Psykisk ohälsa och vårdnadstvist

Jag lider också av ångest och depression och medicinerar för det. Har gemensam vårdnad varannan vecka om vår nu 13 årige son. Men pappan försöker som du skriver desperat ta vårdnaden från mig och hålla min son ifrån mig. Pojken vill bo hos mig, trivs inte hos sin pappa. Pappan har aldrig varit intresserad av kontakt med socialtjänsten, medverkar inte i hjälp från deras sida. Han hotar bara ständigt med att ansöka om enskild vårdnad via rätten. Vad jag har läst mig till så om barnet bor växelvis går det inte att fastställa umgänge varken genom dom eller avtal eftersom barnet då har regelbunden kontakt med båda sina föräldrar. Så jag tror också att det inte är till hans fördel att hålla på så här. Han fick till en orosanmälan på mig i höstas att jag skulle missköta sonen, men socialen höll inte med och inledde aldrig någon utredning. Han måste lägga av. Jag ska på möte på soc på fredag och prata om det här. Medverkar inte pappan den här gången heller så funderar jag starkt på att kontakta advokat. 

Är förstås orolig för att han kör över mig i domstolsförhandling, vill därför ha någon vid min sida. Vet inte riktigt hur en sån förhandling går till, vet bara att pappan är väldans bra på att smutskasta mig så mycket som möjligt. Ska jag behöva försvara mig för det? Det handlar ju om sonen och hur han ska ha sitt boende, inte om mig speciellt då socialen anser att jag är en fullt kapabel förälder. Styrkekramar till oss kämpande mammor mot dessa hemska pappor! 

.....eller hemska mammor 

.....eller hemska mammor 

Precis så tror jag oxå, inom psykiatrin anses jag vara en lämplig förälder trots mina besvär. Finns ju många med värre problem som har vårdnaden om sina barn!