Bindorna e slut!!!
Vad kan jag ha till mamma köp nya?
WC papper? Tyg? Hushåll papper? Bomull? Hann duk??
-
-
Svar på tråden Bindorna e slut!!!
-
Skit i bindan och ta det som det kommer..
-
Ja du kan beställa från t.ex. Apotea som ju är ett apotek på nätet. Jag brukar köpa bindor på vanliga apotek. Trots att jag är 30 år så tycker jag det är lite pinsamt. Kan absolut köpa i en mataffär också men tycker det känns bättre att köpa det på apoteket. Hoppas du tycker det slutar kännas jobbigt snart. Du vänjer dig!Anonym (Moa) skrev 2018-10-14 22:13:11 följande:
Finns det på nätet?!
-
Ja, det är klart det är lättare för många att gömma sig i mobilen. Det är ju inte f2f.Anonym (skärpning) skrev 2018-10-16 13:08:50 följande:
Ja det var väl jag det som menade på att ungdomars mobilvana gör att de lättare får svårt i sociala sammanhang.
Ex från vårt liv; inte EN kompis till vår 19-åring vågar knacka på dörren när de kommer på besök, nej de smsar dottern så hon får komma och öppna dörren. Flera av hennes vänner vågar inte svara i telefon om hon ringer.
Själv är jag 40+ och föddes precis som du extremt blyg, men med skillnaden att jag inte kunde gömma mig i en telefon. Jag fick snällt träna upp mina sociala förmågor på gammalt hederligt vis, socialisera och möta kända o okända människor face to face.
Jag tror att mobilens roll i ungdomars (och vuxnas) liv försvårar för dom i verkliga livet. Och med det menar jag ingen något illa.
Okej, att inte våga knacka på dörren, där känner jag igen mig, men ändå inte. Det beror på vem jag är hos, tex familj & släkt är det inga problem. En vän jag aldrig tidigare varit hos (som bor i hus/radhus) - inte heller något problem. En vän jag aldrig tidigare varit hos (som bor i lägenhet) - ja där vill jag nog att min vän möter mig. Men jag brukar i samband med att vi bestämmer när vi ska ses fråga om hen kan komma ner i trappuppgången. Alltså inte gå ut. Dels för att de flesta hus har portkod och för att jag inte gillar att behöva ringa upp och 'krångla' med det. Jag svarar heller inte i telefon om det ringet, svarar aldrig på nummer som inte finns i kontaktboken, svarar inte heller om jag är ute. Svarar bara om jag är hemma, och nummret finns i kontaktboken. Så jag är väl oxå en av de som inte svarar i telefon då.
Jag jobbar fortfarande på att träna på att våga socialisera mig med folk. Senast idag, tvingats prata med säkert 50 olika personer som jag aldrig träffat innan. Ser detta som en bra dag, eftersom jag bara tappade bort alla ord några gånger och inte kunde hitta ett enda rätt ord.
Jag själv tror att många flyr det som är jobbigt och obehagligt - eftersom de kan lösa det med ett enkelt sms. Som du sa, tex när din dotters kompisar kommer på besök. Det viktigaste enligt mig är att man försöker öva upp sina sociala förmågor och tar det i sin egen takt. Det är inget som går i en handvändning och såklart blir det bättre att öva på att socialisera sig det gamla sättet, f2f. Övning ger ju färdighet :)
Jag håller helt med dig i att mobilen försvårar mångas liv. Det jag reagera så starkt på var hur du formulerade dig på när du skrev det som en generationsfråga och något som enbart berodde på mobilen (iallafall var det så jag uppfattade det). Nu när jag läser det jag skrev igår natt ser jag att jag inte alks använde mig av en fin ton... gillar inte att bete (och uttrycka) mig på det viset men ibland bara sker det utan eftertanke, ber om ursäkt för mitt aggresiva språk. -
Va de detta inlägg du bad om ursäkt för som argt?! Haha inte argt juAnonym (...) skrev 2018-10-16 01:10:13 följande:
Håller på Godisbuske's förslag till du har nya bindor hemma!
Som många sagt, kan du handla på internet. Då kommer det i en box där det är rex aoptekets logga på och ingen ser vad som är i.
Till dig som sa att vi som är uppvuxna med mobilen i ansiktet har social fobi... ja. Vi kanske är fler. Men jag kan tala om för dig att jag har alltid haft extremt svårt för sociala situationer. Till och med när jag var 2 år! Förskolepersonalen tejpade ett kors i taket den dag jag lekte med andra barn, vilket var ca 1 år efter jag börjat på dagis och jag kan tala om att jag INTE hade varken mobil eller platta då. Dessutom har jag lika stora problem att prata med någon i telefon som i verkligheten. Sms är också jobbigt. Blev faktiskr lite ledsen när du sa att detta beror på generationen som växte upp med mobilen i ansiktet.
Hoppas allt detta löser sig för dig TS & att du klarar av att handla egna bindor i framtiden! Lycka till :)
Köpte bindor själv
Wihoooo
Gick bra
Va på apoteket o gick till kassan med en tant i haha -
Är du säker på att du är 18? Låter som en 12åring som skriver...Anonym (Moa) skrev 2018-10-17 00:52:32 följande:Va de detta inlägg du bad om ursäkt för som argt?! Haha inte argt ju
Köpte bindor själv
Wihoooo
Gick bra
Va på apoteket o gick till kassan med en tant i haha -
Ja, hade lite (enligt mig mycket) dålig ton i det inlägget, 3e stycket.Anonym (Moa) skrev 2018-10-17 00:52:32 följande:
Va de detta inlägg du bad om ursäkt för som argt?! Haha inte argt ju
Köpte bindor själv
Wihoooo
Gick bra
Va på apoteket o gick till kassan med en tant i haha
Wohoo!! Grattis! Du fixade det! Hur kändes det? Var det lika jobbigt/skrämmande/farligt/läskigt som du föreställt dig?
Tycker oxå tanter är bäst, tanter eller äldre kvinnor. De bryr sig inte. De är ju själva kvinnor så för dem är det mer normalt än för de flesta män. Inte för att män skulle bry sig så fruktansvärt mycket mer... men ändå. Det känns enligt mig bättre med en kvinna i kassan. Haha, gillar mer apoteket oxå, men blir oftare på vanliga matbutiken för där finns mer än en kassa. Om det är en man i kassan på apoteket kan jag ju inte gärna be honom gå därifrån för att betjänas av en kvinna, hahaha. Skulle ju vara mycket mer pinsamt än att bli betjänad av en man. -
Käft!!!Anonym (.....) skrev 2018-10-17 01:33:18 följande:
Är du säker på att du är 18? Låter som en 12åring som skriver...
-
Innan var det nervöstAnonym (...) skrev 2018-10-17 01:37:27 följande:
Ja, hade lite (enligt mig mycket) dålig ton i det inlägget, 3e stycket.
Wohoo!! Grattis! Du fixade det! Hur kändes det? Var det lika jobbigt/skrämmande/farligt/läskigt som du föreställt dig?
Tycker oxå tanter är bäst, tanter eller äldre kvinnor. De bryr sig inte. De är ju själva kvinnor så för dem är det mer normalt än för de flesta män. Inte för att män skulle bry sig så fruktansvärt mycket mer... men ändå. Det känns enligt mig bättre med en kvinna i kassan. Haha, gillar mer apoteket oxå, men blir oftare på vanliga matbutiken för där finns mer än en kassa. Om det är en man i kassan på apoteket kan jag ju inte gärna be honom gå därifrån för att betjänas av en kvinna, hahaha. Skulle ju vara mycket mer pinsamt än att bli betjänad av en man.
Men kändes stolt efter
Nu sova
Zzzzzzzz -
Hur gammal är du?Anonym (...) skrev 2018-10-17 01:37:27 följande:
Ja, hade lite (enligt mig mycket) dålig ton i det inlägget, 3e stycket.
Wohoo!! Grattis! Du fixade det! Hur kändes det? Var det lika jobbigt/skrämmande/farligt/läskigt som du föreställt dig?
Tycker oxå tanter är bäst, tanter eller äldre kvinnor. De bryr sig inte. De är ju själva kvinnor så för dem är det mer normalt än för de flesta män. Inte för att män skulle bry sig så fruktansvärt mycket mer... men ändå. Det känns enligt mig bättre med en kvinna i kassan. Haha, gillar mer apoteket oxå, men blir oftare på vanliga matbutiken för där finns mer än en kassa. Om det är en man i kassan på apoteket kan jag ju inte gärna be honom gå därifrån för att betjänas av en kvinna, hahaha. Skulle ju vara mycket mer pinsamt än att bli betjänad av en man.
-
Snyggt jobbat ts! Det var inte alls så farligt som du trodde va? Låt inte obefogade rädslor sätta käppar i hjulet för dig. Hejja!
-
Ingen fara, ursäkten godtagen! Misstänkte att du inte var en elak en, hade inte bemödat mig att svara isf :)Anonym (...) skrev 2018-10-17 00:48:48 följande:
Ja, det är klart det är lättare för många att gömma sig i mobilen. Det är ju inte f2f.
Okej, att inte våga knacka på dörren, där känner jag igen mig, men ändå inte. Det beror på vem jag är hos, tex familj & släkt är det inga problem. En vän jag aldrig tidigare varit hos (som bor i hus/radhus) - inte heller något problem. En vän jag aldrig tidigare varit hos (som bor i lägenhet) - ja där vill jag nog att min vän möter mig. Men jag brukar i samband med att vi bestämmer när vi ska ses fråga om hen kan komma ner i trappuppgången. Alltså inte gå ut. Dels för att de flesta hus har portkod och för att jag inte gillar att behöva ringa upp och 'krångla' med det. Jag svarar heller inte i telefon om det ringet, svarar aldrig på nummer som inte finns i kontaktboken, svarar inte heller om jag är ute. Svarar bara om jag är hemma, och nummret finns i kontaktboken. Så jag är väl oxå en av de som inte svarar i telefon då.
Jag jobbar fortfarande på att träna på att våga socialisera mig med folk. Senast idag, tvingats prata med säkert 50 olika personer som jag aldrig träffat innan. Ser detta som en bra dag, eftersom jag bara tappade bort alla ord några gånger och inte kunde hitta ett enda rätt ord.
Jag själv tror att många flyr det som är jobbigt och obehagligt - eftersom de kan lösa det med ett enkelt sms. Som du sa, tex när din dotters kompisar kommer på besök. Det viktigaste enligt mig är att man försöker öva upp sina sociala förmågor och tar det i sin egen takt. Det är inget som går i en handvändning och såklart blir det bättre att öva på att socialisera sig det gamla sättet, f2f. Övning ger ju färdighet :)
Jag håller helt med dig i att mobilen försvårar mångas liv. Det jag reagera så starkt på var hur du formulerade dig på när du skrev det som en generationsfråga och något som enbart berodde på mobilen (iallafall var det så jag uppfattade det). Nu när jag läser det jag skrev igår natt ser jag att jag inte alks använde mig av en fin ton... gillar inte att bete (och uttrycka) mig på det viset men ibland bara sker det utan eftertanke, ber om ursäkt för mitt aggresiva språk.
Vår 19-årings vänner vågar fortfarande inte, efter 3-4 år av att hänga här, knacka på dörren. Vi bor i villa. När de sen ska hem så vågar de inte gå ut i hallen om de misstänker att vi finns i närheten. Råkar de se oss så fryser de till is och flyr snabbt in på rummet igen... Vi är normala vuxna, inga konstigheter, så jag kan bara anta att det är ungdomarna som har sociala problem. Vännen som vägrar prata i telefon vägrar alltid att prata i telefon, oavsett vart hon befinner sig. Hon skulle heller aldrig drömma om att ringa någon. Hennes sociala fobi blev så illa att hon hoppade av gymnasiet, nu kurar hon mest hemma i flickrummet, stackarn.
Det är tufft att vara blyg, i tonåren fick min självkänsla sig en rejäl törn och det tog många år att få bukt med ångesten efter det. Men, övning ger färdighet och rädslor ska bemötas. Det enda sättet att bli stark och självständig. :) -
TackAnonym (skärpning) skrev 2018-10-17 20:17:58 följande:
Snyggt jobbat ts! Det var inte alls så farligt som du trodde va? Låt inte obefogade rädslor sätta käppar i hjulet för dig. Hejja!
-
Att gå ut i hallen om någon kompis föräldrar skulle vara där har jag aldrig haft problem med. Har nog aldrig tänkt tanken på att det skulle vara läskigt eller farligt. Inte heller haft problem med om jag sett dem. Om någon haft hund har jag reagerat på ett rätt liknande hur du beskriver att din dotters kompisar reagerar på er. Men det är för att jag är väldigt rädd för hundar. Blev skrämd av en när jag var runt 3 eller 4, det sitter fortfarande i. Förstår varför du antagit att vår generation har sociala problem, skulle inte undgå med att jag också har det. Men att fly iväg om man ser någons föräldrar... nja, där går det väl lite långt tycker till och med jag.Anonym (skärpning) skrev 2018-10-17 20:39:44 följande:
Ingen fara, ursäkten godtagen! Misstänkte att du inte var en elak en, hade inte bemödat mig att svara isf :)
Vår 19-årings vänner vågar fortfarande inte, efter 3-4 år av att hänga här, knacka på dörren. Vi bor i villa. När de sen ska hem så vågar de inte gå ut i hallen om de misstänker att vi finns i närheten. Råkar de se oss så fryser de till is och flyr snabbt in på rummet igen... Vi är normala vuxna, inga konstigheter, så jag kan bara anta att det är ungdomarna som har sociala problem. Vännen som vägrar prata i telefon vägrar alltid att prata i telefon, oavsett vart hon befinner sig. Hon skulle heller aldrig drömma om att ringa någon. Hennes sociala fobi blev så illa att hon hoppade av gymnasiet, nu kurar hon mest hemma i flickrummet, stackarn.
Det är tufft att vara blyg, i tonåren fick min självkänsla sig en rejäl törn och det tog många år att få bukt med ångesten efter det. Men, övning ger färdighet och rädslor ska bemötas. Det enda sättet att bli stark och självständig. :)
Men måste nog erkänna att jag är inte den som startar konversationer med mina kompisars föräldrar, dock om de visar att de vill prata med mig så är det inga problem. Kan prata med dem, en kompis pappa hade som en mini intervju en gång när jag var där :D. Det enda som gjorde jag kände situationen som jobbig var för att jag inte ville dissa honom medans min kompis hellre ville att vi gick in i hennes rum. Inte misstänkt att ni på något sätt skulle vara onormala, onormala personer kan inte föra en konversation på FL (på ett vettigt sätt) :) (ja, jag räknas emellanåt in bland de onormala)
Måste vara väldigt jobbigt att aldrig våga prata i telefon, tycker det är jobbigt om någon ringer mig och jag är på en plats där jag inte 'kan' svara. Jag kan ju svara, bara att huvudet och tankarna sätter stopp för att genomföra handlingen. Jag ogillar att svara i telefon, känns som att jag har noll kontroll över läget, kontrollfreak som jag är. Att däremot ringa någon är enklare. Är det någon jag inte känner mig speciellt 'bekväm' att prata med kan det till och med ske att jag låter personen ringa klart för att jag sen sekunden senare ska ringa upp personen och säga att jag inte hann svara. Tycker det är lättare att ringa någon än att svara, bara av känslan att ha mer läget under kontroll. I mina drömmar skulle jag inte ha några som hellst problem med det sociala, men det är en lång bit kvar att gå. Men är envis, så någon gång i framtiden ska jag också vara där. Tar det lugnt och försiktigt bara. Lite i taget typ :) work in progress liksom
Att hoppa av gymnasiet har aldrig fallit mig i tankarna. Visst har det varit jobbigt, speciellt 1an. Hade ett år mellan 9an och gymnasiet (av privata skäl, men bland annat att mina föräldrar precis separerat och jag mådde väldigt dåligt, mormor blev samtidigt allvarligt sjuk och en del andra saker), vilket betyder att jag går med de som är ett år yngre och också att jag inte kände någon sedan innan på samma sätt som jag hade gjort om jag hade börjat direkt efter 9an. Har tänkt att jag kan vara öppen med att jag har svårt för att tex stå inför klassen, göra saker när folk ser på osv. Men att det är en bra utmaning för att komma vidare och utvecklas och att inget kommer bli bättre att bara vara hemma.
Känner igen mig i att vara osäker i sig själv. Är det och har alltid varit, håller med om att rädslor ska bemötas. Man behöver inte ta allt på en gång, lite i taget räcker. Klart det är det enda sättet att bli självständig, finns aldrig någon som kommer kunna trolla bort ens sociala fobi. Den enda som kan göra något åt den är en själv :)
Men oj så långt, har visst svårt att hålla mig kortfattad också, hehe :D -
Var stolt över dig själv för att du fixade det :DAnonym (Moa) skrev 2018-10-17 02:43:38 följande:
Innan var det nervöst
Men kändes stolt efter
Nu sova
Zzzzzzzz
Ska också sova nu, Zzz