Jag vill ligga med min kollega, är gift

Njae. Min fråga var inte hur jag skulle visa mitt intresse. Läs fråga 2 i TS. Frågan var om jag skulle ta tjuren vid hornen och benämna det som låg i luften, prata om det ingen av oss säger, kolla var han stod för att antingen kunna glömma allt (eller potentiellt göra saken jobbigare.)

Hur jag visar mitt intresse har jag koll på. Frågan var ju om jag skulle ta bladet från munnen och då ev dödastämningen och få stopp på det helt MEN även att jag insåg att resultatet kunde bli bensin på elden.

Ee ja? Det var ju det jag ville, men samtidigt redan i TS egentligen visste bara var självlögner?

Vad menar du med att det är en självlögn? En lögn hade väl varit om Ts förnekat att tanken fortfarande kan ploppa upp i huvudet. Ts svar visar på en ärlighet och insikt som inte fanns där från början när tråden startades.

Ok, då förstår jag hur du tänker. Men tror iof att risken hade varit större nu i så fall om ts varit en man. När tråden startades var ju Ts kär/förälskad i den andra mannen. Om man får generalisera lite så faller nog kvinnor lättare när det finns känslor med jämfört med män och Ts känslor för den andra mannen verkar ju ha mattats av avsevärt. Undantag finns förstås och Ts behöver såklart fortfarande vara försiktig och inte sätta sig i situationer där mannen lätt kan fresta henne. Så att inte vara för självsäker är nog bra..

Ja det är klart att det är lättare nu än då. Men eftersom ingen av oss egentligen gjort nån seriös verklig framstöt på den andre slapp vi / jag ens ställas inför den situationen. Det är jag tacksam för. Men vi har ju trots allt valt att spendera väldigt många timmar med varandra face to face pratandes (och skrivandes), och det är klart att vi båda trivts / trivs i varandras sällskap och lärt känna varandra på ett annat sätt än man ofta gör. Han tvekar inte en sekund att lämna mitt i ett möte om jag behöver hjälp med nåt eller om jag frågar om vi ska ta en kaffe, då är det som att det är viktigast av allt. Så nåt har det ju varit i luften - men ja, det är lättare att stå fast vid beslutet nu, när jag står med bägge fötterna fast på jorden, blicken fäst på det som viktigt på riktigt och inte är mitt i stormen som det kändes förut.

Så du har haft ett samtal med din man om Pelle.
Han har på nåt sätt uttryckt ett ogillande om ditt beteende och ditt häng med Pelle, (baserat på den info han fått om detta).
Han har visat lite svartsjuka, vilket du faktiskt har velat enligt tidigare inlägg.

...men ändå fortsätter du hänga (igen) med Pelle, om än i mindre grad och med inte lika starka känslor om att ha sex med Pelle.
Vet din man om detta fortsatta häng och är han verkligen ok med detta?

Men vad skulle du gjort om du varit i hans situation och fått veta det TS` man fått veta?

I en relation är alltid den som älskar minst starkast. I detta fall är det utan tvekan TS, då hon trånat efter en annan och velat ha sex med honom. Men samtidigt har hon tagit ansvar för den makten, avstått sex, tagit kontroll över känslorna och tvingat ner samvaron med kollegan till en vänskapsnivå. Jag vet ärligt talat inte vad TS´ man skulle gjort annorlunda utan att framstå som ett kontrollerande svin som vill styra sin kvinna och visa att han har noll förtroende för henne. De har ju diskuterat sin egen relation och enligt TS är det inget fel där.

Som sagt, jag vet inte heller. Alternativen är ytterst begränsade om man vill behålla en god och förtroendefull stämning i relationen. Som någon skrev har TS en stark ställning och att neka henne att ha en manlig vän gör att man genast klassar in sig som "kontrollerande svin".

Att kontakten pågått i två år utan att något mer hänt ser jag som ett gott tecken. En eld som inte får bränsle falnar ner, det vet jag både av egen och andras erfarenhet. Förnuftet stärks på känslans bekostnad. Det jag reagerar på är att du och andra avfärdar maken som en handlingsförlamad mes, men vad ska han göra?
Den stora faran är att det händer något i relationen, konflikt, krav, avståndstagande, som driver TS närmare Pelle. Då kan det gå riktigt illa. Det förstår säkert maken och det gör att hans handlingsutrymme begränsas än mer.
Det bästa han kunde göra är att få till en liknande situation med en kvinnlig kollega. Det finns inget bättre sätt att få partnern att sluta ta den andre för given. Men det är lättare sagt än gjort. 

Nej, att inte tolerera otrohet är givetvis helt legitimt och en förutsättning för de flesta relationer. Men när nästa steg är att kontrollera partnern, kräva att denne byter jobb, inte får umgås med kollegor eller manliga vänner, kollar mobil och kräver ständig redovisning av vad partner gjort, då är man inne på svinavdelningen. 
En relation måste bygga på ömsesidigt förtroende och det är nästan omöjligt att förhindra otrohet om partnern verkligen är inne på det. Kontroll förstör mer än det bygger upp.