Vi som blivit gravida efter IVF

Så spännande!! och 'smidigt' at bara behöva göra FET, hoppas det går vägen!! 

Jag är gravid i v 32 nu, tror jag... man har betydligt mindre tid för oro och hålla koll nu! jag har hittills inte gått upp lika mycket i vikt heller, har fullt upp med att jaga en pigg bebis om dagarna!

Hoppas ni kan komma igång snart om ni vill det. Vi hade världens tur och hann göra vår behandling precis innan corona fick det mesta att stänga..

Ja vi fick två blastocyster till frysen på vårt tredje ivfförsök :) en ruvar jag på just nu. Dagarna går så långsamt fram till testdag. Hoppas så mycket att det ska gå! Vi försökte några månader själva först men jag tröttnade ganska snabbt. Verkligen roligt att vi var gravida samtidigt och nu försöker/är gravida igen :D

Hej! Ajdå din stackare, jag avundas inte ditt mående. Häftigt med syskon dock på naturlig väg  Min lilla föddes 19 maj :)
Vi vill gärna försöka få ett syskon men precis som vi befarade så är nu Tjeckien på 'svarta listan' här i Schweiz så man får inte åka dit och komma tillbaka utan att sitta i karantän i 10 dagar och det kan jag inte får då får jag inte lämna lillan på dagis etc etc. jag hade tänkt sätta igång egentligen denna cykeln för 10 dagar sedan men precis innan så hamnade Tjeckien på listan så nu får vi skjuta på det i obestämt tid. Jag är nog 100% säker på att vi inte kan bli gravida spontant, trots ägglossning varje månad, men tror att båda äggledarna är trasiga (vet att i alla fall en är det) så vi får snällt vänta.. men känner ingen panik över det utan det får bli när det går att flyga igen

Har ni gjort tidigt uktraljud denna gången med?

Är det någon i den här tråden som tycker det är 'annorlunda' att vara gravid med andra barnet? är man mindre orolig etc? 

Kram på er och hoppas att ni som mår dåligt får all hjälp ni kan få för att må bättre

Åh så spännande, du får berätta hur det går med testningen!!! jodå vi försöker också själva men försökte ju även i 5 år innan vi fick vår lilla tjej, så vet inte ens om man ska kalla det försöker längre ;) 

Det känns helt otroligt och vågar inte tro det förens man sett ett ultraljud men plussade efter FET som gjordes tidigt i oktober. Är nu i vecka 8. På fredag ska första ultraljud göras och då hoppas jag få se ett hjärta slå. Jag trodde aldrig det skulle gå på första FET med tanke på att det tog 3 fulla Ivf-behandlingar med dottern så var lite inställd på en lång resa. Nu hoppas vi bara att allt ska gå bra! :)

För mig var det stör skillnad Lillebror som är 1.5år (född i maj som nästan alla andra i tråden )

Inte bara det att antalet barn skiljde sig åt, utan för att jag lyssnade mindre på alla andra. Första graviditeten var skitjobbig och jag visste ju inget. Så man lyssnade och oroade sig mer. Andra graviditeten då visste jag mer och kände mig mer trygg och avslappnad och jag läste på mer. Vården blev lättare för jag fick havandeskapsförgiftning båda gångerna. Första gången fick jag slåss för det, jag hade alla symptom (utom protein i urinen för det ville de inte kolla) men fick höra att det inte var förgiftningen. Höll på att dö den gången för det gick lite långt kan man säga. Andra gången då kände jag till symptomen och hade ju redan en havandeskapsförgiftning i bagaget och då fick jag diagnosen och hjälp snabbare. 

jag kan tänka mig att det är stor skillnad, nu känns det ju som att man kan ALLT som har med bebisar att göra :) haha! jag skulle nog också vara mkt lugnare till nästa bebis (om det blir någon) det är lite det man vill uppleva känner jag också, att allt inte måste vara 'första gången' utan att man faktiskt får känna sig lite varm i kläderna sen är det väl måendet jag inte skulle se fram emot.. men där finns det väl en liten chans att man faktiskt skulle kunna må anorlunda andra gången..

oj havandeskapsförgiftning låter jättetufft!!! och väldigt märkligt att de inte kollade urinen på dig?? Här i Schweiz gör man alltid urinprov när man går på koll (vilket är ungefär en gång i månaden) så de kan utesluta något sånt. Urinprov är ju liksom det enklaste man kan göra?? Gick du ändå tiden ut med båda barnen?
 
hur gammal är ditt första barn?

Med första graviditeten har man/jag inte så mycket annat att göra än att gå helt in i graviditeten. Med andra graviditeten så har man fullt upp med barn och för mig även skola, för jag gick en utbildning under andra graviditeten och sen jobb direkt efter så ingen föräldraledighet för någon av oss. Det är konstigt här i Sverige kan jag säga, inte många som riktigt fattar tror jag

Första gången så hade jag en barnmorska som jag hoppas inte jobbar kvar (antingen frivilligt eller ofrivilligt) andra gången fick jag en alldeles underbar barnmorska som gjorde stor skillnad =)
Första gången BM hon var sjuk och vabbade mycket, så ibland blev träffarna inställda eller flyttade eller så fick jag träffa en vikarie. Men sista gången minns jag så tydligt, än idag. Ingen trodde på mig att jag var förgiftad första gången och till slut orkar man inte kämpa, inte ens min man trodde mig. Han resonerade som så att det är bara x% som blir förgiftade och det är inte många så varför skulle du när bm säger att blablabla.

Jag var där på besök på förmiddagen mådde skit och sa det men hon viftade bort det. När jag sa att jag hade alla tecken utom proteinet för hon inte kollat, svarade hon att det är ingen panik vi gör det nästa gång om två veckor.
4tim senare börjar jag kräkas, hade inte mamma ringt på kvällen och tvingat mig att ringa förlossningen hade jag inte gjort det. Blev iaf tvungen att åka in och inlagd och de tog prover och gav mig medicin etc, men säger egentligen inget när jag frågar om läget och sådär. 
1,5 dygn senare säger en läkare som säger rakt ut att imorgon föder du barn på ett eller annat sätt annars kommer du inte överleva. Det var så skönt att höra, klara besked och det fanns en tydlig plan.
Svensk sjukvård sommaren 2015, så storasyster är drygt 5år och Lillebror drygt 1år och de gillar varandra oftast