jämt.

    Och hon kan ha kompisar sova hos oss flera dagar i veckan.

    Vi har två granntjejer som hon är nära och dom springer tvärs imellan och sover hos varandra närsom. Då går det att vara flera, men inte med killen..

    Men för ett år sen när hon jämt sov i min säng, hade jag väldigt svårt med vilket argument till varför hon inte skulle kunna det?

    Hon skulle sova hos mig jämt om hon fick, och hennes frågor är "men mamma vill inte du sova med mig?" Kunde såklart inte säga nej till det. Och "men mamma sängen är ju stor, om ni två får plats så får ju du och jag plats"?

    Vad har ni sagt för att era barn ska vilja sova själva? Ifall ni är ensamma då. Är man två känns det som en annan sak


    När det gäller det att sova själv. Barnen utvecklad i perioder. De kan behöva komma tillbaka och sova tillsammans fast de sovit själva en tid. Om man låter dem sova hos en brukar den där samsovningsperioden ganska snart gå över. Tycker du ska ge efter. Det är inte att curla alls. Min elvaåring kan komma nån gång fortfarande och vilja krypa ner. Det visar sig alltid vara något hon är orolig för då.
  • Anonym (Barne­t först)
    Äldre 26 Aug 22:24
    #9
    -1 +1

    Den dagen du blev förälder fick du ett ansvar. Att inte låta dottern sova i sängen? Det är inte att ta ansvar för hennes mående. Du får inse att barnets bästa kommer först och dina egna behov och önskningar kommer på plats 84. Tidigast.

  • Anonym (Barne­t först)
    Äldre 26 Aug 22:24
    #10
    +1

    Den dagen du blev förälder fick du ett ansvar. Att inte låta dottern sova i sängen? Det är inte att ta ansvar för hennes mående. Du får inse att barnets bästa kommer först och dina egna behov och önskningar kommer på plats 84. Tidigast.

  • Anonym (Galen mamma) Trådstartaren
    Äldre 27 Aug 13:40
    #11
    Anonym (Barnet först) skrev 2018-08-26 22:24:31 följande:

    Den dagen du blev förälder fick du ett ansvar. Att inte låta dottern sova i sängen? Det är inte att ta ansvar för hennes mående. Du får inse att barnets bästa kommer först och dina egna behov och önskningar kommer på plats 84. Tidigast.


    Absolut. Men ska man sätta sig själv åt sidan jämt? Min psykolog menar att tom ens egna barn behöver förstå att sina föräldrar också har behov. Har hon bara det behovet av närhet när han är här men inte annars?

    Hon skulle väl ha att sova hos mig alla dagar i veckan om hon fick, men hon har alltid accepterat att sova i sin säng hela tiden och det går jättebra förutom när han ska sova här.
  • Anonym (Galen mamma) Trådstartaren
    Äldre 27 Aug 13:45
    #12
    Anonym (Skild) skrev 2018-08-26 22:12:10 följande:

    Inte läst andra svar men här är mina råd.

    Tala om för din dotter att du märker att hon inte riktigt trivs med situationen. (Kanske med nåt exempel) säg sedan tydligt till henne att hon är det viktigaste i ditt liv, att du älskar henne och att du inte kommer älska henne mindre nu. Förklara att det blir en till person att tycka om och som tycker om er. Och att kärlek inte är sån att den blir mindre om fler blir inblandade, utan tvärtom! Kärleken blir större!

    Så gjorde jag med min dotter och det hjälpte. Hon var rädd att förlora mig. Därför betedde hon sig avigt mot min pojkvän i början.

    Sedan får du kanske vara extra lyhörd i början. Låt henne somna i er säng och bär sedan över henne. Involvera er med henne lite extra, spela spel etc. ge henne extra kramar etc. du ska se att hon lugnar sig då. Lycka till!


    Säger så till henne i princip varje dag.

    Skulle aldrig orka bära henne från en säng till en annan längre.
  • Anonym (Barne­t först)
    Äldre 27 Aug 18:16
    #13
    Anonym (Galen mamma) skrev 2018-08-27 13:40:48 följande:

    Absolut. Men ska man sätta sig själv åt sidan jämt? Min psykolog menar att tom ens egna barn behöver förstå att sina föräldrar också har behov. Har hon bara det behovet av närhet när han är här men inte annars?

    Hon skulle väl ha att sova hos mig alla dagar i veckan om hon fick, men hon har alltid accepterat att sova i sin säng hela tiden och det går jättebra förutom när han ska sova här.


    Tycker du det är konstigt att hon vill sova hos dig just när du har pojkvännen där?

    Du kan inte förstå att hon är livrädd att bli utbytt, att inte få vara nummer ett?

    Självfallet ska du också få må bra, men ta det lugnt. Du får inte stressa. Backa lite. Pojkvännen kan umgås med er och ni har kul, på kvällen åker han hem.

    Var sak har sin tid.
  • Anonym (Galen mamma) Trådstartaren
    Äldre 28 Aug 07:12
    #14
    Anonym (Barnet först) skrev 2018-08-27 18:16:26 följande:

    Tycker du det är konstigt att hon vill sova hos dig just när du har pojkvännen där?

    Du kan inte förstå att hon är livrädd att bli utbytt, att inte få vara nummer ett?

    Självfallet ska du också få må bra, men ta det lugnt. Du får inte stressa. Backa lite. Pojkvännen kan umgås med er och ni har kul, på kvällen åker han hem.

    Var sak har sin tid.


    Jag hade jag inte skapat denna tråd om jag redan visste vad felet va.

    Ska hon få bestämma vilka dagar han ska komma hit också osv?

    Om barnens behov är nr1 och mina på 84 och hon säger att hon inte trivs hemma när han är här. Då får man helt enkelt sluta träffa personen eller?
  • Sharpe­r
    Äldre 28 Aug 07:31
    #15

    Mina grabbar var 10 månader och 4 år gamla när jag träffade min man. Den äldsta hade svårt att acceptera min man, gav ofta onda ögat och han kunde bli precis svart I blicken. Grät så fort min man sa till honom osv. Idag är han 5,5 år och vi har bott ihop sen december. Det går hur bra som helst. Min minsta var inga problem från början. Han ser ju min man till viss del som pappa även om han vet att biologiska pappa är pappa, men han kallar min man för pappa ocnså och det är inget vi hindrar honom till.

  • Anonym (Barne­t först)
    Äldre 29 Aug 04:36
    #16
    Anonym (Galen mamma) skrev 2018-08-28 07:12:37 följande:

    Jag hade jag inte skapat denna tråd om jag redan visste vad felet va.

    Ska hon få bestämma vilka dagar han ska komma hit också osv?

    Om barnens behov är nr1 och mina på 84 och hon säger att hon inte trivs hemma när han är här. Då får man helt enkelt sluta träffa personen eller?


    Ja, i princip. Hon går först och ska må bra. Sedan kan ni vuxna själv undvika att det ska behöva hända om ni gör det smidigt, lär känna varandra och låter barnet vara delaktig. Inte bortvald.
Svar på tråden Hur är era barn när ni träffar nya?