Hejsan!
Skapar en tråd för alla oss som fick kämpa ett tag för att få ett plus på stickan, oavsett om det är genom IVF eller på naturlig väg. Vill gärna dela resan som gravid med andra som har varit i liknande situation. Spelar inte heller någon roll när BF är:)
Har försökt med ett syskon i ett och ett halvt år och blev gravid nu i augusti och BF 22 april!
Välkomna!
Aha ok - jag har själv inte riktigt vant mig än vid vad man får/inte får äta och då jag är van att dricka något glas vin här o där får jag nästan stoppa mig själv ibland från att hälla upp ett gott glas rött ;) ska leta upp nåt gott alkoholfritt om det existerar...
jag antar att vi tar allt på VUL nästa vecka - kanske nåt blodprov och att de ev berättar nåt (men kommer ju inte vara något man inte vet redan direkt..) jag tänkte ta en långpromenad på lunchen också - minst 30 min om dagen försöker jag göra något vettigt i alla fall! har fortfarande inte vågat ha sex heller (speciellt inte efter helgens episod) kommer avvakta till efter VUL där med!! hur känns det nu utan progesteron? måste vara underbart att slippa kladd!
Håller tummarna för att allas VUL går bra. Tycker att tiden efter VUL har gått fort. Det är väl så när man är van att vänta.
Idag har vi varit på förlossningen för att kolla hur bebisen mår. Har känt minskade fosterrörelser så har varit livrädd. Allt såg dock fint ut och vi fick spendera 40 minuter med att lyssna på hjärtljuden. Känns magiskt. Hade dock ganska mycket sammandragningar så fick även kolla livmodertappen. Såg också bra ut, men de uppmanade mig att hålla lite koll på sammandragningarna. Inget konstigt att ha det i sig, men tydligen så ska man inte ha det för regelbundet och framför allt inte att det gör ont.
Men nu är jag hemma igen och kan andas ut för den här gången. Misstänker att den lill* har flyttat sig lite så att jag inte känner sparkarna lika tydligt bara.
Alltid ska man oroa sig för nåt, men det är väl livet som förälder.
Tänkte en annan tanke för nån dag sen som gjorde att hela den här resan kändes lite lättare...för hade vi inte misslyckats med att bli gravida själva eller med vårt första IVF-försök så hade det ju inte blivit just det här barnet. Det är en svindlande tanke, men också ganska tröstande efter alla tårar.
Ja och jag är så glad över hur fint de bemötte oss där. Inget om att man kommer i onödan eller liknande, utan mer glada åt att allt faktiskt såg bra ut och uppmanade oss att återkomma om det behövdes.
Haha, nä och vi hade en del strul för vår utredning drog ut på tiden. Remisser som glömde skickas och de glömde nämna att vissa prover skulle tas fastande eller nån viss tid på dygnet så fick man snällt åka hem och försöka hitta ett nytt tillfälle. Sen gjordes en rejäl genanalys av min man eftersom de hittade ett kromosomfel som antagligen orsakar hans låga spermieantal. Den analysen tog runt 8 månader innan vi fick svar på och vi fick inte och ville inte påbörja innan eftersom vi ville veta om det var något mer än bara det felet. Helt ärligt så väntar vi fortfarande på svar för man har gått vidare med en gemanalys av mina svärföräldrar för att försöka utreda lite risker. Sista jag hörde var att vi skulle få svar innan påsk... De sa visserligen inte vilket år...
Då svor man mycket och tacksamheten var svår att känna. Konstigt nog är det nästan "bortglömt" nu. Jag tror det är som med en förlossning. Man glömmer med tiden hur jobbigt det var...
Hej,
Är också gravid efter ivf. Är nu i vecka 5+3(vecka 6). Känner mig rätt så orolig då jag inte inte har några symtom annat än ömma bröst. Smärtan i brösten skiljer sig enormt från dag till dag. Men inget illamående eller annat avvikande. Vi har inte ultraljud förrän om 2 veckor så allt känns fortfarande så overkligt.
Har ni alla andra några symtom? I vilken vecka gjorde ni ultraljud eller ska göra? Tycker nämligen det känns så sent med första ultraljudet för att se bebisens hjärtslag.
Grattis till er alla!
Tack! :)
Jag får hopps att jag får svaret innan jag ska till bm i morgon kl 15, så kan hon tyda dem. Idag är jag i 5+1 :) saaaaakta tiden vankar sig fram.... haha! Fy fan vad tiden gå sakta nu alltså!!
Håller tummarna för att allas VUL går bra. Tycker att tiden efter VUL har gått fort. Det är väl så när man är van att vänta.
Idag har vi varit på förlossningen för att kolla hur bebisen mår. Har känt minskade fosterrörelser så har varit livrädd. Allt såg dock fint ut och vi fick spendera 40 minuter med att lyssna på hjärtljuden. Känns magiskt. Hade dock ganska mycket sammandragningar så fick även kolla livmodertappen. Såg också bra ut, men de uppmanade mig att hålla lite koll på sammandragningarna. Inget konstigt att ha det i sig, men tydligen så ska man inte ha det för regelbundet och framför allt inte att det gör ont.
Men nu är jag hemma igen och kan andas ut för den här gången. Misstänker att den lill* har flyttat sig lite så att jag inte känner sparkarna lika tydligt bara.
Alltid ska man oroa sig för nåt, men det är väl livet som förälder.
Tänkte en annan tanke för nån dag sen som gjorde att hela den här resan kändes lite lättare...för hade vi inte misslyckats med att bli gravida själva eller med vårt första IVF-försök så hade det ju inte blivit just det här barnet. Det är en svindlande tanke, men också ganska tröstande efter alla tårar.
!
. vilken lättnad! jobbar du mindre nu eller har de bett dig ta det lugnt med vissa saker? 
Åh en sån där monitor låter ju jättespännande!!! vet du från vilken vecka man kan börja använda en sån?
Hej! Är i v 5+2 och känner som du typ. Ömma bröst som skiljer sig lite från dag till dag. Trött i bland & känslig för dofter. Har en hel del molvärk oxå & uppsvälld mage.
Ska göra ul den 8/10. Ja det tycker jag med.. nästa vecka hade varit bättre men jag fick förklaringen att man måste vänta minst 3 v efter testdagen. De vill inte riskera att det ska vara för tidigt. Så det är bara att hålla ut :(
får bestämma mig för att det är helt normalt och kroppen funkar ju inte likadant alla dagar.. 
får bestämma mig för att det är helt normalt och kroppen funkar ju inte likadant alla dagar..