Japp! Och det påtalade jag också för TS i ett annat inlägg:) Hade jag varit kollegans frugaoch fått veta, så hade jag nog informerat mannen med stor sannolikhet. Som man själv vill bli behandlad ska man behandla andra!
Jag är rädd att det skulle äta upp mig i längden. Även om det nu känns som att jag skulle klara det. Men varför skulle jag annars tveka tänker jag?
Tiden får utvisa hur det blir.
TS för helv*te, ta kommando över situationen som sagt innan du hamnar i en rejäl knipa.
Vad tänker du göra TS? Du måste fatta ett beslut och sen börja agera mot ett mål. Det märks på dina inlägg att du inte kommer kunna hantera en otrohet på ett bra sätt så det alternativet känns uteslutet. Återstår då att lämna din nuvarande med allt vad det innebär (vilket du måste acceptera och hantera på ett moget och konsekvent sätt) alternativt avstyra förälskelsen.
Av det du skriver får jag intrycket av att du inte vill lämna det du har. Då måste du avstyra förälskelsen. Då kan det vara en ide att berätta om det för din nuvarande så att ni kan ta er igenom krisen och passa på att stärka er relation tillsammans.
Som jag känner så vill jag inte lämna min man och familj. Jag borde definitivt avstyra förälskelsen. Men jag vill så jävla mycket. Fan att det blivit så. Så jävla jobbigt att det känns såå jobbigt då han får mig att må så himla bra och vi har så kul ihop. Men det äter upp mig samtidigt. Jag får ta ett beslut i taget just nu. Först ut är att inte skriva till honom öht mer denna vecka utom strijt jobb. Det gick ju idag. Så svårt ska del väl fan inte va (ja, jag blir också trött på mig själv). Måste ju tag i det nu, innan firmafesten.
Intressant! Det var du som inte alls kunde förstå hur man kunde tänka sig att informera TS man om man varit den bedragna frugan. Att man var moralväktare.
Kan du förstå att om bekanta och vänner har gjort en uppmärksam på att vissa saker har hänt/håller på att hända och man känner sig väldigt tacksam för det, så tänker man att man gärna behandlar andra som man själv vill bli behandlad??
Inte så förvånande att du själv gjort ett snedsteg och varit otrogen och därför känner som du gör. Du får lägga skulden där den hör hemma!! Det är den som valt att bedra och göra snedsteget som ev förstör en familj/ett annat förhållande! Inte den som ger en hint eller lämnar info. Hade inte uppskattat om vänner och bekanta stått och sett på och valt att inte prata med mig.
Men bra att du försöker få TS att ta ställning, bestämma sig och sen agera därefter. En eloge att du använder dig själv som exempel fast det ställer dig i sämre dager.
Samma princip oavsett vilken otrohet jag får reda på. Låt säga att jag vet att två kollegor pippade på jobbfesten och att de båda är gifta. Inte i helvete skulle jag som utomstående då ta kontakt med de bedragna för att informera om den otrohet som inträffat?! Hur orimligt låter inte ett sånt beteende på en skala, vilken sadistisk och respektlös människa skulle göra nåt sånt?!
?Du får lägga skulden där den hör hemma?. Jag tar på mig all skuld. Förstår inte var det står i det jag skrivit att jag på något vis anser att den bedragna skulle ha nån skuld? Ingenstans har jag antytt det.
En kuriosa i mitt fall var att min sambo, efter jag berättat och gjorde slut, förtvivlat försökte övertala mig till att inte känna massiv skuld över vad som föregått och att jag skapat ett trauma. Men tyvärr satt den skuldkänslan hårt i mig så hon lyckades inte lyfta den ifrån mig fastän hon ville förlåta allt.
TS när jag läste det här så insåg jag hur tragisk du är!
Du har alltså haft spa kväll med din man. Ni har druckit champagne, och i stället för att gå och knulla skiten ur varandra så sätter du dig framör datorn för att se om du fått mer uppmärksamhet!?! Rätta mig om jag har fel??
Känns lite som den här tråden har gjort dig lika kåt på uppmärksamhet som din lilla flört.
Inte nog med att du bedrar din make utan som gräde på moset sitter du här och skriver om din flört och frågar råd från halva Sverige. Men din man, han skiter du i! Han behöver du inte be om råd.
Sen efter du fått din lilla dos av bekräftelse här på FL så går du tillbaka och lägger dig bredvid din make som inte har en susning. Din man som tror att hans fru älskar honom och ingen annan.
Nahe, TS, vet du vad. Du borde skämmas!
"Attention whore" callas det för i mitt land... Over and out!
Du håller fortfarande på och funderar kring vad du skall göra.
Några tankar. Du pratar mycket om dina starka känslor du inte kan komma förbi.
Men jag tror att det är tankar du föder som skapar dessa känslor.
Tänk dig att när du såg denna kollega så skapade du ett scenario. Som i en film. Du tänker dig vad som skulle kunna hända. Och väcker en massa känslor som du njuter av. Någon sa att det är som att ha ett monster inom sig. Men det överlever inte om du matar det. Och det är vad du gör hela tiden.
Vänd på scenariot. Du får reda på att kollegan har syfilis som inte går att bota. Skulle din film få en annan vändning då? Eller skulle dina starka känslor vara kvar.
Möjligen som sjuksköterska då.
Eller tänk dig att kollegan verkligen skulle berätta att han är förälskad i dig och ville att ni skulle åka på en tjänsteresa tillsammans och antyda att ni skulle bo i samma rum. Dagen ni skall åka blir ditt barn svårt sjuk och behöver åka till akuten.
Om det handlar om starka känslor du är drabbad av skulle du be din man åka med barnet till akuten och följa med kollegan. Känslorna är ju så starka att du inte kan hantera dem. Det har du ju sagt flera ggr.
Nej du. Jag tror du njuter av denna film. Så mycket att du skulle vilja förverkliga den. Men påstå inte att det inte är genomtänkt. Du beter dig tom som om du skulle kunna lägga din man och dina barn i potten för att få ett lyckligt slut på filmen.
Annars skulle du för länge sedan ha gjort det som många säger åt dig att göra.
Ex låt din man läsa vad du skrivit här och ta det där ifrån. Verkligheten skulle få dig att förstå vad du riskerar.
Jag undrar vem din man älskar. För när ni pratar med varandras så tror han du är en annan. För han vet ju inte vem du egentligen är.
Ett av det viktigaste beståndsdelarna i kärlek är ju ömsesidighet. Stämmer det på det sätt du älskar din man????
Dessutom du har chans att knäcka Mickes rekord om du fortsätter som du gör nu.
Alltid något.
Jag visste inte om deras otrohet nej. Och vad är rätt person? Får den någon man rådfrågar inte ha varit i samma sits? Hon har ju t.o.m varit med om det - åt bägge håll - så jag anser inte att hon är fel att prata med. Hon tycker mycket om min man, och mig, och hon har aldrig gett mig rådet att bara köra på. Men hon har lyssnat, utan pekpinnar eller dömande, och påpekat att oavsett är valet mitt och ansvaret för mina handlingar bara mitt. Men hon tycker såklart att jag ska låta bli. Det tycker ju jag själv också.
Ja du Diversefierat. Skulle du vilja vara i hennes man situation. Att känna att man inte få var med och planera sitt eget liv. Att tro att den man lever med känner som jag. Men han vet ju inte säger många. Just det tänk så förödmjukande det är. Att den man älskar mest i världen hellre skriver till andra än väljer att gå till mig.
Den man varit ihop med i många år. Och har barn med. Tror du inte att han känner på sig att något är fel. Men kan inte säga något för det är ju bara en känsla.
Du säger att det inte är lätt. Jag har arbetat med par som hamnat i den här situationen. Och någon lärde mig att det är viktigt att våga trycka på de blåmärken som finns. För det gör ont med förändring. Det är först när ett par vågar vara ärliga mot varandra som det sker bra saker. Och man måste sluta mata monstret.
Vad TS gör nu är att kamma hem kortvariga förstärkningar. Men de följs nästan alltid av långsiktiga förluster. Så det är ganska lätt att veta vad som för framåt men det gör oftast fruktansvärt ont att våga göra det.
Många här har givit TS många bra förslag. Vad är ditt? Eller är du bara en gråterska?
Och TS. Micke är en man som skrev hur han blev utsatt för en massa psykologiska förnedrande övergrepp av sin fru. Du är inte där än. Och tro mig du vill inte hamna där.
Bra TS. Hoppas du nu kan jobba på att förstärka relationen med din man och besluta dig för att detta inte ska hända igen. För det är ju ingen angenäm upplevelse för varken dig eller din man.
För mig gick allt åt helvete, trots att jag kopplade in vänner, familj, psykologer och läste spaltmeter av rådgivning på nätet. Jag var aldrig otrogen men känslorna slet mig itu och gjorde att jag brände förtroendet hos både min sambo och förälskelsen, på grund av mitt inkonsekventa agerande. Jag fick aldrig nåt avslut. Det präglar min självbild idag, har intr lyckats värja mig mot att ta åt mig av deras besvikelse mot mig. Tyvärr kommer de aldrig få veta eller inse hur oerhört jag slet för att försöka göra det bästa av situationen och det präglar mig.
Grattis, ditt "problem" är mycket lättlöst. Du är gift - ligg med din man. Så.