• Anonym (En förvir­rad själ)
    Äldre 1 Oct 18:30
    1799 visningar
    6 svar
    6
    1799

    Psykisk ohälsa och vårdnadstvist

    Hej! 

    Är det någon här som har problem med ångest och går genom vårdnadstvist?. Jag har haft problem med ångest i hela mitt liv och nu när det är snart dags för huvudförhandlingen i vårdnadstvisten så är min ångest 10x värre.

    Jag vet att det kommer att bli tufft men mitt ex vill ha ensamvårdnad över mina två barn och jag kan inte låta det hända oavsett hur dåligt jag mår av det.  

    Jag vet att det kommer att bli mycket mobbning och smutskastning från hennes och hennes sambos sida (det finns kriminalitet inblandat där). Hennes sambo har suttit i många år i fängelset och jag vet att han inte har någon impulskontroll. Jag försöker att vara stark och jag vet att jag gör allt detta för mina barn men ibland blir det för mycket ångest och jag vet inte hur jag ska hantera det .. 

    Någon som har tips ?
    Tack på förhand 

  • Svar på tråden Psykisk ohälsa och vårdnadstvist
  • Anonym (pepp)
    Äldre 10 Dec 22:26
    #1

    Tråkigt att du inte fick svar, undrar om du varit i rätten än.
    Vill egentligen bara peppa och säga att det är okej att ha ångest inför en sån sak. Domaren kommer inte påverkas av om du har ångest eller inte, däremot en förälder som desperat försöker ta vårdnaden ifrån den andra föräldern kommer inte imponera. Jag har också ångest och var livrädd+i extremt underläge inför min tingsrättsförhandling. Jag försökte vara saklig, smutskastning finns det inte plats för där. I slutändan blev det till min fördel då mitt barns pappa så uppenbart ville hålla vårt barn ifrån mig. hoppas det gått bra för dig

  • Anonym (samma här)
    Sat 6 Apr 2019 21:20
    #2
    Anonym (pepp) skrev 2018-12-10 22:26:00 följande:

    Tråkigt att du inte fick svar, undrar om du varit i rätten än.
    Vill egentligen bara peppa och säga att det är okej att ha ångest inför en sån sak. Domaren kommer inte påverkas av om du har ångest eller inte, däremot en förälder som desperat försöker ta vårdnaden ifrån den andra föräldern kommer inte imponera. Jag har också ångest och var livrädd+i extremt underläge inför min tingsrättsförhandling. Jag försökte vara saklig, smutskastning finns det inte plats för där. I slutändan blev det till min fördel då mitt barns pappa så uppenbart ville hålla vårt barn ifrån mig. hoppas det gått bra för dig


    Jag lider också av ångest och depression och medicinerar för det. Har gemensam vårdnad varannan vecka om vår nu 13 årige son. Men pappan försöker som du skriver desperat ta vårdnaden från mig och hålla min son ifrån mig. Pojken vill bo hos mig, trivs inte hos sin pappa. Pappan har aldrig varit intresserad av kontakt med socialtjänsten, medverkar inte i hjälp från deras sida. Han hotar bara ständigt med att ansöka om enskild vårdnad via rätten. Vad jag har läst mig till så om barnet bor växelvis går det inte att fastställa umgänge varken genom dom eller avtal eftersom barnet då har regelbunden kontakt med båda sina föräldrar. Så jag tror också att det inte är till hans fördel att hålla på så här. Han fick till en orosanmälan på mig i höstas att jag skulle missköta sonen, men socialen höll inte med och inledde aldrig någon utredning. Han måste lägga av. Jag ska på möte på soc på fredag och prata om det här. Medverkar inte pappan den här gången heller så funderar jag starkt på att kontakta advokat. 

    Är förstås orolig för att han kör över mig i domstolsförhandling, vill därför ha någon vid min sida. Vet inte riktigt hur en sån förhandling går till, vet bara att pappan är väldans bra på att smutskasta mig så mycket som möjligt. Ska jag behöva försvara mig för det? Det handlar ju om sonen och hur han ska ha sitt boende, inte om mig speciellt då socialen anser att jag är en fullt kapabel förälder. Styrkekramar till oss kämpande mammor mot dessa hemska pappor! 
  • Anonym (samma här)
    Sat 6 Apr 2019 21:24
    #3
    Anonym (samma här) skrev 2019-04-06 21:20:51 följande:
    Jag lider också av ångest och depression och medicinerar för det. Har gemensam vårdnad varannan vecka om vår nu 13 årige son. Men pappan försöker som du skriver desperat ta vårdnaden från mig och hålla min son ifrån mig. Pojken vill bo hos mig, trivs inte hos sin pappa. Pappan har aldrig varit intresserad av kontakt med socialtjänsten, medverkar inte i hjälp från deras sida. Han hotar bara ständigt med att ansöka om enskild vårdnad via rätten. Vad jag har läst mig till så om barnet bor växelvis går det inte att fastställa umgänge varken genom dom eller avtal eftersom barnet då har regelbunden kontakt med båda sina föräldrar. Så jag tror också att det inte är till hans fördel att hålla på så här. Han fick till en orosanmälan på mig i höstas att jag skulle missköta sonen, men socialen höll inte med och inledde aldrig någon utredning. Han måste lägga av. Jag ska på möte på soc på fredag och prata om det här. Medverkar inte pappan den här gången heller så funderar jag starkt på att kontakta advokat. 

    Är förstås orolig för att han kör över mig i domstolsförhandling, vill därför ha någon vid min sida. Vet inte riktigt hur en sån förhandling går till, vet bara att pappan är väldans bra på att smutskasta mig så mycket som möjligt. Ska jag behöva försvara mig för det? Det handlar ju om sonen och hur han ska ha sitt boende, inte om mig speciellt då socialen anser att jag är en fullt kapabel förälder. Styrkekramar till oss kämpande mammor mot dessa hemska pappor! 
    .....eller hemska mammor 
  • Anonym (samma här)
    Sat 6 Apr 2019 21:24
    #4
    Anonym (samma här) skrev 2019-04-06 21:20:51 följande:
    Jag lider också av ångest och depression och medicinerar för det. Har gemensam vårdnad varannan vecka om vår nu 13 årige son. Men pappan försöker som du skriver desperat ta vårdnaden från mig och hålla min son ifrån mig. Pojken vill bo hos mig, trivs inte hos sin pappa. Pappan har aldrig varit intresserad av kontakt med socialtjänsten, medverkar inte i hjälp från deras sida. Han hotar bara ständigt med att ansöka om enskild vårdnad via rätten. Vad jag har läst mig till så om barnet bor växelvis går det inte att fastställa umgänge varken genom dom eller avtal eftersom barnet då har regelbunden kontakt med båda sina föräldrar. Så jag tror också att det inte är till hans fördel att hålla på så här. Han fick till en orosanmälan på mig i höstas att jag skulle missköta sonen, men socialen höll inte med och inledde aldrig någon utredning. Han måste lägga av. Jag ska på möte på soc på fredag och prata om det här. Medverkar inte pappan den här gången heller så funderar jag starkt på att kontakta advokat. 

    Är förstås orolig för att han kör över mig i domstolsförhandling, vill därför ha någon vid min sida. Vet inte riktigt hur en sån förhandling går till, vet bara att pappan är väldans bra på att smutskasta mig så mycket som möjligt. Ska jag behöva försvara mig för det? Det handlar ju om sonen och hur han ska ha sitt boende, inte om mig speciellt då socialen anser att jag är en fullt kapabel förälder. Styrkekramar till oss kämpande mammor mot dessa hemska pappor! 
    .....eller hemska mammor 
  • Anonym (Se inte ångest­en som en nackde­l.)
    Sat 6 Apr 2019 21:38
    #5

    Prata med socialtjänsten, familjerätten eller juristen om ångesten du går igenom. Det ses ofta som en styrka snarare än en svaghet i en vårdnadstvist att du vågar prata ut och sätta ord på det du känner. Det är tecken på mognad och ansvarstagande. Att förtrycka känslor och dölja dem utav rädsla kommer att vara negativt för både barn och dig själv i längden. Så det är bara att prata ut, och ber de dig att prata med en psykolog, kurator eller diakonissa så gör det. Det är viktigt att inte låta sånt bygga upp inom dig.

    Min sambo har många år utav ett liv i förtryck med barnens pappa och det pågår en jättesvår utredning angående vårdnad och boende och detta får hon höra ofta. Hon pratar med en psykolog och utredarna säger att det bara ses som en fördel i denna typen utav utredningar, att man som förälder tar itu med dessa jobbiga känslorna.

  • Anonym (samma här)
    Sat 6 Apr 2019 21:55
    #6

    Precis så tror jag oxå, inom psykiatrin anses jag vara en lämplig förälder trots mina besvär. Finns ju många med värre problem som har vårdnaden om sina barn! 

Svar på tråden Psykisk ohälsa och vårdnadstvist