Angående SD framgång i valet. Tycker du att man nu ska ta hänsyn till de som röstat på SD?

Jag tycker att man skall strunta i de 82% som inte ser Sveriges bästa.

Man ska ha respekt för deras val och deras åsikter. Men det betyder inte att SD har någon automatisk rätt att få igenom sina frågor. Det har alltid varit så i politiken, majoriteten bestämmer. Det kvittar om man har 49%, det finns en annan sida som har 51. Jag förstår inte tanken att bara för att ett parti har 17% ska de vara med och bestämma. Moderaterna har 19 och de kan inte bestämma eller påverka något alls om de inte får stöd av andra. Samma gäller SD

Tycker du att man ska nonchalera eller ta hänsyn till människor som röstat på Socialdemokraterna i kommuner som har andra partier i en koalition vid makten? Vad betyder "hänsyn" i det här sammanhanget?

Självklart inte. Innan SD ens var påtänkt, så fungerade det så här: Ett eller flera partier bildade regering. De övriga partierna var i opposition. De bestämde ingenting, eftersom de inte satt i regering. Det spelade ingen roll hur många som röstat på dem; var de i opposition så var de.
Nu finns SD. Samma regler gäller för dem. Så länge de inte sitter i regering, så behöver man inte ta hänsyn till vare sig dem eller deras väljare. Ja, man tar förstås hänsyn till dem i egenskap av svenska medborgare, men inte något extra bara för att de röstat på SD.

Vilken av ovanstående frågor besvaras med ett ja eller ett nej?  

För mig är demokratin viktigast. Och det om man så tycker man har med fan själv att göra med. Hur skulle man annars kunna lösa betydligt svårare situationer än den som nu uppstått i vårt kära land t ex krig. Så i mina ögon så måste en sann politiker också behärska det här med diplomati. Och inte bara kunna tala med en sådana som tycker som han själv. Nej åter igen så tycker jag man ska kunna prata, förhandla mm. Och det om man så tycker man har med fan själv att göra med. Och där efter sätta gränser osv. Så har det varit många gånger i historien. Så i mina ögon så tycker jag därför dagens politiker idag är ganska småaktiga av sig. De vill förvisso väl. Men politik anser jag inte får bli som amen i kyrkan dvs. en slags religion. Där man försöker tala om för folk vad man får och inte får tycka mm på det sättet som vedertagna politikeretablissemanget agerar nu. Detta menar jag bestämt kan ha sina risker. Även om man nu för stunden bara vill väl. 

Äsch, det har hänt förr. Lugn bara! Vi får en regering till slut!

Alla partier som inte har majoritet eller har samarbete med andra partier ställs utanför regeringsunderlag och makt.

Ibland är det allianspartier och ibland är det rödgröna partier.

2006 fick till exempel S 35% (dubbelt så många som SD fick 2018) i valet. Ändå ställdes S utanför regeringen och ingen tog hänsyn till de som röstat på S.

För alla andra än SDsvansen är det uppenbart att en del ställs utanför makten och att det hänt alla partier historiskt.

Självklart ska SD ställas utanför makten om ingen vill ha med dem att göra pga deras parti, politik och företrädare. 

Den behandlas som alla andra. Man väljer själv vem man vill samarbeta med.

För mig liknar det ingenting annat än som det var i demokratins barndom. Då bara några få som ansågs sig veta "bäst " hade rösträtt. Man valde alltså då vem man ville lyssna på mm. Kanske är detta något att införa på nytt?