Vad är bra med att skaffa syskon tätt? Vet inte ens om jag vill ha en till. Ingen vågar vara ärlig runt ämnet eftersom den som svarar redan har 2 små. Jag får inga bra svar. Men vad kan bli värre än det redan är? Hjälp oss!
Tillåter anonymt eftersom du ska kunna tala fritt och ärligt. Tack!
Det är stor skillnad på att ha ett eller två barn. Vänta med fler barn om du tycker det är jobbigt nu och inte ens vet om du är sugen.
Vi har 4 barn, äldsta 15 år och yngsta nu 7 månader. Dröjde dock länge innan vi kände att vi ville ha fler barn efter det tredje. Näst yngsta är nu 8, så det är 7 år mellan dom. För oss har det varit helt perfekt. 15 åringen kan till och med barnvakta lite om något år :)
8 åringen är självgående, inget tjat och gnat. Kan fokusera på bebisen men ändå känna att jag hinner med de större som inte kräver på samma sätt som små barn gör.
Har man en pappa som jobbar mycket, inte är föräldraledig och inte tar sin del av ansvaret så är det nog tungt. Jag har 14 månader mellan mina. Dom är bästa vänner, aldrig någon konkurrens och båda är lugna, före i utvecklingen och harmoniska.
Min man var föräldraledig samtidigt som mig så båda barnen fick mycket uppmärksamhet. Han är en närvarande pappa som lägger all tid på ungarna så dom får mycket tid med oss föräldrar.
Jag har en son på två månader och vill gärna ha minst en till ganska snart. Trots att jag ibland tycker att det är jobbigt med ett barn. Visst kan det säkert bli konkurrens men jag har en syster som är tre år yngre och tyckte alltid att det hade varit roligare om det var något år mindre mellan oss. detta spelar såklart mindre roll idag. Sen är jag 31 så det verkar dumt att vänta för många år om jag vill ha mer än ett barn till.
Men hur ska vi veta vilket barn du kommer få?
Jag har drygt två år mellan de yngsta och tycker det är för tätt. Det var inte skoj när de var små och jag tycker inte alls att argumentet att de har mer glädje av varandra om det är tätt stämmer. Visst har de lekt med varandra, men de är absolut inte bästisar och ryker ihop mest av de tre och de har sina egna kompisar och liv. Snarare är bandet mellan den äldsta och den yngsta starkast och där skiljer det åtta år.
Jag och min syster är födda tätt och vi har aldrig dragit jämnt som unga. Nu som vuxna är vi självklart vänner men jag har en mycket bättre relation med min betydligt yngre bror.
Jag tror det är bättre för barn att ha lite mer åldersskillnad. Upplever att familjer som har 3-4 år eller mer mellan barnen får mer harmoniska barn som har bättre relation med varandra.
Det beror helt på vad det är för barn! Jag har en syrra och de skiljer 20månader, vi är bästa vänner och umgås jämt men bråkade såklart när vi var små, men de hade vi nog gjort oavsett ålderskillnad.
Jag ska ha mitt andra barn i mars och de blir 18månader mellan! Känns kul och tror faktiskt chansen ändå är större att de blir nära varann i vuxen ålder.
Mina två äldsta är det 15 månader emellan, sedan är det tre år till trean, och fem år till fyran, och så tolv år till mina två yngsta som det är 18 månader emellan (ja, det är samma pappa till alla. Det är en av de vanligast frågorna jag får...).
Det är klart att det finns både för- och nackdelar med att ha syskon tätt. Nackdelar att det är väldigt intensivt de första två-tre åren, man är ständigt trött, och det är inte roligt när bägge två "är besvärliga" samtidigt.
Fördelen är att dessa första intensiva år, som är intensiva oavsett hur många barn man har, går över fortare om man har syskonen tätt. Det är också en hjälp att barnen kan roa varandra, och inte hela tiden kräver en förälders uppmärksamhet när de tröttnat på det de håller på med, utan har ett syskon att "vända sig till".
Syskonbråk får man räkna med oavsett åldersskillnad (om den inte är väldigt stor så att det äldsta är typ 10 år äldre), och ju närmre i ålder syskonen är, desto mer "jämbördiga" är de. Med det menar jag att en femåring är mycket mognare och starkare än en treåring, och kan därför "sätta sig på" det yngre syskonet i ett bråk på ett helt annat sätt än när en femåring och en fyraåring bråkar.
Om syskon blir goda vänner eller inte vet man aldrig i förväg, men förutsättningarna för en nära syskonrelation i uppväxtåren är bättre om de är nära i ålder. Tre-fyra år är väldigt stor skillnad i mognad när man är barn, i vuxen ålder är det såklart något annat.
Jag tycker ändå att fördelarna överväger, både ur mitt perspektiv som förälder och ur barnens.
Har tre barn. 22och 20 månader mellan mina tre. Äldsta blir 5 i december, mellan 3 i oktober och yngsta blev 1i juli.
Ibland är det kaos men för det mesta flyter det på. Vi har aldrig lämnat blöjorna eller välling åldern utan barnen har bytt av varandra så det har inte känts jobbigt att börja om då vi redan är inne i det. Lika bra att ta småbarnsåren på en gång. Fördelen är att de gillar samma saker som lekparken tex, har samma läggningstider, leker med samma saker.
Största skillnaden var från 0 barn till 1 barn tycker jag. När nr 2 kom hade man rutin och rutiner hemma redan. När nr 3 var 5 veckor pluggade jag en kurs på 16veckor. Det var jobbigt i slutet..
Jag ångrar inte att det är mindre än två år intervall emellan våra tjejer
Jag har fyra barn. 11 månader mellan 1 och 2, 2 år precis mellan 2 och 3, fyra år mellan 3 och 4. Nu är dom vuxna. Jag var mycket ensam med barnen när dom var små då deras pappa jobbade borta under veckorna men upplevde inte det som jobbigt att dom kom tätt utan det är helt klart den bästa tiden i mitt liv. Visst var det intensivt ibland men det är det väl med alla barn i perioder. Vi bor mitt ute i skogen på landet och har alltid kunnat släppa ut barnen när dom har velat utan att behöva vakta på dom hela tiden, vilket jag tror har underlättat mycket. Plus att dom verkligen har varit med i alla sysslor som man behöver göra på en gård med en massa olika djur. Det blir liksom naturligt att dom har hängt med redan från början. Jag var föräldraledig i 5 år med dom 3 äldsta och vilka ljuvliga år, inga tider att passa och ingen stress.
Har en liten och väntar en till, om allt går enligt plan blir det 13 månader mellan. Jag resonerar som såhär
Fördelar: Vi är redan inne i småbarnssvängen och behöver inte "börja om", barnen kommer förhoppningsvis att ha glädje av varandra och kunna leka bra ihop, de kommer att ha liknande behov och intressen vilket gör det lättare med aktiviteter, etc, de kommer att skolas in samtidigt på förskolan och ha varandra där, de kommer förmodligen att utvecklas av att alltid ha någon i samma ålder att umgås med, småbarnsåren blir lite färre eftersom de sammanfaller.
Nackdelar: Blir tufft med en nyfödd bebis och en på 13 månader som just lärt sig gå och inte förstår att sitta still, kommer att bli tufft med sömnen det första året, vi kommer nog inte att ha mycket till socialt liv första åren, rädd att inte ha tillräckligt med tid och ork för det större barnet, tufft om trotsperioder sammanfaller.
På det stora hela ser jag fler fördelar än nackdelar, särskilt som jag gärna vill "ha det överstökat" när det gäller graviditeterna... Vi kommer dock att vara föräldralediga tillsammans ca ett halvår i början, annars hade jag nog inte fixat det...
Men men, detta är bara mina tankar nu innan tvåan kommer, kanske blir det mycket enklare eller tuffare än jag trott :)