Hej!
Jag är 29 år och är mitt i bebisverkstan för att lyckas bli gravid med första barnet. Har försökt några månader utan minsta plus på stickan... Vore kul att dela denna resa med några som är i samma situation. Är du en av dem? :)
Såhär efter 6 mån försök känner jag att jag börjar bli lite " desperat" och försöker dra efter minsta halmstrå.. Nu har jag köpt apiforce och grapefruktjuice för att känna att jag gör någonting för att det åtminstone ska kännas bättre.. Är jag ensam om att bli sin egen problemlösare? Vad gör ni för att hålla hoppet uppe?
Jag har gått igenom ungefär samma som dig är också överviktigt. Tog ut en kopparspiral i februari och har haft knäpp mens sen dess. Frånvarande mens anses vara normalt i 6 månader men alltid värt att kolla, hoppas du får kolla det. Jag fick tillsut komma in på VUL, de såg ingen PCO men troligtvis har jag inte haft äggllssning. Nu har jag fått provera för att se om det löser sig men verkar som jag fått polyper och måste skrapas.
Det finns mycket som kan bli fel så hoppas du är låghormonare och att det snart dyker fram ett streck. För mig har 8 månaders egentligen inneburit 1 försök...
Hej och tack för svar,
Jag och min sambo har bara använt kondom, så har inte haft p-piller eller spiral eller något. Jag har bara haft min mens varje månad. Så därför jag blir så ledsen och stressad att den bara försvinner utan något plus när vi ville börja försöka få barn.
Jag är jätte rädd att det hänt något nu, för jag har känt mig helt normal i kroppen innan. Något annat jag är rädd att jag har är ju att jag är skengravid, för att jag vill och tänker på det så mycket hela tiden. Å att kroppen liksom luras och det försvårar allt. Men det kanske är osannolikt att mensen försvinner länge då.
Men jag ska verkligen ringa imorgon innan jobbet och hoppas jag kommer fram innan jag börjar jobba.
Men man är så in i norden rädd för vad det ska vara för fel, om det är något fel.
Har också läst lite om PCOS och funderar om det uppstått nu eller nått , för har som sagt haft regelbunden mens i 10 år, senast hade jag då i juli, efter augusti har det börjat bli såhär. Men jag ska ringa dom imorgon för man bli ju galen av att inte veta vad som händer i kroppen.
Så fick man mens igår, på jobbet dessutom. Ville bara lägga mig och gråta. Men men..
Så fick man mens igår, på jobbet dessutom. Ville bara lägga mig och gråta. Men men..
Usch lider med dig.. Samma för mig.. Skulle precis springa in på utvecklingssamtal med en av mina anställda igår..
Skulle bara gå på toa lite snabbt.. och där och då kom det...
Usch ville också bara lägga mig ner och störtböla......
HATAR MENS! HATA HATA HATA!
Åh, vad tråkigt:(lider med er med! Vet preciiiis hur det känns... Och vad jobbigt att inse det på arbetstid med, när man måste fortsätta prestera men allt man vill då är att bara krypa ned under täcket och försvinna.
En sak som är säker är ju iaf att ni inte är ensamma, även om det ibland känns så.
Kram, styrka och kraft för nya tag nästa månad <3
Hej jag går gärna med här. Gillar att läsa om personer i samma situation som förstår vilken frustration man känner. Jag är 26 och min man 27 och den här månaden blev vårt 10e försök. Har haft "symptom" och hög temp. Men igår och idag har den åter igen gått ner till normal och mensen är garanterat på intågande. Jag blir så otroligt ledsen och helt förkrossad. Känns som att det aldrig kommer att bli bra. Aldrig.