• Anonym (mmm)

    Hur är era barn när ni träffar nya?

    Du ska vara lyhörd för ditt barn, prata med henne när det bara är ni två. Om framtiden, att du är kär i den här killen, och att hon alltid är den viktigaste men att du har kärlek för dem båda. Hennes reaktioner är inte så konstiga. Kan tyda på osäkerhet, oro över förändringen, oro över att du inte ska hinna vara med henne lika som innan utan att du ska vilja vara med honom mer osv. Det enda som hjälper är att hon känner att allt är ok, och det kan hon bara känna genom att du i handling verkligen lyssnar på henne, förstår hennes funderingar och tar dem på allvar.
    Hon behöver få veta att hon alltid kan prata med dig om det hon funderar på, även när det handlar om killen. Hon ska inte känna att du blir irriterad eller liknande, om hon är kritisk. 
    Kanske kan det också vara så att hon minns den första killen och att han försvann sen? Det finns ju en del barn som blir oroade och tänker "jaha, nu kom det en ny, men han kanske kommer försvinna han också" 

  • Anonym (mmm)
    Anonym (Galen mamma) skrev 2018-08-26 18:33:15 följande:
    Bra skrivet. Har pratat med henne väldigt mycket. Hon sov jämt i min säng till förr ett år sen ungefär. Men nu får hon inte det och får ändå utbrott ofta när det är läggdags här som hos han...

    Vissa gånger när vi setts lite snabbt bara, så har det varit många tillfällen när han pratar mer med henne än mig, så tycker inte att hon borde va såhär ändå..

    Har frågat henne många gånger vid lugna tillfällen varför det är så illa när han kommer hit eller vi är där, och hon kan svara att hon inte vet eller att hon vill va själv med mig. Men vi är ju liksom själva jämt.

    Och hon kan ha kompisar sova hos oss flera dagar i veckan.

    Vi har två granntjejer som hon är nära och dom springer tvärs imellan och sover hos varandra närsom. Då går det att vara flera, men inte med killen..

    Men för ett år sen när hon jämt sov i min säng, hade jag väldigt svårt med vilket argument till varför hon inte skulle kunna det?

    Hon skulle sova hos mig jämt om hon fick, och hennes frågor är "men mamma vill inte du sova med mig?" Kunde såklart inte säga nej till det. Och "men mamma sängen är ju stor, om ni två får plats så får ju du och jag plats"?

    Vad har ni sagt för att era barn ska vilja sova själva? Ifall ni är ensamma då. Är man två känns det som en annan sak
    Har hon behovet av din närhet ibland så ska du absolut inte säga att hon inte får sova i din säng! Hon är faktiskt bara 7 år. Här hade vi ett barn som var uppåt 10  innan hon slutade sova hos oss (kom inte alltid men ibland) och det är min bonusdotter. Hon kom alltså trots att vi var två vuxna men vi löste det så att pappan låg i mitten. Funkade bra och med tiden slutade hon av sig själv att lägga sig hos oss. (hon kom bara om hon vaknade mitt i natten för då kunde hon inte somna om) 

    Jag vill absolut inte att barnen skulle tvingas in i något de inte var mogna för, bara för att deras pappa hade blivit kär i mig, liksom. 

    Däremot kan jag tycka det är bra om ni har den dealen att man somnar i sin egen säng. Du kan vara med och prata, läs saga eller vad ni brukar göra, så att hon känner sig trygg. Kommer hon däremot på natten får ni ta det. 
Svar på tråden Hur är era barn när ni träffar nya?