Jilka skrev 2019-01-24 20:19:11 följande:
Såklart man får fråga! 3395 g, 50 cm och han ska heta Josef!
Fy vad obehagligt med trafiken. Här i Malmö finns inget patienthotell, så fyra timmar efter förlossningen satt vi (jag och min bästa vän, jag är ensamstående) i en taxi på väg till Lund. Läskigt! Och hem från Lund var det snöoväder, men taxichauffören var underbar och körde superförsiktigt.
Vad bra med återbesök? Var bor du? Här är inget återbesök annat än hos bm efter 6-8 v vad jag vet. Brast 2a graden och ett klipp behövdes. Har inte speciellt ont så jag tror nog det läker bra, men det hade ju varit jätteskönt med kontroll.
Det är konstigt att det får skilja så mycket mellan landstingen. Vi bor i Jönköping och det enda "negativa" vi upplevt är att det är tydligen det enda sjukhus i Sverige där man har gemensamma salar pågår BB. Men överlag har vi haft det bra med rätt till kub oavsett ålder och liknande. IVF-processen var dock lite speciell eftersom det inte finnas någon klinik här utan regionen har avtal med Linköping så vi fick göra all behandling där. Det i sig var väl ok, men utredningen görs på en gymmottagning här (bara de som gör det så de ska ju ha god kunskap även om de inte är specialister. Men de var virriga, hade dålig koll och glömde saker. Bland annat missade de att skicka remissen trots att jag påminde dem.
Men ja, skönt med uppföljning. Det är lite olika om och hur många gånger man får komma tillbaka och beror på hur snabbt man åker hem. Vi hade fått stanna en natt till och inte behöva åka tillbaka, men just då kändes det som vi ville hem och det känns som vi tog rätt beslut.
Sen blir det ju uppföljning med mvc precis som du får göra.
Känns som jag också läker bra nu. Trodde ärligt talat det skulle vara värre efteråt. Har trappat ner lite på smärtstillande, men nu började det göra lite ont igen så trappar nog upp lite igen. Värst är att kissa för det svider nåt djävulskt. Däremot gick nummer 2 helt problemfritt och det trodde jag inte. Min lilla bristning är ändå delvis bakåt.
Hur går det för dig som är själv? Känns som det är enormt tufft i början. Eller har du kanske din vän kvar? Innan jag träffade min man hade jag funderat på att göra det själv om jag inte skulle träffa någon snart. Det låg väl några år fram, men kände ändå att det var ett alternativ. Nu hann jag ju träffa honom och han gick ganska snabbt från att knappt tänkt på barn till att vilja försöka så "slapp" ju göra det ensam.
Hur går det med bebisen? Vi hade en magisk natt utan gråt. Lyckades sova samtidigt som honom och vaknade precis när han ville äta. Sen somnade han direkt efter maten, vilket han inte gjort innan på nätterna. Han kräktes inte varje gång heller och blöjbyte gick utan protest. Han brukar få panik vid blöjbyte annars. Mannen fick därmed sova hela natten och jag fick ganska många timmar. Blev till och med lite sovmorgon.
Jilka skrev 2019-01-25 12:19:43 följande:
Det ska bli spännande att följa er med. Det är så märkligt att tänka att den lilla snuttande krabaten på mitt bröst är en av de två blastocysterna jag var så nervös över för nio månader sedan.
PS. Alla mina graviditsbesvär förutom domningar i fingrarna försvann direkt. Foglossning, slem i halsen, illamåendet jag haft hela graviditeten. Poff - så var de borta :) så lite pepp till er - det går över :)
Känner likadant att det är så konstigt att detta är ett av våra embryon (det enda som klarade sig) trots många befruktade.
Mina besvär försvann också i princip helt direkt. Hade foglossning från vecka 10 ungefär och nu känner jag bara lite, men en del av det jag känner är också förlust av mag och ryggmuskler så det lär ju ändå bli bättre. Lite problem med fingrarna än, men mycket bättre. Och bäst är aptiten och att faktiskt kunna äta en hel portion!
