Vill få barn vid 45

Det låter mest som att du vill ha barn för att inte missa något och för att det är det man "ska" ha gjort liksom. I så fall tycker jag du ska släppa det. Ska man skaffa barn ska det vara för att man vill ha barn och vara förälder. Ta hand om, finnas där, se barnet växa och utvecklas osv.

Vill du ändå är det lika bra att du lämnar och försöker hitta någon ASAP (kanske ett lesbiskt par eller en singelkvina att bli medförälder med bara) för det börjar verkligen bli för sent för din del. Egentligen är det redan för sent. När pappan är äldre tar det i snitt längre tid för kvinnan att bli gravid och det är större risk för missfall och komplikationer under graviditeten. Dessutom är det större risk att barnet kommer lida av saker som depression, schitzofreni, autism, inlärningssvårigheter och självmordsförsök. Redan vid 35 ökar risken för detta och efter 40-45 är risken mycket större. Är kvinnan dessutom mycket yngre än den äldre mannen är riskerna av någon anledning ännu högre.

Ush jag lider med dig och till mycket känner jag igen mig själv i det du skriver. 

Jag är "bara" 32 MEN har kämpat med ofrivillig barnlöshet i snart 8 år. Jag och min sambo lever i en mardröm där hela livet kretsar kring behandlingar och vår stora sorg att vi inte ännu fått vara delaktiga i den värld som i princip alla människor som vill får. Vi har knappt några vänner kvar för vi har inget gemensamt när de får sina familjeliv och när någon kommer och berätta att de ska ha barn känns som de ger oss en stor käftsmäll. Både jag och min sambo har mycket sjukskrivningar pga utmattningdespression som endast beror på vår längtan, önskan, dröm och kamp om att få bli föräldrar. 

Jag vet inte hur er situation ser ut och hur reglerna är utomlands. Vill din dejt ha barn? Har ni i så fall sett över möjligheterna om ni kanske kan göra äggdonation utomlands där de inte är lika hårda med ålderskrav? 

Stor kram till dig. 

Det låter mest som att du vill ha barn för att inte missa något och för att det är det man "ska" ha gjort liksom. I så fall tycker jag du ska släppa det. Ska man skaffa barn ska det vara för att man vill ha barn och vara förälder. Ta hand om, finnas där, se barnet växa och utvecklas osv.

Vill du ändå är det lika bra att du lämnar och försöker hitta någon ASAP (kanske ett lesbiskt par eller en singelkvina att bli medförälder med bara) för det börjar verkligen bli för sent för din del. Egentligen är det redan för sent. När pappan är äldre tar det i snitt längre tid för kvinnan att bli gravid och det är större risk för missfall och komplikationer under graviditeten. Dessutom är det större risk att barnet kommer lida av saker som depression, schitzofreni, autism, inlärningssvårigheter och självmordsförsök. Redan vid 35 ökar risken för detta och efter 40-45 är risken mycket större. Är kvinnan dessutom mycket yngre än den äldre mannen är riskerna av någon anledning ännu högre.

Jösses vad du skrämde mig nu men för sent är det väl trots allt inte än eftersom det beror på båda föräldrarnas fysiska status? Det handlar ju så att säga inte bara om siffrorna på pappret. Varifrån har du fått dessa påståenden?

Jaså, intressant. Fick själv tre missfall (ma) med min då 43-årige sambo medan jag själv bara var runt tjugo. Någon förklaring hittades aldrig trots utredning, och han lämnade aldrig något spermaprov e. dy.

Är idag gravid med en jämnårig man i 30-årsåldern och det mesta tyder på att jag kommer kunna fullfölja graviditeten den här gången.

Endast pco så jag har ingen ägglossning, får det däremot med hjälp av letrozol och ovitrelle. Ska göra ivf när kraften  finns. Med tanke på hur söndriga vi blivit av allt så är vi inte riktigt redo ännu att ge oss in i det, skulle vi även misslyckas med det så kommer det innebära katastrof. 

Kör vidare med letrozol och ovitrelle varje månad och hoppas att det snart blir vår tur. 

Hur går det för er?