Jag vill ligga med min kollega, är gift

Så du menar alltså att du inte alls har medverkat till att få dom känslor som du känner.

Jo, jag väljer vad jag skall engagera mig i.
Känner jag att det är på väg åt fel håll backar jag vid ett mycket tidigare skede.
Definitivt matar jag det inte i flera år. Det är det jag menar med att vara öppen för den ev. romansen.

Jag kan inte svara för någon annan än mig själv och säger som en kund sa till mig. "Låt inte dina problem bli mina"...

Ingen kan sia om framtiden, och jag slår mig inte för bröstet för jag har säkert gjort många fel i mitt liv, men...
Jag kan säga är att jag efter 30 års förhållande med min fru, inte låtit mig falla för den frestelsen, trots måånga tillfällen med mycket resande, kundmöten, konferenser där jag ibland varit värd, ibland inbjuden, inom och utomlands, och där det funnits fler möjligheter än jag tycker om att tänka på.
Det kanske är så enkelt att en del av oss inte har det i oss, medans andra har det.
Helt enkelt, det är ett val man gör. Som sign(man) brukar säga innan han la ner...mängder av människor gör valet varje dag att inte gå över gränsen.

Många upptagna eller gifta kvinnor har jag mött, med påstådda lyckliga relationer hemma, som både varit vackra och till synes villiga, men det har faktiskt bara gjort mig beklämd och fundersam...

Så,(Realist)...Jag kanske är naiv, men jag tycker om en god nattsömn, och frågan är om jag skulle få det eller kunna se min fru i ögonen om jag känt mig tvungen att ha sådana hemligheter för henne.

En del av den inställningen jag har, är naturligtvis färgad av egna erfarenheter, och beror säkert som jag tidigare nämnt av en brutal otrohet jag utsattes för under min studietid. Eller/och en uppväxt med en otrogen förälder, Jag har därför sett eftermälet av det...Vem vet.

Du påstår att mina värderingar eller erfarenheter inte är något värda eftersom jag inte delar dina. Men du har fel. Även jag hade ett liv innan min nuvarande relation.

Men för den nya diskussionens skull.
Ponera att jag skulle hålla med att man inte kan rå för sina känslor.... 
Är det rätt och respektfullt mot sin partner att göda dessa känslor, vilket jag uppfattar du gör, även om du gör det i mindre eller på ett annorlunda sätt än tidigare. Du noterar och funderar fortfarande på varje signal, positiv eller negativ, som kollegan sänder ut. Spelet fortsätter.
För i mitt resonemang är det inte du och dina känslor som står i centrum, utan din mans och hans mående i situationen du/ni satt honom i. 

Ganska meningslös diskussion. Vi pratar om varandra.
Men är man i en relation kan man välja att inte ta det så långt som att bli kär eller kåt på någon annan, just p.g.a. att det alltid tar tid att få, och tappa en kärlek...och det finns många varningar på vägen. Då har man ett val. 

Måste man alltid följa lusten? Finns det inga spärrar på vägen? Kommer man inte någon gång till tanken, att det man håller på med är fruktansvärt respektlöst mot sin partner? Samvetet..var finns det?

Jag tror och har heller aldrig påstått att dessa känslor kommer på sekunden. Däri ligger också valet att motstå eller ta det vidare. Eller som ovan...Ha spärrar.

Jag reagerar på uttalanden som om det skulle vara en naturlag att ens partner, eller jag själv, skall bli kär, kåt i någon annan under ett långt förhållande. Om man tror sig ha vetskapen om detta...Varför då ingå i ett vanligt förhållande överhuvudtaget? Varför inte ett öppet förhållande och utnyttja det om man hamnar i den situationen, eller inte, med sin partners vetskap från början?

Jag är glad att du tagit den ställningen för din man, men det har ju tagit nästan ett år att komma dit. Och du har ju tydligen inte fått pelle att fatta det.

Men då är det ju du som tycker att det är som att slå på en strömbrytare att bli kär eller inte. Man bara står där en dag och himlen rasat ner över huvudet på en, och inser att nu är jag kär och det hade jag inte räknat med...

Det jag säger är att varningarna har oftast funnits länge, känner en viss attraktion, samtidigt som/eller man jobbar tätt tillsammans som du och kollegan och att man under hela den tiden kunnat välja att göda eller inte.

Om man skall tro på FL:s skribenter verkar det vara en naturlag att någon/några gånger under ett långvarigt förhållande bli kär i någon annan, och motsatsen nästan onaturlig.

Kan du förklara detta...förstår inte.
Menar du män som är otrogna?

Tror alla har insett att du inte kommer att berätta allt för din man och tror inte heller det var huvudmeningen i felix inlägg.

Jaha...vissa är ju tydligen jag...
Då undrar jag varför du inte gick hela vägen med Pelle. Din känsla var ju att du ville ligga med honom. Det var ju där hela tråden började och redan då visste du att du inte ville lämna din man för honom.
Om man inte kan styra sina känslor hade du ju gjort det.

Hela huvudpoängen. Din mans perspektiv. Inte ditt perspektiv.Eftersom i min värld, inte känslor av den naturen bara dimper ner i huvudet på en, utan föregås av mycket icke bara affärsmässigt umgänge flirt osv, har man många möjligheter att backa om man inte just söker den bekräftelsen.
Se på Frökenfia.Gäller det fortfarande?