Inlägg från: Anonym (Claire) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Claire)

    Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Mitt tips: ligg inte med din kollega, styr över känslorna på någon annan istället, allra helst din man. Då slipper du trassel och att andra blir sårade, och slipper upptäcka att verkligheten inte är lika bra som fantasin.

    Själv är jag kär i Jamie i Outlander, skulle göra nästan vad som helst för att få honom till man, men det går ju inte. Killar i Sverige går inte i kilt, och om de är så snygga tittar de inte just på mig med så trånande blickar *suck*. Känns ganska bra att bara ha honom på TV, för då slipper jag märka att det inte funkar och kan ha min egen man kvar.

  • Anonym (Claire)

    Jag tycker då till skillnad från en del andra, att du INTE ska berätta för din partner om känslorna.

    Har personligen då och då någon "crush" på någon i min omgivning. Jag fantiserar aldrig om att ta det vidare, men låter gärna känslorna förgylla min vardag - för det gör de, om man inte gör dem till ett problem. Jag VET också att känslorna i sig är harmlösa och inte skadar mitt förhållande, som jag värdesätter väldigt högt. Däremot vet jag inte att de inte skulle skada min partner om han kände till det. Jag vet inte heller hur jag själv skulle reagera (känslomässigt) på en sådan nyhet, att min partner var sexuellt attraherad av en kollega på jobbet.

    Föredrar därför att varken känna till det om honom, eller dela mina egna känslor med honom. Ett annat förhållande kanske präglas av en större öppenhet och att man verkligen delar ALLT med varandra, men jag gillar att ha ett litet hörn av mig själv som är helt och hållet mitt eget.

  • Anonym (Claire)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2018-11-05 18:42:47 följande:
    Jag ser det också som så, att än behöver jag inte säga nåt till min man. Vi har inte gjort något än, det bara händer väldigt mycket i mitt huvud. Och här tänker jag ju sllt högt. Men jag är JAG också, och har ingen skyldighet att berätta ALLT jag tänker, inte min man heller. Får jag över gränsen så visst, men jag ser inte att jag måste berätta det bara för att jag tänker det.
    Jag tycker att det låter som om du faktiskt har tänkt ligga med din kollega. Det tycker jag däremot är oschysst, väldigt oschysst, mot din man. Fantasier om någonting du inte har tänkt göra verklighet av, ok, men fantasier om något som du faktiskt hoppas ska hända på riktigt är en helt annan grej.

    Tycker fortfarande inte att du ska berätta för din man än, dock, men åtminstone rannsaka dig själv ordentligt. Skulle du tycka att det var ok om din man hade så här starka känslor för en kollega och dessutom gjorde verklighet av dem? Skulle du vara ok med att din man gick bakom ryggen på dig? Förväntar du dig exklusivitet i ditt förhållande, eller skulle det vara ok med dig om både din man och du själv hade andra vid sidan om ibland? Då kanske det är dags att ta upp en diskussion om ett öppet förhållande (med din man alltså).
  • Anonym (Claire)
    Anonym (Man med egen erfarenhet) skrev 2018-11-05 14:47:58 följande:

    Rent faktabaserat, vad är det som är så himla dramatiskt med att ens partner har en tillfällig sexuell upplevelse med någon annan? 
    Alltså om allt annat är lika, t ex att vår ömsesidiga kärlek till varandra är opåverkad eller kanske tom starkare?

    Och om jag aldrig får reda på det: 
    Vad är då rent faktabaserat, de negativa konsekvenserna?


    Rent faktabaserat har du inte längre någon garanti för att inte få sexuellt överförbara sjukdomar från din partner om hen har sex med andra. Det är en ganska stor negativ konsekvens som jag inte skulle acceptera.

    Rent känslomässigt är det ju just vid sex som många knyter an till varandra. En oöverlagd ons på fyllan är förvisso ett svek, men går kanske att förlåta (vet ej, har inte upplevt det), men att ta steget från en harmlös förälskelse och fantasier, till att faktiskt börja ligga med den man har fantiserat om, det är upplagt för katastrof för minst en av alla berörda individer, om man lever i ett för övrigt exklusivt och monogamt förhållande.
  • Anonym (Claire)
    Anonym (Man med egen erfarenhet) skrev 2018-11-06 18:08:28 följande:
    I min fråga förutsatte jag allt annat lika = inga sjukdomar. Det är ju ganska självklart eftersom både TS och den andre mannen är gifta så är risken i princip obefintlig. Upplysningsvis finns det också ett skydd som kallas kondom...

    Rent faktabaserat, varför måste det nödvändigtvis leda till katastrof om det inte kommer fram?
    TS skulle ju kunna vara en av de personer som klarar av att bära på en sådan hemlighet?

    (På förekommen anledning upprepar jag till Man, FYI m fl:
    Jag har aldrig givit som råd till TS eller någon annan att vara otrogen. Till den som frågar mig så vidhåller jag att det rent generellt är bättre att inte vara otrogen.)
    Så om jag får veta att min partner är otrogen ska jag känna mig helt trygg för könssjukdomar, eftersom den andra personen också lever i ett förhållande? Realitycheck please. Oftast kommer kännedomen om otroheten efter att den är ett faktum och då är det redan för sent att säkra upp med kondom.

    Om du inte förstår varför otrohet kan vara katastrofalt för de personer som drabbas av den kan jag tyvärr inte hjälpa dig.
  • Anonym (Claire)
    Anonym (Man med egen erfarenhet) skrev 2018-11-07 13:10:39 följande:
    Citat:
    "I min fråga förutsatte jag allt annat lika = inga sjukdomar."

    Om du inte får veta att din partner varit otrogen så kan jag inte förstå hur din trygghet skulle kunna påverkas?

    Nej.
    Om t ex min partner har en tillfällig sexuell upplevelse med någon annan och jag inte får reda på det kan jag inte förstå hur det skulle kunna vara katastrofalt för mig. Jag kan inte förstå ens hur jag skulle kunna känna mig drabbad?
    Du får gärna förklara så jag kan förstå, tack.
    Jag är ledsen, men du kan inte förutsätta att ingen har några sexuellt överförbara sjukdomar, och det är också min poäng - om jag blir utsatt för otrohet genom att min man är otrogen med någon som jag inte känner, VET jag inte vilka eventuella smittor jag är utsatt för, jag vet ingenting om den andra personens sexliv och det kanske inte min man gör heller.

    Nej, kommer det inte fram är det ju ingen katastrof förrän könssjukdomen är ett faktum. Men jag skulle inte räkna med att en otrohet förblir en hemlighet.
  • Anonym (Claire)
    Anonym (Man med egen erfarenhet) skrev 2018-11-07 16:36:35 följande:

    Om du svarar och citerar mitt inlägg så måste du självfallet svara på de förutsättningar jag skriver.
    Det skulle du önska om jag kommenterar ditt inlägg, eller hur?


    (Men om du skriver ett eget inlägg så är du självfallet fri att skapa dina egna förutsättningar.)

    Du måste försöka förhålla dig åtminstone någorlunda till sanningen när du citerar mitt inlägg.

    Jag har väl aldrig förutsatt att INGEN har sjukdomar?

    Allt annat lika = ingen könssjukdom blir ett faktum.
    Nu pratar du och jag i TS tråd där det handlar om två gifta personer som av beskrivningen framstår som hittills helt trogna sina partners. Alltså mycket osannolikt för några sjukdomar. Dessutom kan vi nog räkna med att kondom skulle användas, om det skulle bli aktuellt överhuvudtaget.
    Risken för könssjukdomar är alltså knappast ens mikroskopisk.
    I det här fallet behöver du inte ens resonera om någon risk för sjukdomar.


    Nix, vi kan inte räkna med någonting, och absolut inte räkna med att kondom används!

    Men visst, har du en otrohet som aldrig kommer fram och där du vet till 100% att ingen bär på en könssjukdom är det ingen katastrof för någon. Man kanske kan kalla det idealfallet, så som verkligheten nästan aldrig är. Varför tror du inte att det finns någon risk för könssjukdomar? Jag tycker att du har en väldigt naiv syn på människors sexualitet, i synnerhet som vi pratar om folk som faktiskt bedrar sina partners och därmed har bevisat sin oärlighet och opålitlighet.
  • Anonym (Claire)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2018-11-07 21:23:16 följande:
    Som jag känner så vill jag inte lämna min man och familj. Jag borde definitivt avstyra förälskelsen. Men jag vill så jävla mycket. Fan att det blivit så. Så jävla jobbigt att det känns såå jobbigt då han får mig att må så himla bra och vi har så kul ihop. Men det äter upp mig samtidigt. Jag får ta ett beslut i taget just nu. Först ut är att inte skriva till honom öht mer denna vecka utom strijt jobb. Det gick ju idag. Så svårt ska del väl fan inte va (ja, jag blir också trött på mig själv). Måste ju tag i det nu, innan firmafesten.
    Jag fattar inte riktigt hur du tänker. Vadå "innan firmafesten", som om du tror att något ska hända då och det ens är ett alternativ att du ska agera på dina känslor på något sätt?? Om han tar dig till ett konferensrum och börjar hångla upp dig på bordet, då är du helt med på noterna eller? Och du stoppar honom inte heller när han börjar klä av dig utan går honom till mötes - eller vänta, är det det du egentligen hoppas på ska ske? Skärp dig.
  • Anonym (Claire)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2018-11-09 17:02:48 följande:

    Det jag lutar åt nu, är att faktiskt prata med honom. Adressera det som är mellan oss, berätta att jag känner att det är nåt mellan oss men att vi inte kan ha så mycket kontakt som vi har eller boka upp såna möten. Han bokade upp ett möte för oss nästa torsdag, döpt till ?ett av de viktigaste mötena ever!?. Vi behöver gå igenom en del jobbgrejer, men ändå. Som sagt, förut har det bara varit jobbmöten. Nu känns det som en ursäkt för att hänga. Även om vi bara sitter och snackar så kommer vi ju närmre varann ju mer vi lär känna varann, och det gör inte saken lättare. Förklara att jag känner att det börjar gå för långt och att jag inte vill vara otrogen mot min man och vi därför måste sluta innan det går för långt.

    Vad tror ni? Vi måste ju ha kontakt pga jobb, men lyfter vi upp det så spräcker vi ju en del av den enorma spänning som byggts upp så länge medan vi bara cirklat runt allt? Om jag är tydlig med att vi måste dra en gräns? Istället för att bara ignorera?


    Jäkligt respektlöst av honom att förvänta sig att du ska ägna en massa arbetstid åt att sitta och snacka skit på fejkade möten, tycker jag - och mot att utnyttja arbetsplatsens ekonomiska resurser på det sättet (arbetstid kostar pengar). Du måste ju hamna efter med dina arbetsuppgifter? Det blir övertid och hemarbete för att du ska hinna med, gissar jag?

    Om ni verkligen behöver ha ett möte för att "gå igenom en del jobbgrejer", förbered dig genom att sätta upp en agenda för mötet och avsätt en viss mängd tid till varje punkt, så att du vet hur lång tid mötet för ta. Finns ingen anledning att "prata med honom" om det, prata om privata grejer och ha det trevligt  gör man på kafferasten och lunchen. Det är dags att du visar var skåpet ska stå genom att agera professionellt helt enkelt.
  • Anonym (Claire)
    Anonym (Man med egen erfarenhet) skrev 2019-02-28 15:09:38 följande:

    TS: Med gott samvete kan du lämna tråden och aldrig mera öppna den igen, om du vill.
    Jag tycker att du har gjort det fantastiskt bra på alla sätt.
    {#emotions_dlg.flower}Skål


    TS: Jag håller med, tycker också att du kan lämna tråden. Har inte följt den så jag vet inte om du har gjort det fantastiskt bra på alla sätt, men såvitt jag förstår har du inte varit otrogen. Kanske drivit flirten med kollegan lite väl långt? Men så länge du vet var din verkliga lojalitet finns (?) tycker jag inte att du ska ha dåligt samvete. Man kan ha känslor för flera. Man kan fantisera om andra. Man kan t o m flirta med andra. Men man ska akta sig för att göra saker som sårar andra, och där är ju flirten då eftersom den är mellan dig och den andre... för dina tankar behöver ju ingen få veta (utom hela familjeliv nu då!!) men det du gör med eller mot en annan är en annan sak.

    Med det sagt, lycka till i framtiden och sköt dina kort rätt...
Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift